En dåre fri, Beate Grimsrud
08:30I min ungdom hade jag en slight obsession vid schizofreni. Det varade inte så värst länge men var såklart inspirerat av Nancy Spungen och Berny Pålsson. Sedan dess har jag inte klarat av att läsa om det. Alls. Något fick mig ändå att tillslut plocka upp den här boken, något jag absolut inte ångrar.
Jag har dragit mig för att läsa den här boken för jag var rädd att den skulle vara så väldigt tung. Alltså jag menar, det är ju ändå 477 sidor vi snackar om här. Men jag måste säga att sidorna trillar på förvånansvärt fort. Kanske för att allt inte är så totalt mörker hela tiden (vilket jag på något sätt ändå förväntade mig, jag vet inte riktigt varför?). Grimsruds språk rinner också på så himla smooth och effektivt. Här hittar du inga onödigheter, men otroligt målande beskrivningar av hur Elis psyke fungerar. Stundvis blir det lite rörigt, eftersom vi hela tiden vistas i Elis huvud med allt vad det innebär, men det blir också extremt starkt. Och även rörigheten fyller ju sin poäng. Hur boken berättas blir en manifestation av hur Elis psyke fungerar.
Berättelsen hoppar också en hel del i tid vilket också gör att jag som läsare aldrig tappar intresset. Varje gång Grimsrud växlar tidsaxel får jag en stark "ja!/nej!"-känsla. Det vill säga: Ja, nu får jag komma tillbaka till den här delen av berättelsen! Fast nej att jag måste sluta med den andra delen av berättelsen en liten stund. Jag kan liksom inte bestämma mig för vilken del jag gillar bäst, vilket i alla fall för mig är himla positivt.
Ah, ville bara säga i alla fall: Denna är genial, läs den.
En dåre fri
Beate Grimsrud
477 s.
Bonnier Pocket
2011
Goodreads
0 kommentarer