Jag har tänkt på en sak. Att jag har otroligt svårt för långsamma böcker är ju redan vida känt och inget att ifrågasätta. Men något som jag också upptäckt om mig själv är detta: Jag AVSKYR att behöva sätta mig in i hur nya världar fungerar. Tre saker som Ett folk utan land, Odinsbarn och Mistborn har gemensamt är att jag upplevt de första sidorna när jag inte fattar någonting som TORTYR. Alltså jag skojar inte. Något med att inte förstå exakt allt på en gång och att vara ovetande gör att jag vill slänga mig på golvet och skrika som en himla småunge. Vilket ju är väldigt synd, eftersom det gör att jag kanske ger upp böcker som egentligen skulle kunna bli bra. Odinsbarn gillade jag ju sen, och Mistborn är jag ändå rätt såld på (Ett folk utan land däremot... men den hade ju inte tagit sig efter 60 sidor, så då måste det väl vara okej ändå).

Alltså, jag stöter ju aldrig på det här problemet med portalfantasy - eftersom världen alltid måste förklaras för den ovetande huvudpersonen där. Det konstiga är ju dock att jag i princip aldrig upplevt det här med dystopier? Jag vet inte om det handlar om att det är mindre komplicerade världar som ändå ofta på något sätt bygger på vår värld. Alltså världens fysiska förutsättningar ifrågasätts ju inte på samma sätt, utan det finns ju logiska och helt vetenskapliga förklaringar (eeeeh, oftast) till varför det ser ut som det gör - till skillnad från fantasy där allt bara... fungerar och det inte går att förklara med vår vetenskap varför det gör det. Alltså är det någon förutom jag som över huvud taget fattar vad jag menar, eller blir jag för rörig nu? Är det någon som känner igen sig?

Men okej, jag kämpar på ändå och övar på att känna att det är okej att inte få instant information hela himla tiden. Men det är fan svårt alltså.