Conor, Abeke, Meilin och Rollan har alla lyckats framkalla andedjur som inte borde gå att få - de vidunderliga som en gång räddade Erdas, men som också föll. De fyra barnen känner inte varandra, men måste ändå lära sig att samarbeta. Erdas är nämligen under hot igen, och de måste ge sig ut för att hitta ett gång talismaner innan fienden gör det. Problemet är bara att det inte är så himla lätt att helt plötsligt bli kompisar när en kommer från olika bakgrunder - Conor som fåraherde, Abeke som jägare, Meilin som dotter till en general och Rollan som gatpojke. 

Spirit Animals är en serie om sju böcker som alla är skrivna av olika författare. Jag är sjukt fascinerad av den här typen av projekt, eftersom det här måste bli ännu tydligare hur olika författare skriver olika när det ändå är samma berättelse. Ärligt talat fastnade jag för den enbart för att Marie Lu skrivit den sista delen. Problemet är ju bara att jag nu måste läsa mig igenom alla för att komma dit... Vilket väl också är tanken - nu måste jag läsa mig igenom en massa böcker av författare jag inte läst tidigare, vilket väl säkert gör att jag fastnar för någon annan och måste läsa deras böcker också.

Men hur är berättelsen då? Jag är både nöjd och missnöjd. Som djurälskare gillar jag idén med andedjur - precis som jag gör i Den mörka materian. Men det är väl också ungefär så långt som jag tycker det är intressant. Dessa författare har fått chansen att skapa en helt ny värld och väljer ändå - SURPRISE - att skapa samma gamla vanliga. Vi har en Asien-inspirerad öst-kontinent som heter Zhong, en Afrika-inspirerad sydkontinent som heter Nilo, en Sydamerika-inspirerad västkontinent som heter Amaya och en Europa-inspirerad nordkontinent som heter Eura. Känner ni igen det här någon annanstans ifrån? Om inte: Ta en titt på google maps! Folken i dessa olika kontinenter är också oerhört stereotypa och befäster verkligen de bilder som finns av olika folkslag - vilket känns väldigt trist när det finns så oerhört mycket möjligheter när en får chansen att skapa en HELT NY VÄRLD. Jag blir nästan provocerad av att de gjort en så tråkig karta.

Men okej, det var ju BERÄTTELSEN jag skulle prata om nu (settingen är väl i och för sig en del av berättelsen men ok)! Det är ju faktiskt rätt spännande, men det är också väldigt förutsägbart. Det går att förstå precis när fienden ska komma in och precis vad som ska hända i exakt varje scen. Det här var något som jag var lite rädd för när jag plockade fram den här. Om det finns en formel för fantasy för 10-12 så följer den här på pricken, och den liksom... ser sådan ut också.

Och tja, vi har överklass-tjejen som tror att hon är bättre än alla andra (Meilin). Vi har den gulliga Percy Jackson-underdog-killen (Conor). Vi har strulpellen (Rollan). Och vi har den naturnära kattlika tjejen (Abeke). Har ni kanske hört det förut eller? Det har i alla fall jag.

Kommer jag hålla ut till del sju? Det återstår att se, men om det inte händer något drastiskt säger jag nej. Jag har ändå lite hopp i och med att det är Maggie Stiefvater som skriver bok två - Jagad - som kommer ut nu i maj. Om hon klarar av att hålla uppe den mysiga stämningen som ändå finns, men göra berättelsen lite mer oförutsägbar kommer jag nog ändå våga mig på del tre. Något som dock gör det här med författarbytet lite jobbigt är att det blir så oförutsägbart. Som sagt: Kommer jag hålla ut till del sju? Ingen vet.