Böcker jag låter bli att recensera
08:30Alltså, ibland händer det ju att en läser en bok som en bara känner "Nä, jag kan verkligen inte skriva om den här". För mig kan det handla om att jag tycker att jag inte gillar den för att jag inte är rätt målgrupp, eller för att mina kunskaper om området inte känns riktigt... on top. Om ni förstår vad jag menar. Till exempel dröjde det ju ganska länge innan jag kände mig riktigt hemma med att recensera serier. Fortfarande tycker jag att det är mycket svårare än att skriva om vanliga textböcker, kanske på grund av det omöjligt går att komma lika djupt i en serie på rätt så få sidor (med mycket bilder), eller för att jag helt enkelt inte är så bra på det här med bilder.
Samma problem uppstår ju med till exempel bilderböcker. Böcker för de yngre åldrarna kan jag också känna är svåra – eftersom jag personligen kan uppfatta berättelsen som för simpel och så förmodligen inte är fallet om en unge läser det liksom.
Det händer också att jag väjer för att skriva om fackböcker, just för det här... Hur recenserar en fakta? Det klart att det går att anmärka på upplägg och sånt, men jag tycker nog att det krävs något mer.
Förra helgen läste jag en bok som jag känner att jag verkligen inte kan och vill skriva om – för att den helt enkelt var så tekniskt dålig. Och för att författaren var väldigt ung när hen skrev den. Hur sågar en en trettonåring liksom? Eller det gör en ju inte. Eftersom jag inte skulle recensera den säger jag inte vilken bok det är, men om ni kikar på listan över böcker jag läst i år lär ni ju kunna lista ut vilken bok det handlar om.
Vilka böcker väjer ni för att recensera?
6 kommentarer
Jag tänker att det samtidigt finns något fint i när inte bara "experterna" recenserar saker. Det vore sorgligt om det bara var de konstutbildade som fick uttrycka sig om konst, de som själva är duktiga på musik som kan säga vad de tycker är bra och dåligt med musikstycken och så vidare. Jag brukar tänka att jag trots allt vill visa på mina eventuella tolkningsbrister eller förtydliga att den här boken kanske inte går fram till alla. Annars kan det ju bli ganska sned vinkling (om man drar det tills in spets), att alla som förstår boken får recensera men inte någon annan. Då finns det ju risk för att en bok kanske låter mycket bättre än vad den är (då den uppenbarligen inte når fram till alla?). Nu läser jag inte så mycket barnböcker eller faktaböcker så jag har inte riktigt känt så som du beskriver, men det finns ju något spännande i att läsa även lekmanna-recensioner :)
SvaraRaderaJo såklart, men med just barnböcker kan jag känna att jag inte uppskattar de som de borde få bli uppskattade. Kan ju se att det rent objektivt är en bra bok liksom, men känslomässigt träffar det inte mig. Nu är väl jag i och för sig att räkna in i de som är utbildade, eftersom jag ändå har fyra års littvet på universitetet i ryggen, men ändå.
RaderaJag håller med om att det är svårt med ämnen som en inte riktigt kan. Bilderböcker är också svåra, även om jag gör en hel del sådan recensioner. De blir mycket kortare, men de säger väl en del i alla fall.
SvaraRaderaJo, men precis. Jag kan också fastna i att ha aversioner mot att folk hela tiden ska rekommendera böcker till andra. Som när de för en gångs skull gjorde den här artikeln i SvD om ungdomslitteratur med ett gäng bloggare, och i princip alla var 30+? Kändes så jäkla dumt när det finns extremt mycket bloggare som är yngre som jag ibland kan tycka ha vettigare åsikter. Varför är det alltid äldre som ska tala om för yngre vad sjutton de ska läsa liksom?
RaderaJag kan skriva om barnböcker, ibland om mina barn har någon åsikt däremot skulle jag inte ge betyg till en barnbok.
SvaraRaderaJo, jag har ju inte direkt några barn att rådfråga... Och jag känner att jag "kan" ju barnlitteratur på en mer vetenskaplig nivå, men just att jag själv inte är målgruppen kan göra det ganska svårt tycker jag. Eller det gäller ju liksom att läsa som om en var ett barn, om du förstår vad jag menar.
Radera