I april gav jag mig på att utmana mig själv att läsa minst 20 böcker på engelska under det här året. Jag tänker faktiskt ge mig själv godkänt på den punkten, trots att jag skarvat med en hel del serier på engelska. Men hey - det fanns inga regler.

Under hösten har jag ju också pluggat engelska, och känner att jag övat upp att läsa på engelska extremt mycket. Det som förr gick knaggligt och trögt flyter nu betydligt bättre. Det är nog inte helt lätt att avgöra vad som är orsak och verkan här - jag tror att jag läst mer på engelska för att jag blivit bättre på det, vilket gjort att jag blivit ännu bättre och läst mer. Och så vidare. Nu känns det inte ens intressant att kolla vilka översättningar som ges ut på svenska längre, och det känns så skönt på ett sätt. Innan har jag känt mig begränsad av att jag inte orkat läsa på engelska, men nu är det liksom ingen ansträngning längre.

Den fullständiga listan över vilka böcker jag faktiskt läst tänker jag inte klistra in här. Istället får ni klicka er in här om ni skulle vara intresserade.

Okej, så jag hann klämma in det som förmodligen blir årets sista bok idag - The Maze Runner. Dessutom fick jag frågan om jag kan jobba på fredag. Så då vet vi vad jag gör på fredag. Det vill säga: Köper på mig resterande delar. Har haft seriösa problem med att lägga ifrån mig den här boken, vilket märks på det faktum att jag lyckats bränna igenom 330 sidor på två dagar (jag HAR gjort annat också. Typ löst sudoku, shoppat på mellandagsrean och sådana viktiga saker).

Jag skulle iväg på bio med min syster tidigare ikväll och hade 14 sidor och 14 minuter kvar innan hon skulle hämta mig - trodde jag. "Du hinner aldrig", sa min kära sambo (tack för att du tror på mig :* I vanliga fall snittar jag på en sida i minuten på svenska, lite långsammare på engelska). 14 sidor visade sig vara 16 sidor, och det tog prick 12 minuter. TJI FICK HAN!

För övrigt: Det märks på statistiken att julhelgen är över. Och på antalet kommentarer. Herregud vad ni kommenterar. Älskar det. Fortsätt gärna så!

Nej, nu ska jag återgå till Rivers of London. Vad läser ni just nu?

Temat för årets sista Top Ten Tuesday är mål för 2015. Jag har redan presenterat en kaosutmaning, och tänker nog sätta ett Goodreads-mål på 100 böcker även för det här året (det har inte varit några problem de senaste tre åren, så misstänker att det inte ens kommer bli en utmaning).

I övrigt är mina utmaningar för det kommande året det här:

1. Att inte utmana mig själv. Jag faller alltid alltid i fällan och sen tappar jag intresset.
2. Att sluta vara prestationsdriven i mitt läsandet. 
3. Att komma ihåg att läsa för att det är roligt (applicerbart på allt i livet. Faktiskt. Minnas varför jag vill göra saker. Jag har en tendens att glömma ibland).
4. Att tillåta mig själv att bara läsa roliga böcker.
5. Att inse att det finns böcker i min bokhylla jag faktiskt aldrig kommer läsa, och därför borde rensa ut - och sen göra just det. Rensa ut alltså.
6. Att underhålla engelskan som jag övat upp så himla bra under den här terminen.

Att ungdomsdystopiernas storhetstid nu är över kan jag lätt konstatera efter att ha bläddra igenom katalogen med vårens böcker. Alltså, vad är det här? Jag är så extremt ointresserad av vårens utgivning. I hela tjocka katalogen lyckades jag hitta sju - SJU, 7!!!!!! - böcker jag över huvud taget är lite intresserad av.

Vilka det är tänker jag dock inte skriva om förrän nästa vecka. Jag ville bara titta in och beklaga mig lite över att det ges ut för lite böcker jag vill läsa (eller kanske lagom mycket, så att jag har tid att ta igen alla böcker jag redan äger och alla böcker på min goodreads-lista... hm).

Eftersom det här året snart är slut - och ett nytt börjar - kommer den här veckan vara all about wrapping up 2014 för att börja om och bana väg för det nya.

Idag sammanfattar jag Kaosutmaningen. Imorgon är temat för Top Ten Tuesday nyårslöften. På onsdag - årets sista dag blir det sammanfattning av engelska-utmaningen jag gav mig på. Torsdag blir den vanliga december-sammanfattningen, fredag mina årsbästa och lördag statistik och sånt. Ni som inte tycker det här är mindre roligt får helt enkelt blunda (eller inte klicka er in, men då blir min statistik så himla dålig. Så jag röstar på blunda!)

Pocketlover petade förra året ihop Kaosutmaningen 2.0. Även om den inte legat uppe som flik sen jag klarade av målet på 20 böcker har det gått att gå in via länkningen i de inlägg jag gjort om den. Nu har jag dock sammanställt årets resultat och presenterar det här. Ärligt talat trodde jag nog att jag "omedvetet" skulle ha prickat in än vad jag gjort... Men jag klarade ju målet åtminstone!

1. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson.
   Männen med rosa triangel - Heinz Heger
2. Läs en bok med en månad i titeln.
   Sent i november - Tove Jansson 
3. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
   I kroppen min: Vägsjäl - Kristian Gidlund 
4. Läs en bok med frukt i titeln.
   Apelsinflickan - Lena Kallenberg 
5. Läs en bok vars omslag är mestadels grön.
   Grejen med verb - Sara Lövestam 
6. Läs en bok med ett tvillingpar på omslaget. 
7. Läs en fristående bok.
   Inte som andra döttrar - Deborah Spungen 
8. Läs en bok skriven av ett författarpar.
   Beautiful Creatures #3 - Kami Garcia & Margaret Stohl 
9. Läs en bok med en fyr på omslaget. 
10. Läs en bok som har över 500 sidor.
    Mördarens apa - Jakob Wegelius 
11. Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015.
    Alena - Kim W. Anderson
12. Läs en bok av en debutförfattare.
    Det handlar om dig - Sandra Beijer 
13. Läs en bok först publicerad före år 1900. 
14. Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym. 
15. Läs en bok vars omslag är mestadels gul. 
16. Läs en bok av en asiatisk författare. 
17. Läs en bok som handlar om att resa.
    Pappersstäder - John Green 
18. Läs en bok skriven av en Nobelpristagare. 
19. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
    Skärvor av J - Magnus Ljunggren 
20. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
    Spring så fort du kan - Sofia Nordin 
21. Läs sista boken i en trilogi/serie.
    Champion - Marie Lu 
22. Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln.
    Agnes Cecilia - Maria Gripe 
23. Läs en bok med marint tema på omslaget. 
24. Läs en bok om krig.Prodigy - Marie Lu 
25. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
    Sorgeliga saker hände - Kathinka Linde
26. Läs en bok med fler än två huvudpersoner.
    Samlingen - Petrus Dahlin & Lars Johansson 
27. Läs en novellsamling.
28. Läs en svensk bok med titel på annat språk.
    Ink - Amanda Sun
29. Läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg.
    Kvinnan i svart - Susan Hill 
30. Läs en lånad bok.
    Sex gånger Lucas - Lygia Bojunga 
31. Läs en bok med ett djur i titeln.
    Om detta talar man endast med kaniner - Anna Höglund 
32. Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn.
    Stjärnmärkt - Jessica Spotswood 
33. Läs en bok som inte utspelar sig i stadsmiljö.
    Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström 
34. Läs en bok först publicerad år 2000. 
35. Läs en bok med en bok på omslaget.
    Creepypasta - Jack Werner (Ja, det ÄR böcker i bakgrunden!)
36. Läs första boken i en trilogi/serie.Legend - Marie Lu 
37. Läs ett seriealbum.Persepolis - Marjane Satrapi 
38. Läs en bok på annat språk än svenska.
    Hollow city - Ransom Riggs 
39. Läs en August-vinnare. 
40. Läs en bok med mat på omslaget.
    Söta Salma - Niki Daly

Nu har jag lagt upp Kaosutmaningen som flik, och även börjat sammanställa en lista med vilka som deltar i utmaningen. Min kaosutmaning hittas här, och listan hittar ni här. Lämna en kommentar om ni vill stå med på listan!

Förra året petade vi bokbloggare ihop en egen svensk Kaosutmaning (utifrån en tysk förlaga). I år har vi lyckats fixa ihop en ny, sammanställd av mig.

Reglerna är enkla: Du har hela 2015 på dig att pricka av minst 20 punkter på listan. Varje bok får finnas med på listan en gång. Länka jättegärna i kommentarsfältet om du bestämmer dig för att vara med, så sammanställer jag en lista (som jag uppdaterar vartefter) med alla som vill vara med. Då kan en klicka sig runt om en behöver inspiration för någon punkt!

1. Läs en bok med ett djur på omslaget. 
2. Läs en bok vari det inte finns någon telefon. 
3. Läs en bok som utspelar sig under vintern. 
4. Läs en bok vars författare var under 20 när hen skrev den. 
5. Läs en bok av en författare med initialerna M.M. 
6. Läs en bok om gudar. 
7. Läs en bok som inte utspelar sig i Europa eller USA. 
8. Läs en bok med en huvudperson som bloggar. 
9. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson. 
10. Läs en bok som kom ut 2011. 
11. Läs en bok på ett annat språk än svenska. 
12. Läs en bok vars titel innehåller fler än sju ord. 
13. Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv. 
14. Läs en bok där nycklar spelar en stor roll. 
15. Läs en bok om någon som pratar med djur. 
16. Läs en bok vars omslag är till största del grått. 
17. Läs en bok vars omslagsbild består av ett mönster. 
18. Läs en bok vars filmatisering du såg innan du visste att det fanns en bok.
19. Läs en bok med ett pronomen i titeln. 
20. Läs en bok som till viss del (eller helt) utspelar sig på internet. 
21. Läs en bok med idrottsanknytning. 
22. Läs en bok om att resa. 
23. Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser. 
24. Läs en svensk ungdomsbok. 
25. Läs en bok med en flagga på omslaget. 
26. Läs en bok om en skolklass. 
27. Läs en bok med en hund i. 
28. Läs en bok som handlar om ett föräldralöst barn. 
29. Läs en bok som utspelar sig på en annan planet (månen är också godkänt, för den som vill använda tex Uppstigandet för att pricka av den här).
30.  Läs en novellsamling. 
31. Läs en bok från ett för dig nytt förlag. 
32. Läs en bok som utspelar sig i Malmö. 
33. Läs en bok du fått av någon annan. 
34. Läs en bok på vers. 
35. Läs en bok vars titel är en allitteration (det vill säga: alla ord börjar på samma bokstav. Till exempel: Mio, min Mio.)

Vi firar jul nr 2 idag, och jag har öppnat mina första (och enda) bokiga julklappar! Woop!

Men vad håller hon på med, postar seriösa inlägg på självaste julafton? Ja, planeringen var ju lite sådär, men jag har haft så mycket att göra att det blev så nu. Dock är det bara en enkel TBR-pile som ska visas upp, och det görs ju snart.

Jag har jullov hela vägen fram till den sjunde (okej, jag har en salstenta att plugga till den 13:e, men jaja). Jag har utnyttjat min personalrabatt till max och givit mig själv, eh, sju nya böcker i julklapp. Hoppsan. Men det här har jag i alla fall att välja på under mitt lov (givetvis kommer jag inte hinna läsa alla, men är pepp på alla). De odödligas hunger är ett recex och The Cabinet of Curiosities är från bokmässan. Resten är nya! Eftersom bilden är kass pga bristen på ljus (och att internet dödar mina bilder) är det uppifrån och ner:

- Asylum, Madeleine Roux
- The Girl With All the Gifts, M. R. Carey
- Rivers of London, Ben Aaronvitch
- Grimm Tales - Philip Pullman
- Howl's Moving Castle - Diana Wynne Jones
- Feed - Mira Grant
- The Maze Runner - James Dashner
- De odödligas hunger - Julie Kagawa
- The Cabinet of Curiosities - Stefan Bachmann, Katherine Catmull, Claire Legrand & Emma Trevayne

Vad läser ni i mellandagarna? Själv tänker jag ta ett litet blogglov som varar... eh, på obestämd tid. Så hej på ett tag, så ses vi när jag förhoppningsvis har läst en hel massa böcker! Och så önskar jag er förstås en hemskt trevlig julafton!

Herregud, hur kan det vara julafton imorgon?! Känns verkligen inte så. Jag har ju försökt önska mig böcker i julklapp, men vi får väl se om jag får något. Jag förväntar mig inte direkt något på den fronten, utan har sett till att köpa en hel hög med böcker till mig själv i julklapp. Men temat för veckans Top Ten Tuesday är alltså böcker jag inte skulle dö av att få.

I tisdags landade ett recex av Livet för Legend, och om någon trodde det var möjligt att jag inte skulle kasta mig över den på en gång så är svaret: ja, det är mycket möjligt. Faktum är att det gått nästan en hel veckan och jag har FORTFARANDE inte ens öppnat filen. Varför? kanske ni undrar - och det med rätta. Var inte jag den där typen som skrev det här inlägget där jag förklarade all min kärlek till Legendtrilogin och drev på om hur mycket jag gillar den?

Eh jo, precis samma person. Men det är också det som är problemet. Trots att jag ju VISSTE att Life before Legend EXISTERADE så hade jag liksom förlikat mig med, accepterat och till och med börja gilla att det inte finns något mer än själva trilogin. Jag hade egentligen inte ens planerat att läsa den här extra-grejen, eftersom jag ändå var så himla nöjd och inte kände att jag behövde något mer. Det här är inte ljud och hittepå, jag kände precis såhär och gör det till viss del fortfarande.

Alltså vissa serier är det ju sådär med att en inte vill ha något mer. Jag är väldigt skeptisk till de här novellerna som Rowling släpper på Pottermore nu fram till jul. Jag vet inte om jag kommer läsa dem. Jag vet inte om jag vill läsa dem. FÖR HARRY POTTER ÄR SLUT. Det är slut och det ska inte vara mer.

Men tillbaka till Legendtrilogin: Nu när jag har Livet före Legend inom räckhåll, och det dessutom råkar vara ett recex får jag väl ta och läsa den. Jag ska bara samla mig lite till först.

Har ni några serier som ni absolut inte vill att det ska komma något mer i?

Igår lyckades jag traggla mig igenom slutet av Allegiant. Räknade ut typ mer än 100 sidor innan det händer att (spoiler!) [Tris skulle dö]. Blev lite besviken, eftersom folk ändå hypat det här slutet så himla mycket...

Men ni som läst Four, borde jag hugga in på den direkt? Är den lika trökig som Allegiant eller går den lättare? Just nu velar jag lite. Kanske sparar den till efter jul och nyår när jag inte har någon ledighet att ta tillvara på. Eller så tar jag den på en gång, nu när jag ändå är inne i flow så att säga... Hm.

(Nu är jag för övrigt också officiellt uppe i 107 böcker - det vill säga lika många böcker som förra året. Allt jag läser from now on är bonus!)

Igårkväll låg jag bredvid min sambo i soffan, suckade lite och sa: "Du, efter jul. Då har vi tid att ses". För lite så är det just nu. Jag älskarälskarälskar typ varenda sekund av mitt jobb, till och med när folk frågar om The Hobbit-böckerna innehåller alla tre böcker i samma - till och med då njuter jag så himla mycket av att jobba på det här stället (även om jag himlar lite med ögonen inombords). Men jag älskar också min sambo, och vi har gått om varandra hela tiden de senaste veckorna. Dessutom sa jag ja till att jobba idag, trots att det inte var meningen egentligen. 

Fredag, och snart jul! Jag fick lön idag dessutom, så det blir nog en bra helg det här! Men först, veckans jerka:

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

I våras började jag läsa Allegiant på engelska eftersom jag OMÖJLIGT kunde vänta på att den skulle komma ut på svenska. Efter PÅ PRICKEN halva boken la jag av. Jag ställde tillbaka den i hyllan tillsammans med mina andra halvlästa böcker och sen dess har den bara varit ett skuldmedvetet sug i magen för mig.

Phaet [feɪt] är femton år och bor i en koloni på månen. Hon är inte speciellt pratig av sig, utan låter för det mesta hennes bästa vän Umbriel sköta pratandet åt henne. Hennes pappa är död sedan länge.

När Phaets mamma blir fängslad riskerar hon och hennes syskon att hamna på Härbärget. Förutom att där är smutsigt och trångt, sprids sjukdomar ungefär lika fort som eld i hö, och Phaet vill för allt i världen inte ta sina syskon dit. Istället tar hon värvning i milisen, där hon tvingas genomgå en utbildning som inte alla överlever.

Den här berättelsen kändes mer ny innan jag började läsa än när jag kom en bit in i. Jag skulle säga att den ungefär är som en blandning mellan Enders spel och Divergent. Vilket ju förstås inte är helt negativt. Jag gillade både Divergent (ok, älskade) och Enders spel, så jag köper helt hela konceptet. Jag är också orimligt förtjust i skolor och utbildningar i böcker, och eftersom Uppstigandet mestadels cirkulerar kring milisutbildningen får den helt klart plus för det.

Jag hade nog dock lite högre förväntningar på den här boken än vad som faktiskt infriades. Hypen gällde helt klart den här månkolonin, men jag upplever att hur det är att leva i en koloni på månen kunde ha fått mer utrymme. Eller alltså, helst vill jag ju ha en faktabok om hur en lever i en koloni på månen. Och då var det här väl inte riktigt rätt bok kanske (kan inte någon snälla skriva en faktabok om samhället i den här boken? Skulle dö och återuppstå för att få läsa den).

Något jag däremot tyckte var tufft var hur deras språk (slang, uttryck osv) faktiskt påverkats av att de inte lever på jorden - vilket ju är superspännande (eftersom hur språk används ÄR spännande. MVH tjejen som kommer bli lingvistiknörd efter att ha pluggat 7,5 hp Översiktskurs i engelsk språkvetenskap). Om jag tänker på alla dystopier och framtidsskildringar jag läst, tror jag aldrig att jag har uppfattat hur författaren låtit det nya samhället/världsordningen faktiskt påverka karaktärernas språkbruk. Jag har aldrig ens tänkt på möjligheten/självklarheten att en ny världsordning - eller en helt annan värld med andra naturvetenskapliga (och andra) referenspunkter faktiskt påverkar ett språk. Dock tycker jag ibland att det kaaaaanske kunnat göras mer "diskret" - men det är också en jättesvår gräns däremellan. Det får ju inte bli så pass otydligt att en inte uppfattar det, för då är det ju inget roligt. Samtidigt måste ju texten gå att förstå ändå.

Det som kan vara det bästaste bästa med den här boken: INGET KÄRLEKSTRAMS! Har ni hört om något sällsynt tidigare? Fast det antyds att det kanske kan bli lite problem i kommande delar, men det får jag väl tampas med då.

Två saker störde jag mig med i den här boken:
1. Att det hela tiden ska påpekas hur extremt långt fram det här samhället är. De inte bara har svävare, utan de har haft svävare så länge att det finns svävare som är OMODERNA! Och dessutom är de så tuffa att till och med kodlås är OMODERNA!!! Skärp dig, det blir bara överdrivet och skrytigt och inte jättecoolt.
2. De underförstådda genusattributen. Om de nu är så jäkla långt framskridna att till och med kodlås skrotas som omoderna - varför är det då underförstått att det är kvinnligt att ha långt hår? Det här är alltså ett samhälle vars religion är naturvetenskap. De tror inte. De vet. De är praktiska. Det här stället skriker inte att det är praktiskt med långt hår. JUST SAYIN'.


Men okej, för er som tyckte att allt det här i mitten var för långt att läsa: Den här boken var helt klart rätt så spännande (om än inte superspännande hela tiden), intressant och läsvärd, men den har sina brister. Jag är pepp på nästa del och hoppas på att den kommer ut ASAP.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är årets bästa böcker. 

Alice dödat en person. Vi vet inte vem, vi vet inte hur. För att kunna bikta sig, och liksom få ut och bort hemligheten skriver hon brev till en mördare som sitter på death row.

När jag började läsa den här boken förväntade jag mig något helt annat än vad den faktiskt var. Någonting med Alice påminner mig om Rut i Född fenomenal, även om Alice varken är är lika besserwissrig eller självsäker som Rut är. Beskrivningen gör att det låter som en väldig tung bok, trots att den verkligheten är väldigt lättsam. Istället för att vara sorglig och svårbearbetad liknar den på väldigt många sätt en "vanlig" high school-bok (eh, fast inte high school då, eftersom den utspelar sig i England). Det är fjärilar i magen och kärlek och killar och att ljuga för föräldrar allt det där som hör ihop med att vara tonåring.

Jag är i vanliga fall den där typen som inte är speciellt frälst när det gäller vare sig brev- eller dagboksromaner. Jag tycker att det lätt blir lite krystad och icke-fullständigt, snarare än att kännas nära och äkta. Det i kombination med att jag trodde att det skulle vara en supertung bok gjorde att jag var liiiite skeptisk i början. Ärligt talat plockade jag bara med mig den för att jag vill minnas att jag sett någon annan bokbloggare läsa och gilla. Jag blev väldigt överraskad när den visade sig vara mycket intressantare än vad jag först trodde att den skulle vara!

Alice berättar alltså genom breven, där hon inleder med att beskriva nuläget, alltså det som hände efter att personen dog. Trots det är allt det där sorgliga inte speciellt närvarande i boken medan Alice (wah, jag vill kalla henne för Zoe hela tiden, för det är det hon kallar sig i breven) berättar om det som hände innan. Trots att hon själv sörjer och har skuldkänslor berättar hon med mycket humor. Så som sagt är boken väldigt lättsam, och dessutom väldigt lättläst. Jag plöjde igenom den på ett par dagar. Även om det knappast är något jag kommer komma ihåg jätteväl tycker jag att den är läsvärd!

Och ja, jag har satt "gråtvarning" som etikett på den här. Slutet alltså. Jag säger bara det. Slutet. Mitt hjärta gick sönder. Om ni är lika känsliga som jag finns det en liten risk.

Så blev det min tur i Sofies bloggstafett. Uppdraget är att skriva om en bra ungdomsbok en läst i år. Jag funderade länge på vilken jag skulle välja. Vad är det bästa jag läst i år? Vilken bok är det som fångat mig mest? Som hållit bäst? Vilken bok kan jag vrida och vända på i all oändlighet och ändå fortfarande gilla?

Jag ställde alla frågorna ovan, tills jag kom till den sista: Vilken bok - eller vilka böcker - har jag kunnat andas 24/7 i flera veckor, utan att tröttna på? Då insåg jag vad det är jag måste skriva om.

Under våren skrev jag kandidatuppsats. Jag skrev om Marie Lus Legendtrilogi. Och kanske är det för att vi spenderade så mycket tid tillsammans - eller kanske är det för att jag förälskade mig i Day om och om igen. Kanske finns det ens ingen särskild anledning. Men den här trilogin kommer alltid vara lite speciell för mig.

Förstår ni att jag alltså analyserat sönder bitar av den här trilogin och fortfarande gillar den? Att jag läst alla böcker flera gånger om och fortfarande gillar den? Att jag hoppat runt, läst enstaka ord, meningar, stycken, sidor, kapitel, helt tagna ur sitt sammanhang och FORTFARANDE gillar den? Jag har petat på allt det bra och allt det dåliga och det dåliga har inte gått mig på nerverna. Jag har lärt mig att älska skavankerna lika mycket som jag älskar allt det andra.

Så okej, jag kommer inte välja EN bok som min bästa i år - det måste bli tre. Legend, Prodigy och Champion.

Imorgon kan ni läsa om Helenas bästa ungdomsbok hon läst i år. För det får ni klicka er in på Fiktiviteter!

Uff, jag hade inte dött av sovmorgon idag alltså (och den där meningen innehöll exakt fyra stavfel innan jag korrläste). Min tröttaste fredag på länge. Nåja, en veckans jerka blir det i alla fall!

Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)

Alltså, det här är så knäppt. Först klagar jag på att jag har en lässvacka som varar i evigheter (vilket den GJORDE, det VAR EVIGHETER. Jag lovar. EXAKT så länge varade den), och sen bara helt plötsligt har jag läst massor av böcker igen. Så sitter jag här och inser att läsandet smugit sig på och att det gått SEX STYCKEN böcker sedan min lässvacka tog slut (räknade jag ut nu. Det måste vara ungefär så lång tid sen). Jag har gått från att inte velat läsa någonting till att vilja läsa typ allt (jag inte har). Det känns fasen bra att vara tillbaka alltså.

Okej, idag tänker jag vara sådär ytlig igen och prata om OMSLAG. Ni har säkert inte missat att Goodreads korar 2014 års finaste YA-böcker. Efter att ha kastat en blick på listan undrar jag: Hur kan 90% av böckerna på topp 100 ha hamnat på TOPP HUNDRA?! Alltså har folk verkligen ingen smak? Tahereh Mafis Ignite Me ligger just nu FÖRST. Alltså nej. Bara nej. City of Heavenly Fire ligger också högt upp, och den tycker jag personligen inte ens borde ha lämnat idéstadiet. Eller okej, det kanske kunde ha fått lämna idéstadiet, men i den här versionen borde det verkligen inte ha tryckts på en bok och sen sålts. Jag säger bara.

SPOTIFY HAR SLÄPPT ÅRSSTATSEN!!!

Ja, det här är så viktigt att jag måste skriva om det på min BOKblogg. Om du inte har hittat dit själv än, så går det att hitta allt här. Det mest upphetsande är förstås att det går att göra en spellista med sina 100 mest lyssnade låtar under året. KUL! Jag lyssnar på min lista nu och slås av HUR BRA MUSIKSMAK JAG HAR. Det här är mina tio mest lyssnade låtar tydligen (gillar att jag har två Belle & Sebastian i topp 5!):

Och såhär låter min topp 100. Väldigt mycket Belle & Sebastian, Shins, Pretty Reckless, Veronica Maggio och Black Keys. Jag är dock lite förvånad över att inte en enda Smiths-låt lyckades leta sig in på den här listan?! Av mina HUNDRA mest lyssnade var inte EN ENDA en Smiths. Bättring på det till nästa år.

Kan inte ni dela era i kommentarsfältet? Vore superkul att höra vad ni lyssnat mest på under året! (Och ja, alla har vi guilty pleasures som är svindåliga och jättepinsamma men som vi spelar sönder. Så ingen skäms och ingen är dålig!)

Cadence tillbringar somrarna på en ö ägd av hennes morfar. Där finns också hennes mostrar och kusiner - Mirren och Johnny - samt Johnnys låtsaskusin Gat (eh, komplicerade familjerelationer här). De fyra blir snabbt en tätt sammansvetsad kvartett som under somrarna gör allt tillsammans.

Den femtonde sommaren händer något. Cadence lämnas med migränanfall och fragmentariska minnen av sommaren. Hon kommer bara ihåg att det slutade i vattnet, där hon nästan drunknade. När hon kommer tillbaka till ön den sjuttonde sommaren är hon upprörd för att ingen av kusinerna svarat på hennes mejl, och att alla hela tiden upprepar att de inte kan berätta något - hon måste minnas själv.

Det var sjukt spännande att börja läsa den här boken - jag hade verkligen ingen aning om vad jag skulle förvänta mig när jag hört folk vars omdömen jag litar på både såga, hylla och vara "mjeh". Till exempel i kommentarerna till det här inlägget var det väldigt delade meningar. Dessutom hade jag inte läst något om den innan, så jag visste inte ens vad boken handlade om. Borde verkligen göra så oftare...

Som jag skrev igår är den här boken så himla kluven. Medan tonen och stämningen känns sval och liksom... nedtonad, är själva det som berättas en stark kontrast mot hur det berättas. Språket är fint - kanske lite för ansträngt på vissa ställen - och får mig att tänka på en helt annan typ av bok. Det vill säga - någon form av kärleksroman. Och visst är det här en kärleksberättelse på vissa sätt också. Det går inte att förneka. Men det är också en psykologisk thriller - vilket sällan kopplas ihop med poetiskt språk.

Jag skrev också igår att det är en välkomponerad berättelse - vilket det är. Vad den däremot inte är är välbalanserad. Förbered er på att det händer typ ingenting i hur många sidor som helst och sen BAM BAM BAM! Lite så. Innan det blir det mest så himla... platt. Jag blir liksom inte tagen av Cadence. Jag känner ingen connection - och det handlar inte bara om våra totalt olika klassbakgrunder. Så även om jag tyckte att boken var helt okej och skickligt skriven kan jag ändå inte säga att boken har blivit någon favorit. Däremot vill jag hemskt gärna läsa Lockharts Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, som Lavender Lit ger ut under nästa år. Jag är inte frälst av den här författaren än - men jag har inte gett upp möjligheten att bli det.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är nya författare en läst under 2014 - en lista som visade sig vara jättesvår att fylla ut. Inte för att jag inte läst författare som är nya för mig som varit bra, utan för att jag inte vet om jag kan säga att de verkligen utmärkt sig. Jag tänker också på: Hur kan en egentligen säga något om EN FÖRFATTARE efter att ha läst EN enda bok av denna författare? Och dessutom, hur bedömer jag hur bra en författare är? Till exempel har jag både Jakob Wegelius Mördarens apa och Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna på min lista över årets bästa böcker - men ingen av dem har tagit sig till den här listan. Istället har både E. Lockhart och Karen Bao tagit sig in, utan att böckerna jag läst av dem finns med på listan över årets bästa böcker. Vissa av dessa författare har dessutom stora brister på vissa områden, medan de är fantastiska på andra.

Nåja, såhär ser min lista ut, utan inbördes ordning:

1. Sandra Beijer
Det handlar om dig är en av de böcker som jag såg fram emot mest i våras, och jag blev inte besviken för en sekund. Det handlar om dig kan handla om dig eller precis vem som helst, och innehåller dessutom ett språk som gör att någon som jag - som inte ens är den som läser böcker på det här sättet - måste sitta med pennan i handen.

2. Gunnar Ardelius
Jag hade inga större förväntningar på Vill ha dig så illa, så jag blev verkligen överraskad när språket visade sig vara helt övernaturligt vacker. Jag vet inte om jag kan beskriva det lika bra igen, så citat från recensionen: "Okej, till att börja med så är Vill ha dig så illa ren magi. Jag vet inte hur det över huvud taget är möjligt att framställa något sånt här utan övernaturlig inblandning."

3. E. Lockhart
Även Kanske är det allt du behöver veta hade egentligen krävts att läsa med penna i handen. Det jag gillade mest med den här boken är att stämningen avviker så från berättelsen. Den blir liksom något helt annat än vad en tror att den ska bli (jag hade inte läst något om den innan, så jag visst faktiskt inte vad den handlade om). Otroligt välkomponerad berättelse.

4. Bea Uusma
Jag tror att det som talar mest för Uusma i det här fallet är hur mycket hennes egen kärlek och engagemang faktiskt lyser genom texten. Hennes bok Expeditionen handlar om ett ämne jag nog lätt hade kunnat se som torrt och tråkigt, men hon lyckas göra det fantastiskt.

5. Karen Bao
På vissa sätt är jag lite skeptisk till Uppstigandet (som inte har recdatum förrän på fredag, så jag ska försöka att inte bli alldeles för ingående här), för den är så otroligt lik vissa andra böcker. Men att Bao är en skicklig författare tycker jag inte att det är något tal om. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men jag gillar hur hon har låtit samhället i boken påverka karaktärernas språk - något som jag tycker gjorts i mindre utsträckning i andra dystopier jag läst. Jag kommer gå in mer på det här på måndag (för då kommer min recension), så jag får faktiskt be er kika in igen då!

6. Anna Höglund
För att Om detta talar man endast med kaniner är bland det finaste jag läst, och jag har knappt aldrig känt någon sätta så bra ord på saker jag känner.

1. Augustpriset eller Nobelpriset?Helst vill jag svara inget, för jag är tycker inte att en ska hålla på och värdera litteratur på det här sättet. Men om jag måste välja blir det Augustpriset.
2. Malala Yousafzai eller Patrick Modiano?
3. Hungerspelen eller Hobbit?
   Tyckte att Hobbit var ok. Inte fantastisk, men ok.
4. Horace Engdahl eller Peter Englund?
   Ehm, vet inte?
5. Snö eller regn?
   Hm, snö är ok när det ligger på marken. Men jag älskar när det regnar!
6. Lussekatter eller pepparkakor?
   I teorin föredrar jag lussekatter - i praktiken pepparkakor. Lussekatter är i 99% av fallen antingen torra eller har för lite saffransmak. Därför är pepparkakor nästan alltid bättre. Men jakten på de perfekta lussekatterna fortsätter!
7. Dystopi eller feelgood?
   Gillar inte feelgood så mycket. Vill inte ha böcker jag mår bra av. Vill ha böcker som underhåller och får mig att tänka = dystopier.
8. Lars Kepler eller Camilla Läckberg?Läser inte deckare.
9. Amaryllis eller hyacint?
   För visst är det hyacinterna som luktar gott? Jag är en doftperson, så jag gillar när saker luktar gott.
10. Pappersbok eller e-bok?
    Motivering.
11. Biografi eller memoar? 
    Hm, läser nog ingetdera.
12. Mia Skäringer eller Lena Dunham?
    Har dålig koll på båda...
13. Glögg eller julmust?
14. Fredrik Backman eller Lena Andersson?
15. Tegelstenar eller tunnisar?Alltså, egentligen avskyr jag ju tegelstenar, men om jag var tvungen att läsa antingen bara tegelstenar ELLER bara tunnisar skulle jag givetvis välja tegelstenar. Verkar ju astråkigt att bara läsa tunnisar.
16. Film eller tv-serie?
    Kommer och går lite i perioder det där. Just nu är jag inte inne i någon serie-period (okej, är inte inne i en filmperiod heller. Är inne i en musikperiod. Min drug of choice atm).
17. Netflix eller HBO?
18. En i taget eller slalomläsning?
19. Skratt eller gråt?
20. Julafton eller nyårsafton?
    Har så mycket dåliga ungdomsminnen av för fulla nyårsaftnar för att kunna välja det. Eller alltså, det är egentligen samma som med lussekatter. Nyårsaftnar är alltid bättre i idén än i själva utförandet. Det blir aldrig lika bra på riktigt som en planerar.

Betrakta dessa två omslag för någon minut:

Vilken version skulle du med nöje hänga på väggen, och vilken skulle du aldrig plocka upp i bokhandeln/på biblioteket/whatever? Vilken blev det slutgiltiga omslaget? DEN FULA! Är det rimligt att jag blev upprörd när jag såg den här på jobbet i tisdags, och upptäckte att det inte alls var det superfina omslaget till vänster, vilket annonserades först? Och att jag blev ännu mer besviken när recexet dök upp på min hallmatta i onsdags? Skandal säger jag bara. SKANDAL. (men jo, jag läser boken ändå. För hallå KOLONI PÅ MÅNEN?!)

Höstens stressigaste vecka är snaaaart över! Ska bara gå i skolan OCH jobba lite först (tur att jobbet är så roligt att jag inte vill gå hem). Och veckans jerka såklart!

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Men hallå, jag - alltså JAG - har läst en vampyrbok och faktiskt gillat den?! Jag som inte ens gillar vampyrer. Allting började med att min lillasyster läste och älskade den här - vilket sällan är någon måttstock för vad jag ska tycka. Vi tycker väldigt olika om böcker. Den största skillnaden är väl att hon gillar vampyrer och romance och sånt (uäck säger jag om det). Men okej, tänkte jag, och läste den ändå.

De odödligas regler handlar om Allison som blir det hon hatar mest i hela världen - vampyr. Hon är uppvuxen i en stad styrd av vampyrer, där människorna enbart är slavar och mat. Låter inte som en superkul tillvaro, och det går definitivt varför hon ogillar dessa avskyvärda vampyrer så himla mycket. Men när hon får välja på att dö och att dö och bli en vampyr väljer hon ändå den här vampyrgrejen.

Trots att hennes skapare förklarar allt för henne är Allison inte helt beredd på alla baksidor med vampyrskapet. Till exempel det här med att hon faktiskt DÖDAR människor ibland, och att hon dömt sig till ett evigt liv i ensamhet. Boken är ett porträtt av en ung, förvirrad vampyr som försöker hitta sin plats i världen och samtidigt hantera den här nya hungern som bor inom henne och gör henne opålitlig.

Till att börja med tycker ju jag att alla romantiserade glinterfjanterier kring vampyrer är... ja, just det, fjanterier. Om det ska vara så ska de fasen vara farliga grejer, inga tofflande typer, helt enkelt. På den fronten tycker jag att Kagawa sköter sig rätt bra. Sen finns det ju andra saker som jag tycker blir så himla töntigt. Svart läder, långa rockar och motorcyklar i kombination med vampyrer är INTE COOLT. Det är töntigt. Det är så töntigt att jag nästan blir generad när jag läser. Jag skojar inte. Varför envisas alla författare med att göra vampyrer sådana?

Nåja, för att kommentera något vettigt: Jag blir inte klok på Allison. Den här karaktären är himla konstig. Jag blir förvånad varje gång hon öppnar munnen och säger något, för hon är inte samma karaktär inåt (alltså det vi får läsa när hon inte pratar) som utåt (alltså när hon säger saker till andra). Inåt är hon en osäker tjej, som fortfarande försöker komma underfund med hur hela den här vampyrgrejen fungerar. När hon öppnar munnen är hon arg och kaxig. Hon känns sjukt opålitlig och som att jag inte riktigt vet vad hon ska hitta på. Ibland blir det intressant, men för det mesta ganska jobbigt.

Och berättelsen då? Alltså vampyrer är ju verkligen inte min grej, men jag kan faktiskt inte låta bli att gilla den här vampyren som känner sig ensammast i världen. Helt klart är det inget mästerverk, men ändå tillräckligt underhållande för att jag ska vilja fortsätta läsa serien.

Det här är egentligen ett meddelande till folk som förmodligen bara är tillfälliga besökare - och alltså ändå inte kommer se det här. Men ändå.

På senaste tiden har jag fått jättemycket förfrågningar - på mejl, på facebook, i kommentarer - om att hjälpa till med skolarbeten, där det går ut på att jag ska svara på alla frågor. Jag är "skittråkig" och svarar nej varje gång, eftersom:

1. Jag har varken lust, tid eller möjlighet att sitta och göra era skolarbeten. Jag har egna saker jag måste och hellre vill göra, och det är ni som fått frågorna. Inte jag.

2. Läraren gav er frågorna av en anledning. Om hen frågar vad som en budskapet med en bok är det för att ni ska lära er att tänka själva och dra egna slutsatser. Om ni inte klarar av att svara på frågorna kan inte jag sitta här och ge er svaren. Det fungerar inte så. Då lär ni er inte det ni behöver lära er. Och jag tänker inte hjälpa någon att fuska, för jag tycker att en får ta konsekvenserna när en inte gjort uppgifterna som en ska göra.

Okej, förlåt, jag vet, flera dagar sent, men den här veckan är helt enkelt... för mycket. Jag har glömt meddela att jag kommer vara med i Sofies bloggstafett, och berätta om en bra ungdomsbok jag läst i år! Den 12e december får ni hålla utkik här efter mitt inlägg.

Dock är det ju inte bara jag om postar inlägg, eftersom det är - just det - en stafett. Såhär ser schemat ut, så ni kan klicka er in på de andra bloggarna rätt dagar!

1. Sofies bokblogg
2. Swebook obsession
3. Bokvarg
4. We´re all stories in the end
5. Djurälskande bokslukare
6. Gabriella
7. Andra advent på Sofies bokblogg
8. Lauras läsvärd
9. Brundells bokhylla
10. Elina
11. Maria
12. Sagan om sagorna
13. Fiktiviteter
14. Tredje advent på Sofies bokblogg
15. Västmanbok
16. Matilda gästbloggar hos Sofies bokblogg
17. Enligt O
18. Sockerslott
19. Agnes bokblogg
20. Barnboksbloggen.se
21. Fjärde advent på Sofies bokblogg
22. Bokbeate
23.
24. Alla hos Sofies bokblogg

Oj, den här veckan har jag supermycket att göra. Har två inlämningar som ska in på fredag och har dessutom bokat upp hela min tisdag + torsdag (som jag förhoppningsvis kan prata lite mer om nästa vecka). Men jag har fått flytta tillbaka in i mitt bibliotek/arbetsrum i helgen, och jag tror faktiskt att det kommer effektivisera mitt pluggande att kunna sitta vid en ordentlig arbetsplats och ha en dörr att stänga om mig (och stänga ute alla frestelser).

Temat för veckans Top Ten Tuesday är böcker en ser fram emot som kommer nästa år. Jag har ärligt talat PINSAMT dålig koll på vad som kommer ut nästa år... Alltså, hur blev det ens december såhär fort? Jag tyckte det var september alldeles nyss, och det var dags för höstutgivningen och allt sånt... men tydligen är det slut med hösten nu. Så därför blir det bara två punkter på den här listan idag, och så kommer det bli mer så fort jag hunnit ta en ordentlig titt (för det hinner jag inte nu). Till exempel i nästa vecka (eftersom vårkatalogen ges ut på fredag).

1. Vanishing Girls - Lauren Oliver
Lauren Oliver kommer med en ny ungdomsbok, och eftersom jag gillat i princip allt jag läst av Oliver hittills tänker jag lägga en förhandsbeställning på den här så ASAP.

2. Systrars öde - Jessica Spotswood
Det här är fortsättningen på Stjärnmärkt, så känner att jag ju måste fortsätta läsa den här serien. Det är visserligen en sån där serie som jag inte minns speciellt mycket av, men jag vill minnas lite svagt att jag gillade Stjärnmärkt himla mycket när jag läste den i alla fall!
__________________________________________________________________________________

Åh, herregud vilken dålig läsmånad november har varit... Helt sanslöst faktiskt. Har fortfarande lässvackat (när tar det slut? Snälla någon, bota mig!). Jag har åkt hemifrån utan att få med mig boken flera gånger, vilket verkligen inte är likt mig! Jag är typen som hellre kommer försent än åker till skolan utan en bok, och nu har jag bara inte tänkt på det över huvud taget. Förstår ni hur illa det har blivit? Va? VA? De två sista böckerna klämde jag in nu under sista helgen, så jag hoppas hoppas innerligt att det betyder att jag är okej igen.

Igår klockan 23:50 completade jag min challenge på Goodreads! Det vill säga: 100 lästa böcker i år! Woop!

Det här har jag läst i november:
100. Kanske är det allt du behöver veta, E. Lockhart *
99. De odödligas regler, Julie Kagawa *
98. Outtalat, Sarah Rees Brennan *
97. Röd som blod, Salla Simukka *
96. Locke & Key: Crown of Shadows (vol 3), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
95. Locke & Key: Head Games (vol 2), Joe Hill & Gabriel Rodriguez
94. Trappan, Robert Swindells (omläsning)
93. Y: The Last Man: Cycles (vol 2), Brian K. Vaughan, Pia Guerra & José Marzán Jr.