Min man sa häromdagen: "Vad roligt att du börjat uppskatta läsplattan mer, känns dom att du läst åtminstone ett par, tre böcker på den den senaste tiden." Och jag tänkte att ja jo, det har jag väl. Eller framför allt är det ett par grejer som har hänt som har gjort att jag inte känner att läsa på läsplatta är ett andrahandsalternativ. Till att börja med har jag börjat skaffa bättre böcker till den. Allt som inte är supersnyggt och som jag inte verkligen verkligen känner att jag måste ha själva bok-boken till har jag skaffat till läsplattan istället. Det andra som hände var att jag började avsky böcker.

Eller såhär är det. Tänk er att ni har en lässvacka på 16 månader. Tänk er att varje gång ni plockar upp en bok vaknar en rastlöshet i kroppen som ni inte kan bli av med förrän ni lägger bort boken igen. Ju längre du håller i boken, desto mer växer rastlösheten och stressen. Efter en stund är det inte längre rastlöshet, utan handlar snarare om fullfjädrad ångest som bränner nerverna och som tvingar dig att lägga bort boken för att inte gå sönder. Det här hade ju förmodligen ganska lite med böcker att göra och ganska mycket med att jag inte pallade bara vara i min egen kropp att göra. Men det är svårt att inte applicera det liksom på själva föremålet bok. Jag fortsatte ta med mig böcker i väskan, men slutade plocka upp dem. Satt inte ens med dem i knät längre på tåget, utan de stannade kvar i väskan där jag lagt dem. Mellan matlådan och ett gäng gamla kvitton. Efter ett tag blev de nötta i kanterna utan att jag hunnit läsa dem, och jag plockade ur dem för att de inte skulle bli helt förstörda. Jag lät tillslut bli att lägga i en ny bok.

Så tänkte jag att all den här tiden jag sitter med en telefon i handen... Om jag kanske ändå skulle försöka läsa en e-bok i telefonen? När jag ändå HÅLLER i telefonen. Inget moment att behöva plocka fram ur väskan. Jag provade lite, och det gick bra. Jag bytte upp mig till läsplattan för att slippa bakgrundsljuset och få större skärm – dammade av den där den låg bortglömd i bokhyllan (jag fastnade aldrig för det här med e-böcker innan). Och jag läste ut en bok. Utan att något naggade upp mig inifrån.

Det gick några månader till innan jag kom på att jag skulle läsa Dumplin' till min uppsats. Den hade jag bara som e-bok, så läsplattan åkte fram igen. Istället för att känna mig stressad kände jag ett lugn. Jag kunde sjunka in i berättelsen utan att räkna sidorna som var kvar med fingrarna, utan att fippla med kanterna på boken, utan att se hur tjockleken till höger minskade. Jag läste en till bok – Carve the Mark – och helt plötsligt längtade jag efter att läsa igen. Jag läste en till bok och en till och en till.

Så allt det där som jag upplevde som nackdelar med läsplatta tidigare – att det inte gick att se hur långt det var kvar, att jag inte kunde bläddra mellan sidorna, att inte ha en FYSISK BOK – har blivit fördelar. Fortfarande känner jag mig mindre stressad av att läsa på platta än på bok, för den är inte ett negativt laddat föremål. Förut brukade jag tänka att om den går sönder kommer jag inte bry mig. Men HELL NO, om den här går sönder kommer jag vara förkrossad och ASAP köpa en ny.

Fasen vad jag älskar min lilla läsplatta alltså.