Hundöron och bokförvaring
06:29Det här inlägget kommer behandla två väldigt olika ämnen (eller inte, kan förklara i en ny parentes efter presentationen av ämnena ifall ni inte skulle greppa själva). Till att börja med kommer jag att avhandla (1) var en kan förvara böcker någonstans, och sedan gå vidare till att diskutera (2) HUNDÖRON och sånt (dessa är relaterade på följande sätt: 2 handlar om bokvård, vilket en kan säga att 1 också gör. Till exempel är väl kanske inte diskhon ett jättebra ställe att förvara böcker på, eftersom det skapar en hel del vågor när en sätter på kranen = inte nice).
Till att börja med: Var kan en förvara böcker? I skrivande stund har jag böcker på följande ställen - jag kommer för enkelhetens skull dela in ställena i (1) fullt normala ställen, (2) rätt normala ställen, men ändå lite opraktiska och (3) jävligt dåliga ställen. Vi börjar med fullt normala ställen: bokhyllan. skrivbordet. bordet i sovrummet (som inte är ett sängbord men ett avlastningsbord). vardagsrumsbordet. köksbordet. i kassar som ska till second hand och står i arbetsrummet. Rätt normala ställen, men ändå lite opraktiska: sängen (eftersom jag vill ligga där), soffan (eftersom jag vill sitta där). diverse tygkassar (eftersom de blir svårare att hitta). TV-bänken (eftersom det är fult). Jävligt dåliga och opraktiska ställen: på micron (eftersom maten värms sämre). på köksbänken (eftersom böckerna blir förstörda och dessutom är i vägen när jag ska laga mat). diskbänken (samma anledning). Jag skulle som ni förstår inte rekommendera alla ställen - men det GÅR. Jag bara säger.
Nu går vi snabbt över till nästa - faktiskt seriösa - ämne. Hundöron. Jag vet att ni är många som upprörs av dessa. Förstår icke hur. Alltså hur kan så fluffiga, pälsiga och gosiga små saker vara någon till besvär alls? Okej fan, förlåt, jag vet att jag sa "seriösa", jag kunde bara inte låta bli. Jag började skriva om det här när jag skrev om Harry Potter, men det blev så långt så jag flyttade det till ett eget inlägg. För mig har det alltid varit helt galet svårt att stryka under och vika ett litet hörn när jag hittat något i en bok jag gillar - eftersom böcker ska hållas fina. Men jag kom på en sak häromdagen: På samma sätt som det är helt värdelöst att ha finglasen stående i skåpet hemma för att de är jättedyra och jättetunna och vi haft sönder fem stycken på lika många år - är det ju också helt värdelöst att inte kunna markera det jag gillar i en bok. De är ju TILL för att användas. Om jag inte KAN använda något på det sätt jag behöver - det vill säga antingen dricka ur (i fråga om glasen) eller minnas (i fråga om boken) (alltså ni anar inte hur frestad jag var att byta plats på parenteserna bara för att tramsa. Men jag hiade mig. "Seriöst") så finns det ju ingen som helst poäng med att ha det över huvud taget. Alltså: Om de fina glasen ändå bara blir stående i skåpet kan jag ju lika gärna skänka dem till Myrorna. Att inte använda en bok fullt ut bara för att den ska hållas fin gör ju att typ halva värdet på boken försvinner. Då kan en ju för fasen lika gärna låna på bibblis. Alltså seriöst. Jävligt seriöst.
Sådant jag funderar på mitt i natten sista dagen på en sexdagars jobbvecka.
2 kommentarer
Förvaring finns det gott om och när den tar slut så finns golvet. Och golvet är stort. Oftast. Gällande hundöron håller jag med. Det är fantastiskt med böcker som ser lästa ut tycker jag, kärleksfullt på något sätt. Och det finns inget bättre än att läsa om en bok och hitta märken efter gamla hundöron och därmed hitta gamla favoritstycken som glömts bort med åren. Fram för mer hundöron. :-)
SvaraRaderaEller hur! Jag har också tänkt på charmen i att hitta tillbaka. Speciellt när jag läste Harry Potter, för då tänkte jag attjag ju lär läsa den en hel hög med gånger och att understrykningarna och hundöronen förmodligen kommer bli fler och fler genom åren för att en uppskattar olika ställen olika perioder i livet.
Radera