Hallå jag skulle ju inte blogga?! Men nu har jag sett den här på några ställen så jag gör väl den jag med då. Från enligt O från början!

Eftersom bilden på mina nya muminmuggar blev så populär på instagram så visar jag väl upp dem här också! De tre till vänster på bilden (Sniff, Kärlek och Mumin på äventyr) är nya. Råddjuret är gammalt. Dessutom har jag råkat (hrm) klicka hem även Dvala och Ögonblick på stranden. Min tanke: De kommer ju ändå bara bli dyrare och dyrare att få tag på, så lika bra jag köper på en gång...

Annat trevligt: Min chef ringde till mig igår och meddelade att hon fixat lite i schemat så att jag kan vara ledig fram till nyår. Det känns typ helt fantastiskt. Hade tänkt åka och träna idag, men har sån magkatarr så jag får nog avvakta lite. Jag har också fått tillbaka läslusten (eller det är väldigt optimistiskt att kalla det för läsLUST. Snarare läsORK). Har inte läst en enda sida på säkert två veckor, men läste ungefär 40 sidor i Illuminae igår. Kanske - nu när jag är ledig - att jag får klart den innan året är slut!

...var förstås MORGONROCKEN jag fick av världens bästa sambo. Så egentligen är den här rubriken klickbait, för det är inte alls det som det här inlägget ska handla om.

I övrigt har jag fått: Muminmuggar (kolla instagram imorgon eller så), illustrerade Harry Potter och en mjukis-Darth Vader. Bland annat. Har också varit väldigt bra på att köpa julklappar till mig själv... Två klänningar från Asos, två seriealbum (Jessica Jones vol 2 & Suicide Squad vol 2), lite Lush-rea-grejer (Lord of Misrule och Yuzu and Cocoa duschkrämer <3) och en muminmugg (Dvala!!!!). Har ni fått någe kul?

Äsch, nu ska jag gå och titta på Star Wars. Puss, hej och god fortsättning!

Hörni, jag ska fira jul och juldagen och sen jobbar jag alla dagar fram till nyår och nyårsdagen. Så nu tar jag bloggjullov och så ses vi igen nästa år. Första veckan lär ju gå åt till lite nyårsgrejer som jag kan förbereda i förväg. Har nämligen inlämning på en massiv tenta den 8 januari (och sen en den 15...). Men ni får ha det så himla bra den här ynka veckan jag är borta, så ses vi snart igen. Pusshej!

Den här veckans Top Ten Tuesday handlar om böcker jag önskar få i julklapp. Jag har inte önskat mig speciellt mycket böcker i julklapp, och brukar sällan få några heller (som jag inte önskat mig that is. Tror inte att någon vågar köpa böcker åt mig om jag inte explicit önskat dem). Jag har faktiskt bara önskat mig en enda bok i år, och det är den illustrerade varianten av Harry Potter och de vises sten (ja, jag har önskat mig den på svenska! Jag planerar helt enkelt för framtiden och tänker att om jag har den på engelska kan jag inte läsa den med mina framtida barn). I övrigt har jag önskat mig: 1. En Fox in the Snow-tröja. 2. En morgonrock. 3. Färdiga hemtentor. 4. Att få gå vilse i minigränder och dricka öl hela nätterna.

Men det här är böcker jag funderar på att köpa till mig själv i julklapp (fick min lön igår. Ojojoj):

1. Den här samlingsutgåvan av His Dark Materials av Philip Pullman. Är jättesugen på att läsa om dessa, men har de bara på svenska (och första delen är dessutom utlånad till min lillasyster). Okej översättning förvisso, men vill hellre läsa om på engelska. (Ok, skrev själva inlägget i måndags morse, och när det här publiceras har jag... well, redan köpt en till mig)

2. The Song of the Lioness-serien av Tamora Pierce. Började läsa denna när jag var ca 11-12 men läste aldrig klart hela serien. Min brevvän skrev om Tamora Pierce i veckan och då blev jag sugen på att faktiskt läsa hela den här serien.

3. Suicide Squad vol 2: Basilisk Rising.

4. Lumberjanes vol 2: Friendship to the Max.

5. The Marvels - Brian Selznick. Alltså den här är så himla fin och så orimligt sugen på den... *sitter med fingret över köp-knappen* Här finns en boktrailer och här finns en video där den visas upp. Eeeeeh, kan just ha beställt den här från Adlibris. Om en anger rabattkoden "JUL2015" får en 10% rabatt också. Sååååå.

6. The Wishing Spell - Chris Colfer. Har varit sugen på den här ett bra tag nu alltså...

7. En Hunger Games-box. Läget är väl ungefär samma med dessa som med His Dark Materials. Vill läsa om, men har bara på svenska och nu vill jag läsa på engelska.

Hm, sen vet jag inte om det är något mer speciellt som jag är jättesugen på. Det skulle väl i så fall vara fortsättningen på Jessica Jones.

Hörni, hoppas ni haft en fin helg! Min har varit helt fantastisk med så himla mycket bra klasskompisar och kollegor, och exakt precis vad jag behövde just nu.

Idag tänkte jag tipsa om en av mina nya favoritsidor på internet, nämligen PostSecret. Med tanke på sidans storlek lär ju en del av er redan känna till den, men eftersom jag hittade till den helt nyligen tänkte jag att jag skulle tipsa om den. PostSecret är alltså ett konstprojekt där folk får skicka in hemmagjorda vykort med bekännelser - saker som de aldrig sagt till något. Posterna byts ut varje söndag.

Känns som att jag varit riktigt dålig på att komma ihåg dessa trerecensionsfredagar? Eller alltså, det har kanske mest varit för att jag har så otroligt mycket att göra just nu... Som sagt: ALLT kommer bli bättre i januari. Den här veckan har varit helt hemskt ångestig. Klarade inte ens av att ta mig till jobbet i torsdags (vilket i och för sig skulle ha varit dag nummer elva i jobb/skolsviten) utan sjukanmälde mig och tittade på Sailor Moon hela dagen. Om jag hade jobbat hade det förmodligen slutat med att jag skrikit åt kunderna och bölat i kassan = typiskt obra. Blä, i januari, då ska jag ta hand om mig själv.

Men nu ska vi vara mer positiva, för idag handlar det om tre stycken bra böcker!

Ninja Timmy och de stulna skratten - Henrik Tamm

Ninja Timmy och hans kompisar tröttnar på de elaka busarna som härjar i staden Elyzandrium, och blir... just det, ninjor och slåss mot dessa. De får hjälp av en leksaksmakare som är king på nya magiska leksaker och en pilot som är... king på att flyga flygplan (eh). De stöter på en hel hop med barn som blivit av med sina skratt, och bestämmer sig för att gå till botten med det hela.
    Jag gillade den väl, men är inte helt såld. Alltså den är ju lite spännande, men inte sådär superdrivig. Innehåller dessutom bara en enda kvinnlig karaktär som well... inte håller för en genus analys. Plus dock för svinfina bilder I FÄRG.

Min brorsa heter Noa - Anna-Clara Tidholm & Joanna Hellgren

Alltså den här boken är så bra och ligger så perfekt i tiden. Den handlar om Saga, vars storebror Noa blir nazist. Sagas bästa kompis heter Anisa och hon är en av dem som Noa numer inte gillar. Det bästa med den här boken är 1. Att den berättas ur Sagas och Anisas perspektiv, vilket gör det svårbegripliga lättare att förstå. En får hänga med i hur de lär sig mer och mer om nazismen, men samtidigt hur de jobbar med att hantera det obegripliga. 2. Den känns väldigt uppdaterad, till exempel teknikmässigt (tjejerna googlar själva fram information).
    Tycker det är en ypperligt bra bok att sätta i händerna på en sex-sjuåring - men risken finns att det är en typisk sådan bok som vuxna vill att barn ska läsa, men som de inte själva är så sugna på. Jag är tyvärr väldigt tveksam till om jag hade gillat den när jag var i den åldern (men som tur är är jag ju inte representativ för alla nuvarande sex-sjuåringar).

Dit ljuset inte når - Annika Thor

Jag blev otroligt glad när jag såg att det skulle komma en ny bok av Annika Thor - inte för att jag har läst alla böcker hon skrivit, men ändååå. Dit ljuset inte når är en väldigt typisk sådan bok som jag hade ÄLSKAT när jag var i rätt åldersgrupp för det (det vill säga 9-12). Lite gammaldags stämning, utan att egentligen vara bunden till någon tid. Rätt mycket mystik, utan att egentligen vara övernaturlig. Barnhem (barnhem brukade vara mina internatskolor. Eller för er som missat att jag totally into internetskolor: Jag är totally into internatskolor). Någon som levt som fattig men visar sig vara rik. Helt enkelt väldigt spännande och otroligt bra komponerat. Det var länge sedan jag läste något alls av Thor (förutom att jag ju då badkarsläser En ö i havet just nu) och jag hade glömt hur bra hon är.

Om ni har många Star Wars-älskande kompisar (alltså vem har inte?!) kanske ni har sett Spotify+Star Wars-grejen där en kan få en musik-buddy från Star Wars. Eftersom jag - eh - älskar musik och Star Wars var jag totally up for it och blev då matchad utifrån mitt Spotify-konto.

Det här är något som inte ligger så långt bak i tiden, men jag sneglade igenom mina decembrar här på bloggen för inspiration och hittade ett inlägg med rubriken: Att jaga kicken. Jag kommer så himla väl ihåg när jag publicerade det inlägget. Jag hade precis läst klart Divergent och var sönderbränd i hjärnan för att jag tyckte att det var så bra (jag får den känslan av att nervändarna är liksom... överkänsliga när jag läst klart riktigt bra böcker).

Ett och ett halvt år senare börjar jag läsa tredje boken i serien - Allegiant. Jag tar mig inte igenom den. Det ska alltså dröja till december innan jag får serien avslutad och klar. Och till och med då reflekterar jag över det faktum att det enda som får mig att läsa klart boken är att jag tvingar mig själv till det (nej, självplågan är inget jag sysslar med i vanliga fall). När Allegiant är slut jublar jag, och sen sågar jag.

Jag tror att den här serien lätt är bland mina sorgligaste läsningar NÅGONSIN. Jag vet inte riktigt om jag skulle gilla den lika mycket nu, men hallå - vad som börjar som en jättebra serie och slutar i fiasko? Tyckte dessutom att första filmen var så urbota värdelös att jag inte ens tittat på resterande filmer. Alltså, den här serien är till och med så dålig att jag blir provocerad och så jävla arg att jag ens har svårt att formulera mig ordentligt (vet ni hur många gånger jag formulerade om den meningen <-). Så ursäkta om det här sista stycket är halvt obegripligt, men jag blev helt enkelt så jävla arg. Ok, slutar nu.

SITTER OCH VÄNTAR PÅ DET HÄR SÅ PEPP JAG DÖR

Ok, jag bara måste tala om hur jag känner inför den här dagen:

Behöver jag ens säga att jag jobbar i Star Wars-tröja idag? SÅ. PEPP. Alltså ni fattar inte. SÅ. JÄVLA. PEPP.

För er n00bs som har noll koll på årets största kulturhändelse: The Force Awakens.

Förra veckan hade jag en mindre kris för att jag inte enbart vill blogga om böcker längre. Alltså, ni har säkert märkt det. Det har kommit upp inlägg relaterade till Sailor Moon, P3 dokumentärer, Guardians of the Galaxy, att gå på spelning och... annat. Men alltid med ursäkter om att det inte är bokrelaterat eller med försök till långsökta bokkopplingar. Och nu tänker jag sluta med det. Jag tänker plocka fram punkhjärtat som jag även tänker skriva om i den här texten, och helt enkelt skita i att det här inte är ett dugg jäkla bokrelaterat. From now on tänker jag skriva om det jag vill utan att ursäkta mig. Jag vet inte hur mycket ni kommer märka det. En del förmodligen. Det kommer en seriehyllning senare i veckan också. Men ny tumregel: Jag kommer inte hålla inne med saker bara för att de inte är relaterade till böcker (alltså sitter fortfarande kvällen innan det här publiceras med muspekaren över publicera och tvekar. Det är jättesvårt för mig. Helt irrationellt tror jag att många av er aldrig ska vilja läsa min blogg igen).

Idag ska vi alltså behandla följande: Punkhjärtat. Enligt Spotify har det här ingenting att göra med vad jag lyssnar på för musik. Jag skulle ju förvisso säga att Spotify har fel. Men faktum kvarstår: Så jävla mycket punk lyssnar jag inte på längre.

Dessa tankar startade i måndags när jag började lyssna igenom min Play it Forward-lista från Spotify. Det är alltså den lista Spotify genererar baserat på vad en lyssnat på under året. Såhär kände jag efter att jag lyssnat på den:

Nej, inte nån jävla BLIPBLOPINDIE av dräggiga britter. Kan man få något stökigt och argt TACK. Känner mig så missförstådd.

— Anna Lagerqvist (@SaganomSagorna) December 14, 2015

Och inte bara missförstådd. Känner mig DJUPT förolämpad över att Spotify tror att jag lyssnar på sånhär poppig SKIT?! Sen var jag tvungen att gå tillbaka och titta på vad jag faktiskt lyssnade på under året. Belle & Sebastian, Shins, Smiths, Kooks, She & Him, Cribs... och inser att jag HAR sådär mesig musiksmak. Visst, jag lyssnar på en del punk, men inte så mycket som jag vill tro. Så ett ironiskt tack till Spotify för att ni krossar hela min bild av mig själv. (Vill fortfarande dock säga till Spotify att ni måste ju helt ha missat att jag OCKSÅ lyssnar på Suicide File, Every Time I Die och Some Girls) (Och för att förtydliga det här om indie: Jag gillar arg och stökig indie. Eller jag tänker kanske mest på det som kommersiell lightpunk. Eller som en barnmatsversion av punk. The Subways och The Strokes är väldigt typiska sådana band)

Men, faktum kvarstår: Punk är att komma hem för mig. Jag började lyssna på punk när jag var ~11, och jag tänker fortfarande på det som grunden i min musiksmak. Trots att jag har svårt att se att jag skulle nöjeslyssna på Sex Pistols längre. Om "vanlig" 70-punk är att komma hem, så var hardcore lite som att flytta hemifrån för mig (även om min sambo försökt få mig att gilla det i 8 år innan jag började tycka att det ens var lyssnbart). Det vill säga: Nytt och spännande, men som att bitarna faller på plats. Osäkert i början, men en känsla av jag är helt redo. En kan komma till sitt gamla hem och käka middag någon gång, men ärligt talat står en inte ut där mer än ett par dagar. Samma attityd - fast en får vara vuxnare, ta hand om sig själv, ha hela kläder och lukta bättre. Och det är ändå rätt fint att få växa in i något nytt, när en växt ifrån något annat. Eller lite som att hitta ett nytt favoritplagg när ett gammalt favoritplagg blivit för litet. Jag tror aldrig majoriteten av all musik jag lyssnar på kommer vara såhär arg, men det är ändå det som hjärtat blöder allra allra mest för.

Och bara för er har jag gjort en spellista av alla band som nämns i det här inlägget:

Alltså vad är det med folk och att summera året innan året är slut? I och för sig tror jag väl inte att jag innan året är slut kommer hinna läsa något som revolutionerar hela årsläsningen, men ändåååå. Det FINNS tid. Kanske visar sig Bitch Planet vara det bästa jag läst på år och dar? Eller Illuminae? Meeen, i alla fall. Veckans Top Ten Tuesday är alltså på temat årets bästa läsningar. Eftersom jag har en lista jag uppdaterar då och då under året så blir det i princip bara copypaste.

Himlen börjar här, Jandy Nelson
Jag ger dig solen, Jandy Nelson
Percy Jackson, Rick Riordan
Dagboksanteckningar från ett källarhål, David Wiberg
Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn
Manifest för hopplösa, Åsa Asptjärn
The Sleeper and the Spindle, Neil Gaiman & Chris Riddell
Mistborn: The Final Empire, Brandon Sanderson
Eleanor & Park, Rainbow Rowell

Kommer ni ihåg att jag skrev om International Geek Girl Pen Pals Club för ett tag sedan? Jag har blivit ihop-parad! Hon heter Maha, är 24, bor i Texas, älskar djur och mat, nördar Sailor Moon, superhjältar och Harry Potter och lyssnar på Fall Out Boy, Panic! at the Disco och Foo Fighters. Hon pluggar creative writing och är också intresserad av att doktorera. Matchningen känns hittills perfekt, är så galet pepp på det här!

Peppen på det här seriealbumet var helt skyhög innan jag började. Har hört alla säga att det är helt fantastiskt, att de älskar det osv. Jag hatar när folk säger sånt?! Alltså, en bok eller ett seriealbum kan omöjligt leva upp till sådana förväntningar.

I alla fall. Grundstoryn (och ja, du behöver faktiskt läsa den): tolv gudar återkommer vart 90:e år. De tar över en människas kropp, och lever på jorden i två år. I den här första volymen lyckas en av gudarna klanta sig lite och blir åtalad för mord. Den som är överhuvud vill inte hjälpa henne, utan menar att hon försatt sig i situationen själv och brutit mot gudarnas regler.

Okej, jag hade inte läst vad den här serien handlade om innan jag började läsa den och fattade seriously ING-EN-TING. Det är som att hoppa in mitt i en story. Inget förklaras - varför de är där, vilka de är osv. Tänk dig att du har tolv personer (plus några till) att hålla reda på. Ingen av dem presenteras what.so.ever. Såååå förvirrande. Det var inte förrän jag kom till slutet där det fanns ett uppslag med premisserna om vad det hela handlade om som jag faktiskt fattade alls vad grundpremisserna för berättelsen var. Och det, vill jag bara förtydliga, är ett jävligt dåligt betyg.

Dock: När jag nu är med på grundpremisserna - att tolv gudar lever bland människorna som popstjärnor - känns ju åtminstone idén rätt nice. Storymässigt... nja, det lämnar rätt mycket att önska alltså. Jag vill gilla det, men det känns helt enkelt lite för innehållslöst, lite för rörigt, lite för mycket karaktärer att hålla koll på. Det tillfälle då det verkligen börjar kännas riktigt intressant är i på första volymens sista uppslag. Där finns det något löfte om att det kommer bli lite mer spännande. Och visst, stundvis är den ju också ganska rolig ändå.

Den stora behållningen med seriealbumet tycker jag dock är teckningarna. De är i alla fall sjukt snygga. Men, det kvarstår: Bra grund, karaktärer som håller för en grundläggande genusanalys och awesome artwork slösas bort på en rätt så trist story. Jag tänker nog dock ta mig an andra volymen också innan jag helt förkastar serien. Tycker - i och med sista uppslaget dårå - att det känns rätt lovande ändå.

The Wicked + The Divine vol 1: The Faust Act
Kieron Gillen, Jamie McKelvie & Matt Wilson
144 s.
Image Comics
2014
Goodreads

Tjoho!

Eh, det där ↑ är mitt sätt att säga: "VARFÖR HAR JAG INTE SETT DEN HÄR BILDEN INNAN?????"

Jag trodde ärligt min besatthet av Miss P skulle gå över när sista boken var klar och färdigläst och allt sånt. Alltså, vi har ju filmen förstås (releasedatumet är ändrat till 25 dec nu, whyyyy? Gråter blod. Men inser att jag nu har lite tid på mig att frälsa/lära känna någon annan att gå med), men ändå.

Men så dyker det upp något så larvigt upp som den här bilden (alltså den är säkert inte ens ny?! Förmodligen bara jag som är helt efter...) och meddelandet om att det kommer komma en Tales of the Peculiar och jag blir tvungen att sitta på mina jävla händer igen för att inte typ hoppa upp och ner.

Och vadfan, det var ju läsa Adorno jag skulle göra, inte slösurfa på internet.... *tar paus för att laga lunch och sätter igång med plugget efteråt*

Sååå, årets julklapp är robotdammsugaren. Jag tycker det verkligen låter svinonödigt. Vill istället hävda att årets julklapp är en morgonrock, för både jag och två av mina kompisar har önskat sig det (och ärligt talat, det är det jag önskar mig mest av allt i julklapp. En jävligt lurvig, gosig grej som jag kan dricka kaffe i på helgmornarna. Allra helst den här).

Jag har klarat av alla julklappar förutom till min lillasyster, men det tänker jag löser sig. Hon brukar alltid vara min lättaste person, så det kommer nog gå bra. Ni som däremot har julklappar kvar att köpa får här ett gäng boktips för blandade åldrar och typer av personer:

1. Expedition: min kärlekshistoria - Bea Uusma
Den här borde finnas i alla hem. Jag vet att det var mycket hype kring den här när den kom, men chockerande nog är det nästan ingen jag är hemma hos som äger den. Den illustrerade utgåvan är ju dessutom så orimligt presentig att det inte finns. Recension.

2. Leonora och Glasplaneten - Helen Johansson
Har du ett barn i din närhet som är lagom stor för denna/kommer bli lagom stor för denna någon gång i sitt liv? Köp den. Alltså jag menar SF för barn. Behövs inte sägas mer. Recension.

3. Miss Peregrines Peculiar Children Box - Ransom Riggs
Den här är bra för alla oss som gillar quirky bilder och fantasy med skräckinslag! Synd att de inte är inbundna, för de är finare. Kvarstår: Mycket bra serie samlad i en box. Ochochoch! På SF-bokhandeln är den av okänd anledning 200 spänn billigare än på Adlibris? Dessutom står det på Adlibris att böckerna är inbundna vilket alltså inte stämmer (och ja, det är prick samma box, samma ISBN)... Så 269:- (+ 29:- frakt om du inte handlar för över 300:-) känns ju faktiskt jävligt värt för en hel serie av mycket bra böcker. Recension av del 2 och del 3.

4. The Sleeper and the Spindle - Neil Gaiman & Chris Riddell
Alltså - presentpotentialen på den här boken?! Lite dyrare bok som de flesta nog skulle dra sig för att köpa till sig själv + det vackraste jag hållit i. Finns ju på svenska också, men som bekant är jag inte riktigt kompis med Gaiman på svenska. Recension + video där jag visar den mer ingående.

5. Illuminae - Amie Kaufman & Jay Kristoff
Disclaimer för att jag inte läst klart den här dock... Men väldigt speciell bok som är lite annorlunda - sånt som jag tycker är roligt att få i julklapp. Finns ju dårå ingen recension på den här ännu, men: Väldigt typisk vi-åker-runt-i-rymden-och-är-jagade-och-närsomhelst-kan-vi-alla-dö-på-det-här-enormt-begränsade-utrymmet-och-så-krigar-vi-lite-science-fiction fast för YA. Helst borde en ge bort den inbundna för den är nedrigt snygg. Video.

6. Vet du vad? - Astrid Lindgren
Den här fick jag när jag var på supermysig julfrukost hos Rabén & Sjögren för ett tag sedan! Otroligt gullig bok med massor av Astrid Lindgren-citat - både från karaktärer och saker hon sagt i intervjuer och sånt. Känner att det här skulle vara min go to-bok om jag skulle ge en present till någon jag absolut inte visste vad jag skulle ge. Lite istället för en chokladask typ. Jag menar - alla har väl någon relation till Lindgren plus att hon verkar ha varit svinklok och allmänt bad ass.

7. Att vara jag - Anna Höglund
Det klart att även Om detta talar man endast med kaniner är en bra present till alla ignoranta jävlar som inte förstår sig på högkänsliga personer, men nu är ju Att vara jag ändå mest aktuell. Om jag hade firat jul med min 11-nästan-12-åriga kusin hade hon lätt fått den här i julklapp (trots att hon inte läser speciellt mycket böcker. Men det är ju ändå inte speciellt mycket text i). Recension.

Nummer 2-5 kan ni ju förstås kila in på SF-bokhandeln och köpa! Om ni vill göra det tipsar (och vädjar) jag om att ni gör det en vardag mellan 10-11.30 ungefär (om ni kommer efter 11 är ni redan sent ute egentligen) för att slippa alla rusningar. Jag är inte där idag, men hela helgen (inkl imorgon) och från tisdag och framåt! Alltså, om ni ser mig där blir jag jätteglad om ni säger hej. Lovar att inte bitas, har blivit supersuperglad de gånger det hänt!

Några andra bra som jag inte tänker gå in på vidare: Vi är alla helt utom oss (Karen Joy Fowler), Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (E. Lockhart), Slasher Girls and Monster Boys (April Genevieve Tucholke) och Mördarens apa (Jakob Wegelius) (denna har de kampanj på på Adlibris just nu!).

Okej, nu börjar det bli alldeles för lång tid sen jag läste den här, så det är väl bäst att jag tar och skriver om den. Det är alltså del två i Grishatrilogin vi snackar om. Alina återvänder till Ravka och får ta över Grishaskolan. Men frågan är om inte makten stiger henne lite åt huvudet - blir det inte lite väl svårt att hålla sig ifrån den? Givetvis har vi en ny kärlekstriangel också. En prins kommer in och vill ha ett businessäktenskap med Alina, vilket Mal inte gillar. Och uppepå allt det andra har Skuggmästaren tagit sig levande ur skuggsänkan med ännu större krafter än tidigare och jagar dem.

Första Top Ten Tuesday in ages? Senaste var [letpaus] i början på november?! Nåja, inte mitt fel, det har ju varit så jäkla tråkiga ämnen ett tag. Verkar bli lite roligare nu, så då kanske det blir av! Den här veckan är det i alla fall nya författare jag läste under 2015 som blivit favoriter. Here we go:

1. Jandy Nelson
Den här listan är omöjlig att göra utan att nämna Jandy Nelson. Båda hennes böcker ligger fortfarande på min tio-i-topp för året, och jag läste dem ändå i januari.

2. Rick Riordan
Har läst så många Riordan-böcker i år att det känns som att vi känt varandra för alltid - men jag inser att det ju faktiskt bara var i februari jag började läsa Riordan. Är uppe i åtta böcker hittills. Tror dock inte jag hinner klämma in en till, men en vet aldrig. Kanske bara för att.

3. Åsa Asptjärn
Den totala igenkänningen i Emanuel Kent - alltså jag kan inte begära mer än såhär av en ungdomsbok.

4. Rainbow Rowell
Jag känner på mig att framför allt Eleanor & Park är en sådan bok jag kommer återkomma till om några år och läsa om, och den kommer hålla precis lika bra då. Vet inte riktigt varför jag inte tagit mig tid att uppsöka fler av hennes böcker, men det kommer.

5. Noelle Stevenson
Alltså gillade Nimona så mycket, och Lumberjanes - som hon haft också haft ett finger med i - var nästan lika fantastisk. Är övertygad om att Stevenson kommer hamna på min auto-buy-lista.

6. Leigh Bardugo
Det här var ärligt talat en överraskning för mig, men hon har lätt potential att bli en av mina favoritförfattare. Både för att hon skriver böcker som är nice (ser så fram emot att läsa Six of Crows) och för att hon är mycket trevlig.

7. Åsa Larsson & Ingela Korsell
Eftersom jag inte läser deckare har jag aldrig ens varit intresserad av dessa författare. Men skräck/fantasy för mellanåldern gör de ju helt ypperligt bra. Jag är mycket positivt överraskad.

Ok, resten är lite bubblare, eftersom jag ännu bara läst en bok av dem - alltså: Jag tycker det är svårt att säga att en författare är ens favorit om hen bara har presterat en bra sak. I och för sig är väl Larsson & Korsell ett sådant fall (och Åsa Asptjärn, Och Leigh Bardugo). Men till exempel skulle jag aldrig säga att J.K. Rowling är en av mina favoritförfattare, trots att hon har skrivit en av mina bästa serier ever. Så:

8. Alex Haridi
Nu har jag ju inte ens sett något han skrivit för TV, men som författare av böcker tycker jag att han verkar väldigt lovande!

9. Jennifer Niven
Det här känns också väldigt lovande - att lyfta psykisk ohälsa på en bra och engagerande sätt, utan att det blir för ytligt och varken kan skrattas bort eller blir för tungt. Om Niven gör det hälften så bra i nästa bok är jag nöjd.

10. Matthew Quick
Till skillnad från de två här ovan har ju faktiskt Quick en hög med böcker ute på marknaden redan, och jag är sugen på flera. Liksom Niven behandlar han i Forgive Me, Leonard Peacock ett av mina viktigaste ämnen - nämligen ångest hos unga.

Jag oh:ade förra året över Spotifys "Year in music"-stats en kan få i början på december. Och årets är här! Min sambo kan intyga att jag just STUDSADE i soffan. Alltså tycker det här är orimligt kul. Och jag hade väl gissat lite hur listan över artister skulle se ut, och well, det var inte speciellt svåruträknat. Jag har ju lite koll vad jag lyssnar på liksom. Såhär såg det ut:

I till exempel det här inlägget förutsåg jag både att Foo Fighters skulle toppa och att The Bronx och RHCP skulle komma in på listan. Woop! Dessutom var ju Belle & Sebastian på min tio-i-topp förra året också.

Mina bästa album har tydligen varit: 1. A Fever You Can't Sweat Out (Panic! At the Disco) 2. The Bronx (II) (The Bronx) 3. Chinese Fountain (The Growlers) 4. Royal Blood (Royal Blood) 5. Sonic Highways (Foo Fighters).

Och som förra året: Här är min 100 topp. Länka gärna era här under! Tycker det är kul att se vad ni lyssnat på under året! Och ytterligare en grej: Citat från förra årets inlägg: "Jag är dock lite förvånad över att inte en enda Smiths-låt lyckades leta sig in på den här listan?! Av mina HUNDRA mest lyssnade var inte EN ENDA en Smiths. Bättring på det till nästa år." Detta år: Tre stycken!

Det här är kanske en bikt: Av okänd anledning fick jag för mig att youtube:a det första Sailor Moon-avsnittet på väg till frisören i fredags. Sen tittade jag och tittade och tittade på Sailor Moon tills min hjärna inte kunde sluta sjunga "Never running from a real fight / She is the one named Sailor Moon". Och ja, jag tittar på den engelskdubbade-versionen, trots att den tydligen inte är så true to originalmanus. Men jag har en ursäkt: Jag sitter och stickar samtidigt = tittar inte speciellt aktivt. Därför kan jag inte titta på den japanska, eftersom jag inte kan hänga med i vad som händer eftersom jag inte förstår japanska. Den svenska dubbningen ska vara närmare originalmanuset, men den är svårare att hitta... Nåja, det var faktiskt inte ALLS Sailor Moon-dubbningar vi skulle prata om idag, utan - dumdurum - NAMN. Nu IGEN. Japp.

I den engelska dubbningen heter nämligen Sailor Moon nämligen Serena. Hon är en prinsessa som fått fly från månen. En annan prinsessa som fått fly från månen är Selene i Cinder. Serena, Selene, samesame ish. När jag nämnde detta för Victor sa han: "jaa, men i Forgotten Realms finns det ju en Selûne som är mångudinna!" Så när jag hade lite svårt för att sova på fredagskvällen googlade jag på kopplingen - för jag menar: den måste ju finnas. Och det gör den (förutom det Selûnes uppenbara närhet till Luna som är måne på latin)! Efteråt känns det väl naturligtvis som att jag borde ha vetat det här, med tanke på att jag ändå har lite koll på grekisk mytologi. Men vad sjutton. Eftersom jag inte har något bättre att blogga om idag får ni helt enkelt också denna information som ni kanske eller kanske inte visste. Varsågoda:

1. Selena betyder måne på grekiska.
2. Selena/Selene (dyker upp lite olika stavningar när jag googlar) var helt enkelt mångudinna inom grekisk mytologi innan titanerna störtades (och den romerska motsvarigheten heter då naturligtvis Luna).

Däremot var jag lite nyfiken på vad som hände med Selene/Selena när Artemis tog över hennes ämbete. Det hittade jag dock ingenting om. Så om någon har något på vad som hände med henne får ni gärna utnyttja kommentarsfältet till att berätta om det eller hänvisa mig till var jag kan läsa. Jahapp, nu kan ni gå tillbaka till att titta på Sailor Moon eller läsa Cinder eller spela Forgotten Realms eller vad ni nu håller på med och veta att en av karaktärerna döpts efter en mångudinna.

(Åh, den här infon kan ni få också: Jag reflekterade lite över skillnaderna i de olika vinjetterna. I den svenska vinjetten fokuseras mer på Sailor Moon dåliga egenskaper, medan det i den engelska fokuseras mer på bra. Ex: "En liten tjej med jättelånga flätor / Sådär en fjorton år och rätt söt / Men om hon ramlar på sin lilla rumpa / du kan va säker på att hon tjöt" vs "Fighting evil by moonlight / Winning love by daylight / Never running from a real fight / ... / She would never turn her back on a friend / She is always there to defend / She is the one on whom we depend")

Den här veckan blev betydligt mindre stressig än vad jag hade tänkt mig - kanske mest tack vare mina ensammornar när jag kunnat hänga i soffan en timme och göra vad jag vill. Även om vissa saker inte gått som jag velat så har det varit en himla bra vecka (till exempel ser det ut som att jag kommer behöva dumpa mitt svinbra uppsatsämne för att det inte finns tillräckligt med material). Trivs så bra i mina sociala sammanhang just nu och är helt nykär i Victor som ger mig fjärilar i magen. Känns absurt att jag oroade mig så mycket i början av terminen för om mina klasskompisar skulle gilla mig eller inte, för det känns faktiskt inte som att de hatar mig. Njuter så otroligt mycket av känslan att höra till just nu.

Men veckans höjdpunkt (förutom Cleo i julkalendern) var detta: Sångaren i bandet vi såg igår började spelningen med att meddela att han var sjuk och behövde lite hjälp att komma igång. Efter det spenderade han kanske totalt 7 minuter av den 1,5 h långa konserten på scenen (för att sjunga för trummisen som fyllde år + sista låten). Ok, plus typ 3 minuter på ett vingligt barbord för att hålla ett tal om solidaritet eller något. I övrigt bad han publik hämta hans öl på scenen.

Läsningen har dock gått sent i veckan, har kommit ett par hundra sidor till på Illuminae och läst Suicide Squad (alltså!!!!) och börjat på The Wicked and the Divine. Är fortfarande trött och lyssnar hellre på musik och spelar mobilspel än läser... Har börjat lyssna på Mårten Sandéns Skorstensjul som går som ljudboksjulkalendersföljetong i DN! Tror det kan blir bra, men tycker att kapitlen är liiiite för korta.

Nej, hörni, nu ska jag dra på mig en struken skjorta och bege mig till frisören! Vad har ni gjort i veckan?

Nu är det alltså min tur i julkalenderbloggstafetten. Igår bloggade Malin, och imorgon är det Mettas tur.

Jag har varit jättedålig på att läsa bloggar på senaste tiden, det är en sån grej som liksom försvinner i min prioritering just nu... Därför missade jag totalt att Cecilia taggat mig att göra den här taggen?! Vet att Nelly har taggat mig ett par gånger också, det kommer Nelly!

Eftersom jag börjat gå upp och titta på julkalendern har jag helt plötsligt massor av tid på morgonen. Brukar gå hemifrån vid 8:45, vilket betyder att jag har 1h 15min på mig att klä på mig och göra lite vad jag vill sen = perfekt bloggtid. Det firar vi (obviously) med dubbla inlägg idag!

Favoritförfattare:
1. Marie Lu

Jag skrev ju några ord innan jag började läsa Wytches om vad jag förväntade mig av det hela. Eftersom jag sällan läser om vad böcker handlar innan jag köper dem/börjar läsa så händer det ju ibland att jag får en helt annorlunda bild av vad saker handlar om. Typ som i fallet Wytches. Jag förväntade mig något som liknade Blair Witch Project, vilket verkligen inte alls stämde.

Vi följer familjen Rooks - främst pappa och dotter. Han är en nykter alkoholist, hon har blivit anklagad för att ha dödat och sedan gömt undan kroppen efter en gammal skolkamrat. Bara hon själv vet vad som egentligen hände på platsen - att ett träd slukade kamraten. För att fly undan gamla minnen har hela familjen flyttat, men det är något konstigt med skogen på det nya stället. Det bor något där - uråldriga varelser som besitter en viss kunskap om hur världen är skapt som gör att de har förmågor bortom mänsklighetens. Och de är inte goda.

Även om det här absolut inte var vad jag hade förväntat mig gillade jag den ändå - eller jag tror i alla fall att den har potential att bli riktigt bra. I dagsläget tycker jag inte riiiiiktigt att den är helt framme. Teckningarna är jäkligt snygga - men ibland så röriga och abstrakta att jag inte ens fattar vad som händer. Så plus för snygghet - minus för tydlighet. Minus för tydlighet tycker jag dessvärre att det blir på själva storyn också. Kanske är det för att bilderna inte blir ett tillräckligt bra komplement, men ibland känns det som att det är stora hopp i berättelsen, och det har hänt något jag inte riktigt hängde med på.

Dessutom har jag enormt svårt för obestämbara monster - och dessa är verkligen extremt obestämbara. Snyder vill kalla de för "wytches" (som i stavningsvariation av häxor), men de har ingen som helst likhet med häxor, så ärligt talat fattar jag inte poängen med att dra den parallellen. Eller som jag förstår det av hans text efteråt är det baserat på en barndomslek - men alla barndomslekar är inte vettiga nog att bli en bok. Behåll känslan och idén, men redigera den lite - tänker jag.

Okej, en slutsats på det här: Otydligt, lite rörigt och hoppigt, inte jättetydligt koncept (är det här skräck eller fantasy?), men ändå potential att bli riktigt spännande. Jag är dock inte såld ÄN.

Wytches vol 1
Scott Snyder, Jock, Matt Hollingsworth & Clem Robins
144 s.
Image
2015
Goodreads

Jag är insnöad på P3-dokumentärer nu (min to-go-grej om jag är trött eller stressad) och har på lite mer än en vecka nästan hunnit lyssna på alla ur den nya säsongen... vilket känns väldigt tråkigt, för det betyder att jag lyssnar fortare än de kommer ut. Vilket alltså är typiskt dåligt. MEN, här kommer tre dokumentär-tips och ett icke-dokumentär-tips som är hemskt aktuella (med betoning på hemskt). Dessa är ganska annorlunda jämfört med de jag brukar lyssna på. I vanliga fall gillar jag mest att lyssna på dokumentärerna om mord och sånt, men har hört alla sådana redan.

Vi börjar med dokumentärerna:
Terrordåden i Paris. P3 körde en nyhets-dokumentär-special om terrorattackerna i Paris. Jag tyckte det var otroligt jobbigt att lyssna på och vill passa på att varna känsliga lyssnare (på riktigt alltså). Jag pallade knappt med de flertaliga ljudklippen med skottlossning och skrik utan att gråta, och jag är ändå inte jättekänslig. Hade en klump i halsen hela tiden. Sen tänkte jag på att det finns folk som har det såhär jämt.

Utvisningen av familjerna Sincari. Två flyktingfamiljer blir utvisade från Sverige, men har en hel by som sluter upp bakom dem, skyddar dem när poliserna försöker ta dem och åker med pengar och andra nödvändigheter efter att de blivit tillbakaskickade till Turkiet. Det blir väldigt tydligt här hur otroligt dålig koll de som fattar beslut om vem som ska få stanna i Sverige eller inte har på olika folkgruppers situationer på deras hemmaplaner - men också att det går att frammana medmänsklighet. Den här dokumentären gav mig hopp inför framtiden, så otroligt fantastiska människor som verkligen försöker hjälpa familjerna.

Striden om de apatiska barnen. Jag kommer inte själv ihåg den här striden, men det kanske är okej med tanke på att jag "bara" var tolv när det hände. En hel hög med barn som flydde från krigshärjade länder stängde av sig själva. Regeringen for med osanning och visade minimalt med medmänsklighet, och det ger åtminstone mig betydligt mer förståelse för varför sossarna förlorade valet 2006. Framför allt borde nog de styrande sossarna (och miljöpartisterna) själva lyssna på den här, eftersom de uppenbart inte lärt sig någonting och gör om samma misstag igen. Om den förra ger mer tro på mänskligheten ger väl den här kanske mindre... Men det behövs också som ögonöppnare ibland.

Det fjärde tipset är inte alls en dokumentär, utan en gammal klassiker som känns aktuell igen. Nämligen:

En ö i havet. Jag läste den här många många gånger när jag var yngre. Den handlar om Steffi och Nelli som är judar och blir skickade från Österrike till Sverige under andra världskriget. De har lämnat sitt hem och sina föräldrar, och den soliga havsö med palmstränder de förväntat sig är grå och karg och stenig. Även om den här boken har några år på nacken och det är ett helt annat krig, på en helt annan plats tror jag nog att förvirringen att komma som ensamt barn till ett helt främmande land är densamma oavsett vilken tid och plats det gäller.

Okej nu har ni förhoppningsvis sett första avsnittet av julkalendern (ALLTSÅ HUR BRA är det?!), så jag tänkte passa på att informera er om detta: På hemsidan har de varje dag en ny lucka med fakta som inte fick plats i programmet. Dessa småfilmer är det min sambo som gjort tillsammans med en kollega, och därför måste jag såklart säga åt er att ni ska titta på dem (förutom att de är bra alltså). Do it! Gå in här och scrolla ner lite så hittar ni dem!

1. Jag vill börja december månad med att säga: Alltså tack så sjukt himla mycket. I november var det väldigt många som besökte den här bloggen - så många att det inte bara var den mest välbesökta månaden på hela året, utan också i den här bloggens historia. 3500 personer tittade in här - vilket är en ökning på 40% jämfört med september. Tack tack tack så hemskt mycket. Om jag kunde tacka exakt varje person skulle jag göra det.

2. IDAG BÖRJAR JULKALENDERN HUR PEPP ÄR NI JÄTTEPEPP HOPPAS JAG FÖR DET ÄR JAG FÖR LOTTA LUNDGREN ÄR BÄST!!!!!!!

3. Tycker att det är så himla roligt att jag verkligen börjat läsa mer serier på senaste tiden. Visserligen "bara" två denna månad (Wytches och Through the Woods), men ändå. Så på min TBR för december står följande fyra seriealbum: Bitch Planet vol 1, Suicide Squad vol 1, The Wicked & The Divine vol 1 och Fables vol 2. Så jäkla fett. Hoppas också på att ha tid och ork att fortsätta på Illuminae, men ärligt talat har jag inga större förhoppningar på det. Den lilla lästid jag har är alltför upptagen av Frankfurtskolan, diverse andra vänsterradikala forskare och böcker om 1800-talsk barnlitteratur. Och samtidigt försöker jag förbereda en uppsats... Håhåjaja. Stressen kommer inte minska, och jag har tagit på mig ytterligare en sak som jag måste försöka planera (även om det egentligen inte rör er kommer ni säkert få veta en del om det så fort saker är fastställda och allt sånt!). När jag har korta stunder över är jag insnöad på P3-dokumentärer och att läsa etikettsregler (fråga inte...).

4. Det här har jag i alla fall läst i november:
124. Shiverton Hall (Shiverton Hall #1), Emerald Fennell *
123. An Ember in the Ashes (An Ember in the Ashes #1), Sabaa Tahir *
122. Batman: The Long Halloween, Jeph Loeb & Tim Sale *
121. Through the Woods, Emily Carroll *
120. Wytches vol 1, Scott Snyder, Jock, Matt Hollingsworth & Clem Robins *
119. Gasten (PAX #5), Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Det här har jag glömt meddela, men jag kommer delta i Sofies julkalenderstafett! Temat är "En riktigt bra bok jag läst 2015", och började faktiskt redan IGÅR! Såhär ser hela schemat ut - tre inlägg har alltså redan blivit postade, och imorgon är det dags för Hanneles bibliotek. Ska bli kul att få läsa allas inlägg! Mitt hittar ni alltså här på fredag.

29/11 klockan 7 hos Sofies bokblogg och klockan 17 hos Cecilia, Book Obsession
30/11 Ljusletaren
1/12 Hanneles bibliotek
2. Andrea, Up in My Tree
3. Malin, Mitt bokliga liv
4. Anna, Sagan om sagorna
5. Metta, Kulturloggen
6. klockan 7 hos Veroniqa, Bokdivisionen och klockan 17 hos Breakfast book clu
7. Hanna, Den läsande kaninen
8. Elvira, The World I Live In
9. Gabriella
10. Mias bokhörna
11. Ulrica, Västmanländskans bokblogg
12. Rebecka, bokintresse
13. klockan 7 hos Elin, bokslukaren och klockan 17 hos Sara, Read and Repeat
14. Anna, Stories From the City
15. Lisa, Pantalaimone
16. Sincerely Johanna
17. Jamie, En blogg för bokugglor
18. Fiktiviteter
19. Mrs E, What you readin?
20. klockan 7 hos Agnes bokblogg och klockan 17 hos Lyrans noblesser
21. Joelinda, Boktanken
22. C.R.M. Nilsson
23. klockan 7 hos Hannah, Draw, read and take photo och klockan 17 hos Evy Callmer, A Room of My Own
24. Enkät på Sofies bokblogg

"Nä, jag har inte råd att köpa några fler seriealbum den här månaden, så det får räcka med det jag har" skrev jag. Sen köpte jag Through the Woods i alla fall. Heja. Jag hade inte läst något om det, inte bläddrat i det. Bara sett framsidan som var himlarns fin och som ju ändå skvallrar om att det är ett seriealbum fyllt av skräckberättelser. Har svårt att motstå sånt.

Så, den innehåller alltså fem skräckberättelser, inspirerade av gamla sagor fast liksom mycket mörkare. Det är till exempel en främling som lurar ut tre systrar - en åt gången och alla försvinner. Det är en ande efter en död fru som inte slutar hemsöka den nya frun förrän hon själv blir ihopsydd. För att ta två exempel.

Jag är ärligt talat inte skitsåld på själva berättelserna. Däremot bilderna. Alltså GUDARS. Så sjukt fint, och jag vill liksom sätta varje uppslag på väggen. En hel del påminner mig om Tove Janssons bilderböcker (alltså jämför bilden ovan med den här bilden till exempel). Mest är det väl kanske stämning och färgkombinationer som gör att jag tänker på Jansson. Plus kanske den här liksom... blocktekniken om ni förstår vad jag menar? Jag är ju ingen konstnär direkt, men jag tror jag menar det här linjefria, och att inte jobba med övertoningar, utan verkligen göra stora färgblock. Känner mig sämst på att förklara, men det är helt enkelt skitsnyggt.


Som ni ser på det två bilderna här ovanför är också texten integrerad i själva bilden, vilket också är mycket snyggt. Som ni ser är det ju också väldigt lite text på varje sida, vilket gör att bilderna får tala ganska mycket för sig själva.

Men okej, själva berättelserna är det väl bäst att jag kommenterar då: jag tycker nog att de blir lite för platta. Vissa slutar lite för abrupt med så pass öppna slut att de känns ofärdiga. Det känns som att det är meningen att öppenheten ska få håren att resa sig på armarna men... it just doesn't do it for me. Dock tycker jag att den är sjukt läsvärd bara för den fantastiska konsten. Den ÄR verkligen Through the Woods' största förtjänst. Hade för övrigt lätt velat se Carroll göra ett album där hon illustrerar klassiska Grimm-sagor (som hon ju ändå är inspirerad av) på det här sättet.

Through the Woods
Emily Carroll
208 s.
Faber & Faber
2015
Goodreads

Medan jag jobbar kan ni ju titta på den här. Igen och igen och igen och igen.



(För övrigt: Consider the fact that NRK made this. Får ta ett seriöst snack med sambon på SVT. Ni kan ju också kolla in Batman goes camping och alla Batman in famous movies. PistolShrimp heter denna genius kanal som är typ det roligaste jag hittat på Youtube på hur lång tid som helst)

Kolla, jag orkade fixa en videoblogg!

Jag har än så länge inget vettigt att posta idag, så don't count on it. Kanske eventuellt superkanske kommer det komma upp en videoblogg lite senare, men vi får se hur det blir med den. Om jag inte är överhopad av plugg och dör av stress förstås.

Har nämnt det så många gånger nu, men något jag romantiserar helt galet mycket är kollo. Jag fick aldrig åka på kollo eller något sommarläger när jag var yngre (åkte på kristendomsläger när jag var 13 dock, men avskydde det. Det var ungefär när mitt självskadebeteende peakade och jag hade svårt för att alls ha kontakt med omvärlden), men däremot detta: Varje år på hösten åkte vi på klassresa och sov en natt på Björkögården på Väddö.

Något som alltid var extremt närvarande under alla sex åren vi var där var önskan att skrämma upp oss själva och andra. Läste spökhistorier, knackade på folks fönster mitt i natten, gjorde spökrundor och sånt. Kanske är det därför den här typen av kursgårdar fortfarande är min favoritsetting när det kommer till barn-/ungdomsskräck. Det är något speciellt med det urgamla, samordnade, att så många personer bott där innan och att det är mitt ute i skogen.

Ett minne från dessa läger står ut för mig. Vi gick i nian. Jag och min bästa vän var ny-Libertines-frälsta. Det här var på den tiden då vi överutnyttjade LimeWire (för er småttingar: På tiden när Spotify inte fanns var en tvungen att illegalt ladda ner musik istället. En visst aldrig vad en fick - demoinspelningar, liveversioner eller the real studio deal. LimeWire var ett sådant program en kunde ladda ned genom) och hade kommit över ett gäng demoinspelningar av Libertines-låtar. Mitt kompisgäng bodde tillsammans i ett av de mindre husen - vilket betydde att vi kanske var 6-8 pers totalt i hela huset (huset till höger på denna bild). Vi satt och hängde, lyssnade på Libertines, åt godis (absurda mängder) och snackade skit.

Helt plötsligt hör vi allihopa en barnröst som pratar i en av låtarna. Vi diskuterar det ett tag ("Det är säkert Pete's son" etc) och spolar sedan tillbaka för att lyssna på det igen. Hittar inte. Lyssnar igen och igen och igen, så många gånger att de andra börjar tröttna och prata om annat. Men inte jag och min kompis. Jag brände en kopia på CD:n till henne sen för att hon skulle se om hon hittade det. Ingenting.

Förrän nu. Jag var hemma hos henne förra helgen, varpå hon plötsligt säger: "DU! Jag satt i bilen och lyssnade på en special-Libertines-platta. Och hörde barnet. Sen när jag skulle spola tillbaka och lyssna igen hörde jag det inte, fastän jag lyssnade flera gånger". Det är alltså åtta år sedan jag gick höstterminen i nian, och vi har inte återfunnit barnet förrän nu. Och förlorat det igen.

Grejen är att det säkert inte är ett mysterium. Men eftersom det är mycket roligare att tänka att allt i livet är magi istället för beroende av fysik och naturvetenskapliga lagar och sånt så gör jag det.