Jakten på Den mörka materian
08:30Jag har en serie som jag märker att jag ofta återkommer till i tanken och vars kvaliteter jag letar efter i andra böcker. Ni har nog redan gissat vilken, med tanke på rubriken. Den mörka materian av Philip Pullman.
 |
| Illustration av Zuzanna Celej för den spanska utgåvan av Northern Lights. |
Men ändå längtar jag. Längtar och letar efter nya Guldkompassen. Jag tror att det är min mest jagade läsupplevelse. Jag vet inte varför jag inte bara tar och läser om böckerna? Kanske är jag rädd att de ska ha mist sin magi, att läsupplevelsen ska ha solkats när jag läser dem en andra/tredje gång. För det vore ju ganska jobbigt och hårt ändå. Finns det egentligen något som är värre än när en läser om en bok en brukade gilla och den helt enkelt inte håller måttet? Tveksamt alltså.
Jag vet inte riktigt varför det är en sådan serie som jag romantiserar på det här sättet. Jag tror inte att det är min bästa läsupplevelse någonsin. Men den har något speciellt, och det är ju knappast bara jag som tycker det. Jag tror att jag gör samma grej med Diana Wynne Jones Chrestomanci-serie som jag inte vågat läsa om sedan jag var typ nio och läste den för första (och enda) gången. Hm, kanske är dags att läsa om den ändå. Både Chrestomanci och His Dark Materials (ja, den här gången ska jag i så fall läsa den på engelska).
Har ni några böcker ni alltid "letar efter" i andra böcker?
4 kommentarer
Hmm ... Inte vad jag kommer på, ändå finns de säkert ... Men det är ju himla intressant, det där! Måste tänka på saken faktiskt. Och åh, vill läsa om Den mörka materian också - är dock också lite rädd för speciellt sista var väldigt stark för mig när jag läste, men har i efterhand läst en hel del lite negativare recensioner på den så ... Tänk om jag inte gillar alls nu? Tror nog ändå jag ska läsa om typ snart iochmed nya boken och så :P :D
SvaraRaderaJa, måste ju läsa om till den nya boken! Har dock aldrig läst några negativa recensioner på sista boken och tänker nu aldrig mer läsa en Mörka Materian-recension pga vill inte förstöra. Haha.
RaderaJag tycker det är svårare och svårare att hitta den där känslan och känna att en bok är en fullpottare. Kan ibland bli ledsen att jag inte läste en bok tidigare, eller vid ett annat skede i livet, då jag antagligen hade gillat den mer. Pullmans böcker är lite så för mig. Läser dem för första gången nu, och det går så sakta och jag hittar inte riktigt läsglädjen med dem. De är bra, speciellt första (tvåan var mer "vi går och går men kommer aldrig till dörren") men jag uppskattar dem inte alls som jag tror att jag skulle gjort om jag läste dem i samma anda som Harry Potter eller någon annan tidig favorit. Blir nästan lite ledsen när jag tänker på det, att böcker inte överraskar lika lätt när man läser ofta? Som att man straffas på nåt sätt för att man älskar dem, hehe. Äe men har märkt att jag gillar lite andra typer visserligen. Gud gör värsta utlägget här, får nog ta och blogga om det själv istället.. Men jag känner igen mig iallafall! :)
SvaraRaderaHm, jo, jag kan delvis förstå vad du menar. Jag känner att efter att jag lässvackade som fan jättelänge så uppskattar jag att läsa på ett helt annat sätt än jag gjorde förut när jag läste skitmycket hela tiden. Mina krav är lite lägre och det är lättare för mig att bara liksom sjunka in i en bok. Det är skönt ändå tycker jag. Det kanske jag också borde skriva ett inlägg om, haha!
Radera