Gregs mamma ska jämt lägga sig i Gregs sociala liv. Därför blir han kompis med Rachel. Helt enkelt för att hans mamma säger att han faktiskt borde ta och ringa till sin gamla bekantskap Rachel, eftersom hon har fått cancer. Så okejdå, Greg gör väl som sin mamma säger. Problemet är att Greg inte har en aning om hur en beter sig finkänsligt, utan klampar in och pratar konstant om sig själv, skapar pinsamma situationer och antyder att Rachel ska dö, fastän hon "bara" har cancer.

Och så är det då Earl som är Gregs bästa vän, fastän de egentligen inte riktigt är kompisar. De spelar in massor av filmer tillsammans, och ska nu då spela in en film till Rachel - en tjej som de egentligen inte vet ett skit om.

Låter det grabbigt? Det är otroligt grabbigt. Låter det som att Greg är en äldre Emanuel Kent? Greg är en snäppet roligare, snäppet vidrigare, snäppet mer sexfixerad Emanuel Kent. Jag har svårt för att skratta åt Emanuel Kent för att jag ändå tycker så himla synd om honom (och för att jag känner otroligt mycket samhörighet), men åt Greg skrattar jag så jag stundvis gråter. Kanske för att det blir så jäkla absurt och överdrivet. Älskar att det hela får vara så otroligt tramsigt. Och herregud, ibland blir det så jävla pinsamt att jag måste läsa det högt för min sambo för att ens kunna hantera det (tror faktiskt inte jag läst så mycket högt ur en bok någonsin - helt enkelt mycket tramsiga saker som fungerar bra fristående).

När jag fick den här presenterad för mig i våras fick jag höra: "Som Förr eller senare exploderar jag - fast rolig". Ärligt talat, den här har typ inga som helst likheter förutom cancer. Om ni vill ha en snyftbok - fortsätt leta. This is not the book. Det blir aldrig något känslomässigt moment. Visst, lite sorgligt blir det kanske - men det handlar i så fall mest om att Greg ska ta avsked av en tjej som han egentligen varit för självupptagen för att lära känna.

En mycket bra och fantastiskt rolig bok om en tål lite grövre språk (farmor, den här är inte för dig. Den är ungefär 100 gånger värre än Torka aldrig tårar utan handskar, om du tyckte språket i den var dåligt kommer du få en hjärtattack innan du ens kommit till sidan tio i den här). Väldigt grabbig och har definitivt sina brister, men rejält underhållande.

Eftersom det här inlägget är del i en bloggstafett kommer här också lite länkar. Igår var det Elvira som bloggade om boken. Nu lämnar jag över stafettpinnen till Melanie!

Jag och Earl och tjejen som dör
Jesse Andrews
281 s.
B. Wahlströms
2015
Goodreads

Fredag igen - jösses så fort den här veckan har gått! Kanske för att jag hetsläst och varit sjuk halva veckan... Jag har också: köpt nya jeans. bakat kakor. intervjuat Leigh Bardugo. typ inget mer.

Tre mini-recensioner ska det bli idag igen. Den här veckan är temat mellanåldersböcker.

Augustiminnen - Sarah Lean

Mysteriet på Hester Hill - Kristina Ohlsson

Okej, eftersom jag ändå inte bloggat om något vettigt idag (är fortfarande sjuk) så meddelar jag väl detta: Mitt inlägg i bloggstafetten om Jag och Earl och tjejen som dör har inte ens kommit upp än (ni får vänta till på lördag), men på måndag inleder jag en annan stafett. Nämligen om Siri Pettersens Röta. Ni kanske minns att jag inte gillade Odinsbarn, men jag kan ju ge en heads up på att ingen behöver vara orolig över recensionen av Röta i alla fall!

Dock, i en stafett så ingår det ju liksom att en är flera stycken, annars blir det inte himla mycket till stafett. Såhär ser hela listan ut:

Måndag 2 november - Sagan om Sagorna, http://www.saganomsagorna.se
Tisdag 3 november - Västmanländskans bokblogg, http://vastmanbok.blogspot.se
Onsdag 4 november - Boktokig, http://boktokig.blogspot.com
Torsdag 5 november - Hellre barfota än boklös, http://hellrebarfotaanboklos.blogspot.se
Fredag 6 november - Fantastiska berättelser, http://fantastiskaberatterlser.blogspot.se/
Lördag 7 november - Old Adult Reads Young Adult, http://www.oarya.se
Söndag 8 november - Emm Läser, https://www.youtube.com/channel/UCnfwbaRwOoI-K-4bE18HIoA/feed?activity_view=3

= så känns det just nu. Det här är en genre som jag gillar, men bara tål i små doser. Nu är jag mitt i Stormens öga - alltså del två i Leigh Bardugos Grisha-trilogi. Innan har jag precis läst I ljusets makt (del ett) och halva Röta (som jag alltså måste läsa klart och blogga om innan måndag). Vilket betyder att det börjar bli waaaaay too much för att jag inte ska vilja kräkas på hela grejen.

Vad är det med den här genren som gör att jag stundvis hatar den?! Jag bara undrar. Köpte dessutom en liten packe serier i helgen som jag hellre vill läsa (The Long Halloween, Wytches och Lumberjanes). Och fick meddelande idag om att en beställning jag gjort på jobbet kommit in också (Bitch Planet).

I övrigt är jag dödsfebrig (nä, men nästan), trött och orkar knappt röra på mig. Är så djävulskt trött på att vara sjuk, för det har jag varit alldeles för mycket det här året. Ska dessutom jobba helg igen, så vore ju fint om jag blev frisk till dess. Ah, tror det här är min kropps sätt att tala om för mig att jag var en idiot i helgen som inte tog hand om den (utan istället var taskig med för mycket jobb och öl och för lite sömn...). Hur det ser ut med bloggandet till imorgon är svårt att säga på sekunden, så ni får helt enkelt kika in imorgon också för att kolla om det dykt upp något.

Puss (fast en virtuell, icke-smittande sådan)!

Det kan vara så att ni överhuvudtaget inte märkt att jag inte bloggade igår och att jag bloggar sent idag, men om ni har det och har börjat oroa er: Sluta med det. Jag mår bra och tänker icke sluta blogga! Jag blev bara lite trött av att vara hemma totalt 14 h under en 60-h-period.

Böcker ni borde läsa

Böcker jag vill läsa

För ett tag sedan skrev jag om att vara ung tjej och jobba i bokhandel. Eftersom det blev väldigt populärt med många klick och kommentarer gör jag samma sak igen, fast mindre bokrelaterat. Here you go: att vara ung tjej och gå på en spelning med nästan bara 40+-män.

Tre-recensionsfredag! Och lönedag! Hurra! Idag ska jag 1. Jobba. 2. Köpa en Captain Phasma-Pop att ha i bokhyllan (har städat i min bokhylla så att alla böcker står inskjutna = större rum och mer plats för... öh... Popfigurer...). 3. Käka vietnamesiskt. 4. Se Imperial State Electric. MEN FÖRST! Kortreccar!

Fables: Legends in Exile (vol 1)  - Bill Willingham

Saga vol 2-5 - Brian K. Vaughan & Fiona Staples

Rat Queens: Sass & Sourcery (vol 1) - Kurtis J. Wiebe & Roc Upchurch

Det är dags för ytterligare en bloggstafett - den här gången om Jag och Earl och tjejen som dör! Såhär kommer deltagarlistan se ut:

Jag har tänkt det här sååååå så så så många gånger. Men vad har Eleanor & Park, Divergent och Bones (alltså tv-serien) gemensamt? De är alla mycket bättre innan de blir ihop och det blir komplicerat. Det är betydligt mer intressant när de may or may not, går runt varandra och provar sig fram. Innan det blir en etablerad relation. Om du frågar mig? Helst vill jag att de ska få varandra preciiiiis i slutet. Som i (inga spoilers eftersom jag inte avslöjar vem som får vem!) Percy Jackson. Eller Howl's Moving Castle.

Okej, en omröstning om crusher på fiktionella karaktärer i en Facebook-grupp (för nördiga icke-män) jag är medlem i fick mig att rysa - på det dåliga sättet. I toppen låg förstås tionde doktorn som jag inte tänkte uttala mig om. På plats två och tre låg LOKI och SNAPE. Och jag undrar: VADFAN ÄR GREJEN MED NÖRDTJEJER OCH FLOTTIGT HÅR?!

Och Loki?! Ska vi inte ens prata om. Jag förstår bara inte grejen. Jag förstår inte ens grejen med honom som skurk, tycker mest att han är så otroligt trist och intetsägande (OBS!!!! Mina åsikter om Loki är helt baserade på MCU-filmerna, vilka ju också är vad som gjort Loki populär). Alltså Snape tycker jag ju är allmänt vidrig, men Loki... Han är ju bara trist liksom.

Antar att jag måste säga vilka jag röstade på nu då: Jack Sparrow (kuriosa: tror Pirates of the Caribbean var min första fandom typ?! Min telefon heter fortfarande Davy Jones' Locker!) och Wolverine (alltså Hugh Jackman-Wolverine pga Hugh Jackman = <3). Eh, lite av en bikt: La också till Iron Man, eftersom jag är kär i Robert Downey Jr som Tony Stark ("HUR kan du gilla honom?! Han står för ALLT du tycker är dåligt" - rage från bokhandelskollega när jag råkade nämna detta. Men hnggggförlåtenkanintevaperfektjämt!!!!! Hör också så många som tycker att han är så himla vidrig och avskyr honom. Alltså rationellt kan jag förstå, men vadfan).

Om du var på en husvisning för ett perfekt hus med alldeles för lågt utgångspris och mäklaren i slutet skulle samla alla intressenter med meddelandet att den förra ägaren säger att det bor något i källaren som kommer ut på natten - skulle du backa då? Jag var tvungen att diskutera saken med min sambo, och trots att jag var helt övertygad om att han (som inte tror på spöken eller övernaturligheter what. so. ever) skulle skratta bort frågan svarade han: "ja, jag hade backat". Och inte en chans att JAG (som också är skeptiker, men en väldans mörkrädd och mesig sådan) hade stannat kvar där en sekund till. Hade inte blivit något husköp för oss i alla fall, hur bra huset och utgångspriset än var.

Ovanstående scenario är alltså premissen för den här novellen. Och huvudpersonen och hans sambo är uppenbarligen inte jag och min sambo. De är snarare tvärtom ganska nöjda, för det betyder att de blir av med sådana som mig och min sambo i budgivningen. Jättetrevligt fram till det blir natt.

Jag är inget stort fan av noveller, men den här var helt enkelt grym. Både som i bra och... hemsk. Ond. Låt oss bara säga att jag aldrig kommer köpa hus på landet (eller det tänkte jag ju inte innan heller, men ännu mindre nu). Hade sån jävla hjärtklappning att jag var tvungen att avbryta en stund och pussa på min sambo. Och då är jag i vanliga fall inte superlättskrämd när det kommer till skräck i bokformat.

Det som jag hatälskar med John Ajvide Lindqvist är den här grejen att han liksom inte GÖR stora utlösningar eller ordentligt avslutande slut. Det är ju förstås både bra och dåligt. Önskar innerligt att (spoiler) [han bara skulle öppna den jävla dörren och bli dödad någon gång så jag slapp tänka på mer vad som hade kunnat hända eller vad som fanns där inne]. Den är ett bevis på att terror (alltså skräcken innan något händer) är så jävla mycket värre än horror (skräcken när något händer).

Om ni vill bli rejält skrämda: Läs den.

Så, vilka är ni? Köpare eller backare?

Speciella omständigheter
John Ajvide Lindqvist
43 s.
Novellix
2014
Goodreads

HEJ TISDAG! Jag är inne på dag två av mitt FEMTON DAGAR långa höstlov (ALLTSÅ DET ÄR JU NÄSTAN ORIMLIGT)!!!!!! Eller okej, jag har en hemtenta på 4000-6000 tecken att skriva, men det löser sig nog.

Temat för veckans Top Ten Tuesday är tio bokiga saker jag önskar mig. Och alltså det här är SVINSVÅRT. Helt plötsligt får jag önska exakt precis vad jag vill i hela världen och jag måste typ pressa fram saker... ILLA. Alltså kommer bara liksom på helt vanliga saker typ? De två sista var något av en nödlösning.

1. Ett Harry Potter-rum
Det vill säga ett rum som är litet på utsidan men stort på insidan. Det ska kunna hålla alla mina bokhyllor, och hur mycket jag än fyller det ska det aldrig bli fullt. Önskar även en Hermione-väska. Dels så att jag slipper ha stor väska bara för att få med mig en inbunden bok, och fatta praktiskt när en måste ha stor väska som blir knökfull och tung?!

2. Park
Önskar att jag hade varit kompis med Park (Eleanor & Park) när jag var liten så vi hade kunnat vara konstiga tillsammans. Och lyssna på bra musik och läsa serier. Det hade varit fint. Eller wth, önskar att jag hade kunnat hänga med Park NU också. Helt okej.

3. Mer tid
Bc obvious reasons.

4. Obegränsat med pengar
Well, obvious reasons här också. Och det här skriver jag precis efter att jag lagt pengar på det tråkigaste jag köpt hittills i livet: vinterdäck. Så jävla vuxet. Vill hellre köpa serier.

5. Att få kunskap utan att behöva skaffa den
Alltså, ni vet hur svårt det är när en vill läsa in sig på ett område och inte vet var en ska börja? Så känner jag just nu. Dessutom råkar jag vara en person som AVSKYR att göra fel, så sitter här livrädd och vet inte var jag ska börja läsa någonstans. Är dessutom för stolt för att be om hjälp. Gud, så larvigt. Men jag får väl ta och kila in på bokhandeln och fråga mina kära kollegor i alla fall då. Där finns det ju en hel hög med experter på olika saker.

6. En till bok av Jandy Nelson
Comments not needed. Who doesn't?

7. Att jag skulle orka fortsätta på den här karaktärsidén jag har i huvudet
Förra veckan när jag var på pressfrukost hos Rabén & Sjögren fick jag efter en stund väldigt svårt att koncentrera mig. Sprunget ur min relation till kaffe (alltså, hade sådana jävla tvångstankar den morgonen om att jag skulle råka välta ut min kaffekopp så satt och höll mig om armarna) började jag skriva en karaktär i huvudet. Och jag önskar innerligt innerligt att jag helt magiskt (för ja, jag tror att det är magi som behövs om jag någon gång i mitt liv ska skriva en bok) skulle göra något mer av det här än jag gjort av karaktärsidéer tidigare. Men jag tycker det är svårt när jag liksom inte har någon att skriva med?! Är typen som helst jobbar ensam i vanliga fall - men just det här är så svårt tycker jag. Så om någon vill skriva en knäpp bok ihop med mig får ni säga till.

8. Att bli av med min rädsla för tjocka böcker
Så att jag slipper ha Well of Ascension liggande oläst här hemma.

9. En iPad
Att läsa e-böcker på! Ogillar den läsplatta jag har, eftersom den är så otroligt långsam. Visst att argumentet för den är att det är mer boklikt - men alltså om det inte blir precis som att läsa en vanlig bok går jag hellre all in och tar något helt annorlunda. Jag vill ha möjlighet till färg, bakgrundsljus, kunna köpa från flera olika ställen direkt i plattan och gärna kunna göra andra saker än att bara läsa böcker. Och en platta som inte är helt värdelös när det kommer till PDF:er. Eeeeh, efter jag skrivit det här började jag seriöst titta på att köpa en iPad mini 4. Ska överväga detta seriöst fram till i typ januari. Har till och med diskuterat det med min sambo, och han tyckte det lät vettigt.

10. MUMINMUGGAR!!!!!
Mitt råddjur är så himla ensamt här hemma i muggskåpet. Jag har skrivit en prioritetslista att skicka till alla jag känner inför jul. Den ser ut såhär: 1. Dvala. 2. Ögonblick på stranden. 3. Mumin på äventyr. 4. Kärlek. 5. Sniff. 6. Mårran.

Det var det!

Library of Souls - tredje och avslutande delen i Miss Peregrine's Peculiar Children - var en av mina peppigaste böcker inför hösten. Väntan har varit lång och ibland nästan helt olidlig. Såhär efteråt känns det hela lite som ett antiklimax och som att jag förväntat mig lite för mycket av den här boken.

Jag skriver hemtenta den här veckan plus tampas med en extra envis ångest, så idag kommer det inte upp något vettigt inlägg. Har återigen velat säga upp alla mina kontakter (eftersom jag alltid applicerar min ångest på mina relationer), men nöjt mig med att avfölja på instagram och ge upp quizkamper och äta glass till middag och sånt som ändå inte är slutgiltigt. Jag kallar det damage control. Snart kan jag nog vara en människa igen.

The good news: Det är fan fint att krisa ihop med folk. Till exempel mina klasskompisar. Alltså, jag är överlag INTE bra i grupper. Avskyr grupper. Men denna <3 Och! Jag har läst ut Library of Souls och ska på spelning ikväll.

Och tacken dårå: Tack till glass och mina klasskompisar och Wet Hot American Summer som gjorde onsdagskvällen mer tramsig och mindre ångestig.

Trevlig helg på er, så ses vi på måndag! :*

Eftersom NÅGON opponerade sig mot mitt sätt att skriva hemtenta gör jag väl nu då ett nytt inlägg om hur det går till dårå.

1. Formulera frågeställningar om du inte har fått sådana från läraren (det har inte jag...).
2. Läs texten minst fyra gånger. MED ÖVERSTRYKNINGSPENNA. Och penna att anteckna med.
3. Träffa dina klasskompisar och diskutera.
4. Ha sjukt bra självförtroende och skriv 3000 tecken på typ en timme.
5. Bryt ihop (kan med fördel hoppas över).
6. Krisa ihop med dina klasskompisar (det här kan vara nyttigt även om du inte brutit ihop).
7. Boka pluggdate.
8. Sitt tysta bredvid varandra i biblioteket och skrivskrivskriiiiiiiv.
9. Ok, sen vet jag inte, för där är jag nu. Men det ska väl bli en hemtenta av det här också.

OBS på att jag nästan alltid skriver mina hemtentor på några timmar sista dagen, så jag tycker ändå jag är ute i god tid nu när jag inte ska lämna in förrän på MÅNDAG.

Så har det blivit dags för att ta oss an den här bloggens tre första oktobrar! Stor risk för att jag behöver plocka fram skämskudden när vi rör oss såhär långt tillbaka i bloggarkivet, men vad sjutton. Gissar på att jag har en så pass gammal läsarskara att alla vet ungefär hur det är att vara sexton år. Alternativt hur det är att börja bokblogga när en aldrig läst en bokblogg innan.

1. Ta lösryckta meningar ur texten och reflektera kring dessa.

Tisday equals Top Ten Tuesday. Veckotemat är författare en vill ska skriva böcker ihop. Ehm, helt ofantligt svårt tema eller?! Jag tänker att bara för att två författare är bra behöver inte det betyda att de är fantastiska ihop. Jag tror att jag är alldeles för fast i att författarna ska komplettera varandra på något sätt - vilket väl är vettigt men inte 100 % nödvändigt. Okej, men vi provar utan att detta över huvud taget blir en lista.

Till att börja med tänker jag på någon kombination av Jandy Nelson, David Levithan och Rainbow Rowell. Fast det är nästan FÖR lätt.

Jag provar den här kombinationen lite i huvudet: Brandon Sanderson och Rick Riordan. Alltså, tänk er att Riordan hade gått in och styrt upp Mistborn med lite action. Är ni med på hur jag tänker? För att alltså Mistborn + liiiite mer action hade ju kunnat bli så bra att jag velat lägga mig ner och inte läsa en enda till bok på resten av året. Kanske hade de kunnat anlita typ Marie Lu som konsult för att få rätsida på genusskeppet också (eftersom hon är typiskt bra på det här med genus och att inkludera mångfald överhuvudtaget).

För att ta en svensk dårå: Jenny Jägerfeld och Josephine Bornebusch. Som sagt - ingen garanti att det blir dubbelt så roligt bara för att det är två roliga författare. Jag testar också kombinationen Bornebusch + Lisa Bjärbo i mitt huvud. Det skulle nog inte heller bli helt tokigt. Nu var det ju länge sedan jag läste Allt jag säger är sant - men är inte Alicia lite av en Rut (Född fenomenal)?

Sen hade jag velat se Marie Lu (igen) styra upp Allegiant. Eh, det vill säga att hon skulle skriva en serie (eller alltså skriva om en serie: Divergent) ihop med Veronica Roth och den skulle hålla hela vägen igenom. Ok, vill att Marie Lu ska styra upp all världens böcker, bc Marie Lu = dope. Hon hade fått kunna göra något ihop Ransom Riggs också. Det skulle vara intressant, med tanke på att Miss P är så otroligt svartvit (fram till sista boken typ, där börjar det bli lite mer gråskalor av allt. Utan att spoila för mycket) och Marie Lu ändå verkar ha som sitt signum att aldrig någonsin vara helt svartvit.

Vad säger ni? Vad tänker ni? Tell me!

Jag får en känsla av att ungdomslitteraturen oftare behandlar deppiga tjejer än deppiga killar. På senaste tiden har jag dock lyckats få in en del deppiga killar också - Djupa ro, Nybörjarguide till livet eller kaosteori, Som stjärnor i natten och... Eller vänta, det var nog bara dem. Om inte Emanuel Kent räknas. Men det gör han kanske. Ja, men och så Forgive Me, Leonard Peacock förstås.

Dags för K och L i A-Ö-boktaggen!

ALLTSÅ!!!!! Är mitt i Library of Souls och kommer INGENSTANS. Innan igår läste jag inte ett enda ord på två dagar. Känns mest som att jag har så svårt att engagera mig. Boken är ju egentligen inte dålig liksom. Igår när jag hade ensamkväll planerade jag att hetsläsa hela kvällen. Slutade med att jag tittade på ÅTTA avsnitt av The 100 istället. Vad är det med mig? Vill ge mig en smäll på käften och säga åt mig att rycka upp mig.

Jobbade igår och sålde MINST sex stycken Ransom Riggs-böcker. Gillar det som fan! Bildgooglade lite till ett inlägg imorgon och hittade den här bilden! Alltså, jag menar - HUR BRA?! Förenar två av de bästa sakerna i livet. Önskar innerligt att den hör boken fanns på riktigt och inte bara omslaget. Vill så läsa!

Gudars vilken lång rubrik det blev på det här inlägget - men nu är det fredag och dags för skjorta och tre nya minirecensioner (av böcker med väldigt långa titlar). Den här gången på temat relativt nyutgivna ungdomsböcker.

Det är ju högst underligt att jag aldrig firat min bloggs födelsedag - men faktum är att det här faktiskt är den här bloggens sjunde oktober. Grattis bloggen! Jag tänkte vi skulle titta tillbaka på några höjdpunkter från tidigare år, men delar upp det på två inlägg. Ett inlägg idag och ett nästa torsdag. Insåg liksom att det blev så långt att ni aldrig kommer orka ta er igenom hela annars.

Lånad härifrån

SKRÄCKTID såklart! När de brandgula träden lyser mot den knallblå (eller för den delen regntunga, fungerar lika bra) himlen, när luften blir krispig och det är helt okej att ha halsduk. Då är det dags att öppna dörren för skräcksuget.

Fyra ungdomar återvänder till sin gamla hemort för att gå på begravning. Deras bästa kompis har dött, och de måste hela tiden förhålla sig till tomrummet - platsen där han skulle ha suttit. Dessutom slår det dem: Kan han ha tagit livet av sig själv? Samtidigt måste de ju tampas med andra saker som en slåss med när en är 20-någonting och kommer från en liten ort. Typ kärleksstrul och vilken roll en går in i.

Att det här är en bra bok är det ju liksom inget snack om. Min läseupplevelse däremot? Alltså nja. Jag KAN JU SE att det är en bra bok, men den berörde mig inte alls. Förmodligen för att jag knappt har några som helst referenspunkter. Jag är inte uppvuxen på en liten ort där alla känner alla. Jag känner ingen som har tagit livet av sig.

Givetvis finns det ju en del - jag vet ju såklart hur det är att vara typ 20 (eftersom jag är typ 20). Jag vet om rastlösheten, viljan att göra storslagna saker. Men det räcker inte riktigt för läsupplevelsen för mig. Och egentligen var det väl precis det här jag väntade mig av den här boken, och precis den anledning som gjorde att jag inte hade tänkt läsa boken från början.

Egentligen gör det mig lite ledsen att jag inte får ut en fantastisk läsupplevelse av den här boken, för den är värd mer. Jag menar - hur Bjärbo har byggt karaktärerna, beskriver deras känslor och hur det hela utvecklas - det är (i sann Bjärbo-anda) riktigt riktigt bra. Det känns som slöseri med en enastående bok att jag inte gillar den. Jag är dock övertygad om att även den här boken kommer hitta sin läsare (och att det blir många!) och sparar den att ge till någon som behöver den mer än jag gör. Jag gillar dock att Bjärbo både tar steget att skriva lite allvarligare och tyngre än hon brukar, plus att den här är riktad till lite äldre än vad hennes ungdomsböcker brukar vara.

Det enda som jag egentligen har något att invända emot ska jag beskriva i kommande stycke (som också får bli det sista). Det kommer dock innehålla SPOILERS så ni som inte läst boken än får inte läsa vad jag ogillar. Puss.

Jag störde mig på passagen där Ludde kommer ut som gay. Det har ingen som helst funktion för huvudberättelsen, utan blir istället som något sorts alibi eller för att väga upp att resten av berättelsen både är heteronormativ och tvåsamhetsnormativ. Det blir en ursäkt för varför han blir över i parbildningen i gänget. En bättre lösning hade i så fall varit att han redan innan kommit ut som gay och att det inte gjordes någon grej av det. Jag fattar ju kopplingen till Jonathan död - but still: det för inte berättelsen vidare och har en poänglös påverkan på slutresultatet.

Djupa Ro
Lisa Bjärbo
265 s.
Rabén & Sjögren
2015
Goodreads

Bild av Trouvelot Cater från Bing Watney Home

De senaste veckorna har jag tjatat så mycket om The Martian inför min sambo att jag är tveksam till om han ens vill se filmen längre (nä, vi har inte sett den än. Såg Inside Out förra veckan, och bio två gånger på en vecka kändes saftigt. Se den för övrigt!). Dessutom vet han att jag ju älskar allt med rymden och blir typ som en femåring så fort någon börjar prata om rymden (behöver jag säga att vi ställde klockan inte bara en utan två gånger för att kunna gå ut och titta på supermånförmörkelsen. Dock för molnigt båda gångerna) (tips till alla andra rymdtöntar: Lushs badbomb Intergalactic - rymden i badkaret alltså. Så. Himla. Fin).

Så min sambo länkade det här till mig. Det vill säga: Chans att följa Mark Watneys väg på Mars på karta. OCH OCH OCH det bästa: Den här hemsidan (som också är länkad i artikeln). Går att välja spoilerfritt för den som varken sett eller läst (som undertecknad alltså. Nej, är fortfarande inte minsta lilla intresserad av boken). MEN! Bilder från platserna han är på. Och trots att jag inte ens sett filmen än blir jag så jävla märkligt upphetsad av det här och har svårt för att skriva de där två hemtentorna jag behöver ta tag i eller blogga till imorgon eller plocka ur diskmaskinen eller något annat vettigt jag borde göra.

Mvh en väldigt rymd-töntig 22-åring

Det här är för övrigt publicerade inlägg nr 1337.

Tisdag och dags för Top Ten Tuesday! Veckans tema är bokrelaterade saker jag vill sluta med, och det kan vara lite vad som helst. Så jag tänker helt enkelt blanda högt och lågt på veckans lista.

Under förra året började jag räkna Marie Lu som en av mina favoritförfattare. Efter The Young Elites verkar det ju som att allt hon tar tag i blir bra (men kanske inte skräck, visade det sig). Med The Rose Society är det uppenbart att hon också är en mästare på att skriva tvåor.

Ni vet hur del två i serier alltid verkar vara superlånga och det händer ingenting? Att försöka hålla handlingen uppe mittemellan introduktion och upplösning verkar vara helt enormt svårt. Det här konceptet verkar dock helt ha gått Marie Lu förbi. The Rose Society är nämligen stundvis ännu mer späckad än The Young Elites

Adelina har tagit med sig sin syster Violetta och flytt från Estenzia. Hon är på jakt efter fler elites för att kunna sätta ihop sin egen grupp och själv ta makten över Kenettra. The Daggers försöker göra detsamma på sitt håll - vilket plötsligt gör hennes forna vänner till hennes fiender. Adelina börjar också få problem med sina illusioner. Hon tappar kontrollen - ibland dyker de upp utan att hon frammanat dem och till slut vet hon inte vad som är verklighet och vad som är illusion.

Alltså, egentligen måste jag ju erkänna att jag kanske blev lite besviken på den här boken. Visst är Adelina en villain, men är hon egentligen ond? Nej. Hon är sviken och missförstådd och hon börjar tappa både omdöme och och sans. Men ond? Nä. Men så funderar jag lite på HUR en överhuvudtaget skulle kunna skriva en sådan karaktär som är genomond utan att en som läsare skulle hata hen? Det här blir ju liksom en mer Maleficent-skurk som egentligen har ganska vettiga skäl till att hon är som hon är.

En sak som går igen från Legendtrilogin i även den här serien är att ingenting är svart vitt. Det går att vrida och vända på allt - ingen är 100% ond eller 100% god, vilket gör att jag som läsare varken behöver eller vill ta ställning. Det gör karaktärsgalleriet betydligt mer intressant, startar mer diskussioner och kräver kanske stundvis lite mer utav mig som läsare - vilket jag uppskattar som sjutton. Och jag uppskattar också att även om Adelina inte är genomond är hon en väldigt ovanlig kvinnlig karaktär.

Något annat som jag verkligen gillar med Marie Lu är att hon inte är rädd för att offra karaktärer en gillar. Det är ju inte direkt George R.R. Martin vi pratar om - utan det görs i vettiga proportioner. En blir inte avtrubbad, utan det är offer som för berättelsen framåt - trots att karaktären kanske hade haft mer att komma med. DET gillar jag, och det bryter så sjuuuuukt mycket konventioner inom YA där det känns som att det bara är de karaktärer som inte betyder så mycket som dör. Jag gillar offer - jag är ett stort fan av dem. Jag vill till och med dra det så långt som till att säga att ett genomlyckligt slut är ett dåligt slut.

Men okej, även om jag skrev att det här inte är the typical tvåa som mest är transportsträcka måste jag nog ändå säga att den känns något lång. Lite på mitten hade faktiskt kunnat kapas. Men jag inser ju att det är svårt, för det händer liksom grejer HELA TIDEN. Jag gillar också det här att båda böckerna har olika berättelser - vi följer samma karaktärer och The Rose Society är helt klart en naturlig fortsättning på The Young Elites. Men det är inte en förlängning av berättelsen. Något som jag också minns att jag reflekterade över efter den första boken var det faktum att Adelinas kraft redan verkade ha vuxit sig så stark att hon kunde göra typ vad som helst. Att göra någon sorts utveckling från där hon var i slutet av förra boken hade varit oändligt svårt. Jag gillar ändå Marie Lus lösning att göra Adelina så stark att hon faktiskt tappar kontrollen över sina egna illusioner. Alltså om inte krafterna går att utveckla mer -> gör så att krafterna blir starkare än personen som innehar dem.

Jag måste också kommentera omslaget. ÄR DET DET FULASTE NI SETT I ERA LIV ELLER? Om ni svarar ja på den frågan tycker vi likadant. Inte för att omslaget till bok ett var något himla mästerverk heller, men alltså. NEJ. Om bara vargen hade tagits bort från det här omslaget hade det höjts från typ minus till ett par plus i alla fall.

Sammanfattning: Konventionsbrytare = bra. Spännande och händelsespäckad = bra. Nyanseringar av karaktärer = bra. Offer = bra. Litelite seg på mitten = dålig. Omslaget = hemskt.

Btw, alla ni som väntar: Ni skulle ha köpt på SF-bokhandeln, för vi har redan börjat sälja den :)

The Rose Society
Marie Lu
368 s.
Putnam
2015
Goodreads

Den här veckan har varit rätt tråkig, för jag har legat hemma med feber och... trötthet utan några andra sjukdomssymtom. Väldigt onödigt, och väldigt plugginkräktigt. Det gillar vi inte. Därav har veckan också varit dödligt händelselös - förutom att jag hann läsa en del böcker och lyssna på lite poddar också sånt.

Trevliga saker som däremot har hänt:
- JAG SKA SE ETT AV MINA BÄSTA BAND I DECEMBER (The Bronx). Kan inte upprepa det här tillräckligt många gånger.
- Jag har klippt av mer än en decimeter av håret som numer är axelkort och ORANGE. Mycket nice.
- Jag var på massage. Det var awesome. Det har jag aldrig varit förut.
- Eeeeeh, jag ska på öl- och whiskyfestival imorgon och dricka nice öl (alltså det har ju inte hänt, men det ska hända!)

Klart slut. Ska försöka läsa lite böcker också som vanligt, men måste läsa lite historiska herrar till på måndag, så får prioritera det.

Hörnini, vad ska ni hitta på i helgis?

Jag tänkte att jag skulle försöka skriva ett par meningar om några böcker jag läst men inte recenserat, för att 1. Minnas för mig själv. 2. Ge någon sorts pekfinger hint om vad jag tyckte så att ni andra ska kunna avgöra om ni vill läsa. 3. Det ser så mycket snyggare ut i läst-listan när alla titlar är länkar. Så här kommer de första tre, så ska jag försöka beta av en hel hög! Därför tänkte jag ta fredagarna framöver till att kortrecensera böcker som ligger på hög här hemma. Jag tänkte försöka samla ihop på tema, men det är ju också jävligt svårt ibland. Vi kör på sommarläsning i det här inlägget i alla fall!

Undret - R.A. Palacio

Howl's Moving Castle - Diana Wynne Jones

Kris - Karin Boye

Alltså fattar ni att det är TRE MÅNADER kvar på det här året? Och att årets bokmässa redan är över? Och att... Okej, jag tror ni fattat att jag tycker tiden går snabbt nu.

Jag måste fråga om en sak jag funderade över i tisdags: Ju närmare slutet av månaden jag kommer, desto tunnare böcker väljer jag för att det ska se bra ut i månadsstatistiken. I tisdags efter att jag hade sträckläst Leonard Peacock tänkte jag först ta Ring av Koji Suzuki, men tänkte att det finns inte EN CHANS att jag ska hinna läsa ut 370 sidor innan morgondagen är slut, så jag tar Shiverton Hall istället. Någon mer som gör så?

Gillade mest: Om vi i vanlig ordning bortser från Harry Potter: Slasher Girls & Monster Boys, Nimona och Som stjärnor i natten.
Gillade minst: Var är Audrey?...
Största överraskning: Nimona!!!! Alltså så himla rolig, vilket jag inte hade väntat mig. <3
Största besvikelse: Hm, kanske Var är Audrey? eller Att vara jag. Att vara jag var ju bra, men den är inte direkt Om detta talar man endast med kaniner.

Jag blev taggad av Nelly att göra Time and Place Book Tag. Poängen är att välja fem böcker ur sin bokhylla och sen berätta en liten historia om dessa. Jag tänkte att det är väl egentligen det jag gör i Throwback Thursday? Men den här gången kommer det alltså bli lite kortare om fem olika böcker!

Harry Potter och de vises sten - J.K. Rowling

Kommer så väl ihåg när vi satt i bilen på skolparkeringen och dividerade om hur en uttalar Hermione. Jag var kanske sju(?) och hävdade bestämt att det givetvis skulle vara härrmiåne (det stod ju så i boken????). Min mamma sa att nej det är på engelska, det ska vara hörmion. Även om vi båda hade fel så måste jag ju erkänna att min mamma var närmast.

Rut-Emma - Karin Stjernholm Ræder

Cirkeln - Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Undersökningen - Kristina Hultman

Röda dödens mask och andra spökhistorier - Måd Olsson- Wannefors