Jag har tidigare inte varit speciellt imponerad av Tove Jansson. 50 % av det jag försökt läsa av Jansson har jag lämnat halvläst för att jag inte fastnat (Trollkarlens hatt). Den andra 50 % var jag tvärsåld på (Sent i november). Med Sent i november fastnade jag för iakttagelseförmågan och vemodet. Vemodet är faktiskt också väldigt nära i Sommarboken - även om det också finns en rätt stor drös värme. Något av det jag älskade så mycket med Sommarboken var det här att hon återger observationer utan att tolka, analysera och döma, och att det också påverkas av vem som är fokalisator för tillfället. Läsaren får följa Sophia och hennes farmor genom deras olika äventyr på en ö i skärgården. Sophias associationskedjor är betydligt hoppigare och barnlika, medan farmorn istället drar lite mer verklighetsförankrade slutsatser. 

När jag slutade på Barnens Bokklubb fick jag den här av vik. chefredaktör. "Att lära sig utantill" hade hon skrivit på kortet jag fick till. Och alltså allvarligt talat, jag tänker sätta igång och plugga. Galet citatvänlig, verkligen! Tänker till exempel trycka en tygkasse med rubrikcitatet ASAP (det vill säga den 24 när jag får lön). Alltså jag menar - HUR GENIALISKT?! Och här följer även några andra av mina favoriter. När ni har läst klart dessa tycker jag att ni kliver i närmaste par skor oavsett storlek och springer till närmaste bokhandel och införskaffar ett eget ex (eller vid närmare eftertanke: du har inte tid med skor). Och ja - du kommer vilja ha ett alldeles eget ex. Inte bibliotekets. Jag känner på mig att det här är en bok jag kommer läsa många gånger - och att jag kommer hitta nya saker att stryka under och nya sidor att hundöra och nya detaljer att fnissa åt varenda himla gång.