Som ni kanske minns utmanade jag mig själv att läsa böcker från 3 århundraden före 1900-talet.

Klicka på bilden för att läsa ursprungsinlägget

Nu är det ju så att jag redan läst två böcker - Alice i Underlandet (1800-tal) och Den unge Werthers lidanden (1700-tal). Igår fick jag hem två historiska verk, Don Quijote (1600-tal) och Den gudomliga komedin av Dante (1300-tal), och en av dem ska bli den tredje och sista boken i min utmaning.

Så, vilken vill ni helst läsa om? Självklart kommer jag ju läsa den andra också så småningom, men vilken tycker ni att jag ska börja med? Don Quijote är lite kortare och mer lättläst, men är det inte lite coolare att läsa Dante? Vad säger ni?

Titel: Hål i huvudet
Författare: Jenny Jägerfeld
Antal Sidor: 302
Bokförlag: Gilla Böcker 
Köp den här: Adlibris | Bokus
Minou har nyligen blivit dumpad av sin pojkvän Isak. Via ett kasettband. Inte nog med att han har gått runt och tyckt att deras förhållande varit dåligt, att han hittat en ny och att Minou inte vill släppa honom - dessutom har han haft fegheten att inte ens säga det ansikte mot ansikte.
För att komma bort från det tomma livet hemma drar hon helt oplanerat iväg till Spanien, där hon ska kunna vila upp sig och komma över honom.

Jag läste ju nyligen Här ligger jag och blöder, och gillade den jättemycket. Tyvärr går det inte riktigt att komma ifrån att jämföra böckerna lite, eftersom böckerna är skrivna av samma författare. Över lag tycker jag att den här inte alls har samma flyt i språket som Här ligger jag... har. Ibland är den lite långsam, och seg. Ibland kan det kännas som att den här boken är lite som en övning inför att skriva en annan bok. Jag vet inte riktigt varför, men det är den känsla som jag får.

Det märks också att hon har lånat en hel del detaljer från den här boken till Här ligger jag, ex Joy Division och cellgiftsfrisyren. Dessutom har Här ligger jag ett kapitel som heter Hål i huvudet, där huvudpersonen Maja pratar om känslan av att ha ett hål i huvudet.

Eftersom jag varit så negativ nu låter det som att jag tycker att det var en dålig bok - men det tycker jag absolut inte. Jag tycker bara inte att den är lika bra som Här ligger jag och blöder. Tvärtom tycker jag att det var en väldigt bra bok. Den är rolig, och fyndig. Speciellt vissa formuleringar är riktigt fyndiga. Ett stycke som jag gillade, rent språkligt:

"Satan heter egentligen Owen. Owen Canning. Jag såg det i morse på ett brev som låg på hans köksbord. Jag har bott hos honom sedan den där morgonen när jag kom hem till honom full av kemisk ADHD, tre dagar är det nu. Har bara varit på hotellet för att hämta rena kläder. Vi har inte haft sex men kramats lite och jag känner något i kroppen"

Om man ser till berättelsen bara då? Minou blir sårad och förvirrad, och åker i förvirringen till Spanien för att bli av med sin förvirring. Typ. Jag har ju svårt med berättelser som inte har något tydligt mål, och den här har inget jättetydligt mål. Som tur är, är den tillräckligt bra för att inte behöva ha något. Den är tillräckligt rolig för att den ska hålla mig igång ändå.

Överlag så tycker jag att det här är en himla bra bok.




Läs också: Här ligger jag och blöder

Mitt första möte med Vingklippt ängel var när jag var 11 år gammal och såg det coola omslaget med tjejen med konstigt hår i min storasysters Frida-tidning. Samtidigt som jag tyckte att hon var cool, så cool, så cool, så blev jag lite rädd för henne. Sådär som man som barn kan bli för de ytterst coola TONÅRINGARNA.

Nåja, jag tänkte väl inte mer på det då, utan nästa gång jag stötte på den var i 7:an, 8:an någon gång, när vi skulle läsa moderna askungesagor. Hela klassen ville läsa just denna, men jag lyckades snappa åt mig ett exemplar på biblioteket.

Efter att jag hade läst boken började jag självklart självdiagnostisera mig direkt. Så det är inte en bok som rekommenderas för lättpåverkade 13-åringar, som dessutom kanske är lite veka (idag delar jag dock en diagnos med Berny (åh, ni kan vara lugna, jag är INTE schizo), så helt fel ute kanske jag inte var).

Senare läste jag Känn pulsen slå, som jag tydligen då tyckte var mycket bättre. Men antingen så romantiserar jag Vingklippt ängel i efterhand, eller så har jag glömt hur bra Känn pulsen slå var, för nu skulle jag nog inte säga att den är bättre.

 I en självbiografi som inte liknar någon annan får vi följa en ung flickas liv på olika behandlingshem och sjukhus med vaga och varierande diagnoser av psykisk sjukdom. I återblickar berättar hon sitt liv från de första minnena, genom skoltiden och tills hon som nittonåring slutligen börjar tillfriskna och bli mottaglig för världen.

Som barn var Berny alltid rädd. Rädd att pappa skulle ha druckit, för att bli besatt av djävulen, för att vara ensam, för att vara bland folk, för att sova, för att vara vaken, för spindlar, mat, telefoner, rädd, rädd, rädd.

Hon hittar tidigt till föräldrarnas bar- och medicinskåp. Snabbt lär hon sig att missbruka och att missbrukas; droger, mediciner, alkohol, sex - det finns inte ett tillfälle hon försummar för att skada sig själv.

I högstadiet är Berny en tickande bomb men trots upprepade överdoser, självmordsförsök och utredningar på PBU och soss, får hon ingen nämnvärd hjälp. Tvångsmässigt dras hon till den slutgiltiga lösningen: rakbladen och lindringen genom dem. Att skära djupa sår i armarna och se blodet sippra fram mot den vita huden. Först då tystnar demonernas skratt för en kort stund.

Men Berny är inte ensam. Hon har hittat en änglafamilj: Ranvi, Jesper, Aurora, Karin och Kristinah. Alla har de sina diagnoser; de skär sig, svälter sig och missbrukar; är anorektiska, deprimerade, vitsminkade och svartklädda, men de älskar varandra, lever för varandra och har en dröm om en annan, vackrare värld. De ska ta sig igenom smärtan tillsammans och bygga upp den rosaglittrande muren.

Jag vill bara påminna er om min tävling, där man kan vinna boken Bländverk. På söndag tar tävlingen slut, så det finns fortfarande chans att anmäla sig!

Jag har faktiskt fått två paket från Adlibris under de senaste dagarna. Första beställde jag tre böcker, sen fick jag mejl om att Dash och Lilys utmaningsbok kommit, så då var jag tvungen att köpa den också. De andra tre som jag köpt:

Klicka på bilderna för att komma till respektive bok!

En grej som jag hållit på ett tag, dels för att jag blev tillsagd att vänta, dels för att vilja smälta det själv, är att jag är en av Bokmässans bloggambassadörer 2012! Det ska bli sjuuuuukt roligt, och det här blir ju dessutom min allra första bokmässa! På torsdag, den 1/12, tar vi över efter 2011's ambassadörer.

Självklart är ju inte jag den enda! Här är resten listan: 
Bibliotekskatten 
Bokbabbel
Bokbiten
Bokdjungeln
Bokläsardagbok
Bokmalen
Erikas bokprat
Fru E:s böcker
I min bokhylla
Med näsan i en bok
Mimmimarie
Min Bokhylla
Olika sidor
Pocketlover
Småländskans
Sofies Bokblogg
Spetsig
Tant Citrons Sida
Zachan the writer

Jag hade en del att göra i skolan i förra veckan, och har därmed glömt att skriva om en del saker. Nu minns jag inte allt, men EN av de saker jag hade tänkt skriva om är En bok om dagens julklappsbyte! Nu är anmälan tyvärr stängd, men om ni skulle vilja läsa mer om det ändå, så kan ni gå in här och göra det!

Med det här julklappsbytet ingår också att man måste svara på lite frågor i ett blogginlägg för att ens hemliga bokkompis ska kunna veta vad den ska lägga i mitt paket! Så det gör jag nu:

• Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
  Åh, jag läser rätt mycket. Just nu är jag ganska inne på skräck och ungdomsböcker.
• Favoritförfattare? (Har du alla titlar eller har du läst alla titlar; alltså, är det idé att skicka något av just den författaren..?)
  - Haruki Murakami gillar jag ju verkligen, och äger inga av hans böcker själv. Dock har jag läst både Norwegian Wood och Kafka på Stranden, så det är väl dem jag är minst intresserad av.
  - Nick Hornby gillar jag också, och äger väl de flesta av hans böcker förutom Fever Pitch och Click.
  - George Orwell, äger 1984.
  - Joyce Carol Oates, äger Snygg och Fallen, men har läst alla hennes ungdomsböcker.
  - John Ajvide Lindqvist, äger/har läst alla hans böcker, utom den som bara finns som e-bok, alltså är inte det så stor idé.
  - Stephen King, har Jurtjyrkogården (x2 faktiskt, haha), Eldfödd, Raseri, Under kupolen och Staden som försvann. The Shining, a.k.a Varsel, på svenska, är jag väldigt sugen på.
  
• Läser du på andra språk än svenska? Vilka?
  Det händer även att jag läser på engelska, men det går rätt långsamt, så jag föredrar svenska.
• Lyssnar du på böcker? Vilket format, i så fall?
  Nä, bara med undantag.
• Samlar du på böcker av någon särskild författare?
  Nej, det kan jag nog inte påstå. Det är väl författarna ovan i så fall.
• Har du någonstans publicerat en lista över böcker som du har läst eller som du äger? I så fall, var?
  Jag har listor över böcker som jag läst under de tre senaste åren. Klicka på flikarna högst upp på sidan!
• Vad är du ute efter, då du läser? (Bildning, äventyr, romantik, hjärngymnastik, nya erfarenheter..? Försök att berätta!)
  Åh, den här frågan var jättejättesvår. Men ja, jag gillar en bra berättelse blandat med nya kunskaper. Jag älskar att lära mig saker, och har någon sorts ord-fetish. Och tja, annars är jag väl mest ute efter de där alldeles fantastiska berättelserna. Jag råkar också ha en speciell grej för barnhem, mentalsjukhus och 1800-talsmord.
• Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?
  VAMPYRER. Jag är så trött på vampyrer att jag vill skrika om någon tvingar på mig det. Så länge det inte är SKRÄCK. Alltså RIKTIGA, LÄSKIGA vampyrer. Inga fjollvampyrer med känslor som är satta i vardagssituationer - utan farliga vampyrer, som är farliga för ALLA.
  Och Maryse Condé.
• Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?
  Tja, Maryse Condés böcker och... boken Personliga Pronomen. Annars är jag väl inte så himla kräsen.
• Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte kommit dig för? Vilken?
  H.P Lovecraft!
• Finns det några särskilda titlar som du letar efter och som du skulle bli riktigt glad över att få?
  Inte som andra döttrar av Nancy Spungen håller jag på och letar efter just nu, men är osäker på om den finns på pocket? (eftersom den inte trycks längre kan jag absolut tänka mig ett lite tummat begagnat exemplar, inga problem, trots att det strider mot reglerna i bytet).

 Första delen avklarad! Nu över till delen med icke bokrelaterade frågor:

• Vad gör du helst på fritiden? ...läser? Utöver det gillar jag att titta på film, spela piano, lyssna på musik, vara med familjens hundar (och katt), lära mig nya saker, frågesport, virka.
• Samlar du på något? Halsband, örhängen, te, böcker, Star Wars-grejer,
• Favoritfärg? Röööööööd! Och svart. Marinblått, ljusgrått och petrolfärgat.
• Teve-serier som du uppskattar? Top Model, Grey's Anatomy, Vem vet mest?, På spåret och Antikrundan (ja, ni får kalla mig för pensionär)
• Favoritfilm? Eller: vilken slags film gillar du bäst? Åh, jag gillar Tim Burton och annat gotiskt.
• Föredrar du te eller kaffe? Vilken smak? Te, te, te! Alla gånger! Är inte så förtjust i kaffe, om det inte är någon sån där... typ Toblerone-cappuccino. Te gillar jag det mesta, men inte rött.
• Vilket slags godis tycker du bäst om? Och hur är det där med naturgodis, egentligen..? Choklad och lakrits, men också körsbärs- och melongodis. Och naturgodis är hur gott som helst! Gillar inte torkad frukt, typ russin, men nötter i de flesta slag (dock inte valnötter). I julgodisväg: Rocky Road, knäck, lussebullar (enda gången jag äter russin...) och mandelmassafigurer.
• Stjärntecken? Stenbock
• Något som du verkligen skulle avsky att få i ett paket till jul? En död groda. Eller en levande för den delen. Eller jag vet inte. JO! Hello Kitty-grejer. Inte rosa, inte glittrigt, inte tjejigt, gulligt och pluttinuttigt.
• Något som du verkligen skulle bli glad över att få i ett paket till jul? Den här var mycket svårare än vad jag faktiskt inte vill ha... Alltså, te fungerar ju alltid. Det blir jag alltid glad av. Och färgglatt
• Eventuella allergier eller födoämnesval (vegan, t.ex.)? Inget speciellt.
• Favoritmusik? Red Hot Chili Peppers, Beatles, Fleetwood Mac, The Band, The Smiths och Beach Boys
• Saker jag liksom bara helt allmänt gillar: Ugglor, svalor, tatueringar, dödskallar, anteckningsböcker, djursmycken, musik, påfåglar, hästar (fast jag håller inte på med hästar, dom är bara fina)

Den här veckan har inte heller varit någon superbra läsvecka... Förra veckan var jag trots allt gladare än jag varit på flera år (utan någon speciell anledning dessutom. Jag bara kände mig allmänt bra och nöjd med tillvaron), men den här veckan har varit tragglig och jobbig att ta sig igenom (utan någon speciell anledning). Men sådär är det ju ibland - ibland är man glad och ibland är man ledsen.

Eftersom jag känt mig nere kändes det som en enorm befrielse att läsa ut Den unge Werthers lidanden - jag menar, den är ju inte direkt uppiggande. Uppiggande är dock ett ord som passar Här ligger jag och blöder, som jag sträckläste. Jag valde den för att jag ville ha något lättsamt, och det var precis vad jag fick.

Jag har också fått sjukt mycket böcker hem i brevlådan, bland annat en hög från H:ström förlag, men också ett paket från Adlibris som jag inte bloggat om (men det kommer imorgon!), och en del andra bokförlag (Kabusa, Ordalaget och Galago bland andra). Nu är det också officiellt slut på plats i min bokhylla, så kommande inköp har jag ingen aning om var jag ska göra av. Något som inte är känt i den här bloggen är att jag har en ganska stor nagellackssamling också (132 stycken för att vara exakt), och jag vill ogärna flytta på den, men om jag inte helt mirakulöst får mer utrymme någon annanstans måste jag nog göra det.

Såhär i höst/vintertider (jag hörde visst att ni fått snö på vissa håll? Skriver detta söndag kväll, så ni får svara på om den ligger kvar eller inte!) passar det sig ju väldigt bra för skräck - och det var en bok i den genren jag mindes denna vecka.

Och viktigast av allt: Jag hade min första tävling, som fortfarande är igång, och som jag tycker att ni ska gå och anmäla er till!

Antal lästa sidor:
Mån: 46 s
Tis: 129 s
Ons: 181 s
Tors: 81 s
Fre: 52 s
Lör: 0 s
Sön: 10 s


Totalt: 489 s
Genomsnitt per dag: 71 s

Jag får nog konstatera att jag satt Kärlek är ett blandband på paus nu, trots att det är en jättejättebra bok. Jag har bara svårt för att komma igenom den just nu.

Veckans fråga: Vilka bokrelaterade julklappar vill du helst se under granen i år?
Ååååååh, den här listan skulle kunna bli så himla lång, så jag vill hänsvisa er till mina önskelistor jag gjort sen tidigare. Just nu toppar dock dessa:

Det verkar som att jag gillar böcker på M... Miss, My, Mästaren.
Men egentligen skulle jag nog helst vilja ha ett bibliotek där jag kan ha alla mina böcker. Fast det är ju svårt att bygga ut när man bor i radhus.

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

Hittade en rolig lista på Aftonbladet! De som är feta är de som stämmer in på mig:

1. Om du är på middag eller fest slutar det alltid med att du diskuterat minst en bok under kvällen.
2. Om du har en timme ledigt, ensam hemma, slutar det ofelbart med att du läser.
3. Du säger om bio: "Ja, filmen var okej, men jag har läst boken också, och den var bättre".
4. Du vill inte erkänna det, men dömer ibland ut människor som säger att de aldrig läser.
5. Du får panik när någon bok blir riktigt omtalad, och du har missat den.
6. Om du har barn försöker du indoktrinera dem till att bli små bokmalar.
7. Du kan inte tänka dig att slänga böcker, ens om de är usla.

Nu har jag ju inga barn, men om jag hade haft det så hade jag garanterat försökt få dem att läsa så mycket som möjligt! Ang femman, så är jag ibland tvärtom. Böcker som blir hajpade har jag svårt för att tycka om, och låter hellre bli att läsa. Ibland blir det rätt ändå, som med En dag, men t ex Twilight gillar jag ju sådär.

Hanteringen av odöda är en bok som jag nämnt fler gånger tidigare. Nu tyckte jag dock att det var dags att den får ett helt eget inlägg!

Jag läste den här boken under mitt första år på gymnasiet, alltså hösten innan jag startade den här bloggen. Jag måste ha läst Låt den rätte komma in precis innan det, för den läste jag också efter att jag börjat på gymnasiet, men innan Hanteringen av odöda. Det var också främst den här boken som gjorde att jag började älska John Ajvide Lindqvist. Låt den rätte komma in var jag faktiskt inte allt för imponerad av.

Stockholm en dag i mitten av augusti: Det är onaturligt varmt fast det är sent på kvällen och överallt klagar människor på huvudvärk. Det känns som om ett elektriskt fält lagt sig över stan. Ett omvänt strömavbrott. Inga lampor kan släckas, inga maskiner stängas av. Paniken ligger i luften.
Så plötsligt är allt över. Ingenting har hänt...

Den pensionerade journalisten Gustav Mahler är trött på livet. Allt har gått fel och allra värst är att hans älskade barnbarn Elias nyligen dött i en olyckshändelse. Nu får Mahler plötsligt ett samtal från en gammal kontakt på Danderyds sjukhus som påstår att de döda vaknar. Det måste vara ett skämt. Ändå tar han sig dit för att undersöka saken.
Han möts av en lika ofattbar som skrämmande syn. Läkare på sjukhuset bekräftar: massor av människor som avlidit under den senaste tiden tycks ha vaknat till liv.
Mahler slås av en tanke. Elias. Men han är ju begravd. Mahler vet ändå att han måste åka till kyrkogården.

Hittade en kul lista hos Granspira!

Snabb / Långsam (för det mesta. Eller tror jag. Det beror på hur bra boken är)
Läser alla ord / Skummar en del
Gillar långa beskrivningar / Hoppar över det som inte får handlingen framåt
Kommer ihåg detaljer / Kommer ihåg i stora drag 
Undviker tjocka böcker / Läser gärna tegelstenar (alltså böcker på typ 600 sidor och uppåt) 
Tycker om tunna böcker / Tycker tunna böcker ofta saknar något (beror snarare på författaren än längden) 
Idealboken är på mindre än 400 sidor / Idealboken är på mer än 400 sidor (eller tja, snarare på ganska precis 400 sidor)
Tjuvkikar på slutet / Läser aldrig slutet förrän boken är just slut
Väljer efter omslag / Skiter fullständigt i ytan
Läser baksidestexter / Undviker baksidestexter
Väljer boken efter rekommendation / Vill helst välja själv
Rekommenderar ofta böcker till andra / Rekommenderar sällan böcker (åh, jag måste nog jämföra mig med en DJ. Jag skriver om böcker för att jag älskar att visa vad jag tycker är bra. Bibliotekarie och DJ är två av mina drömyrken. Sen att det aldrig är någon som läser böckerna jag rekommenderar är en annan sak...) 
Hör det jag läser i huvudet / Hör aldrig det jag läser
Gillar ljudböcker / Gillar inte ljudböcker (tja, jag vet inte än. Har varit väldigt negativt inställd till ljudböcker, men nu börjat smålyssna litegrann)
Läser främst böcker i en genre / Gillar att variera min läsning
Läser alltid på svenska / Läser på flera språk (Tja, jag läser väl mest på svenska, och ibland slinker det in någon bok på engelska) 
Är bra på att komma ihåg böcker jag har läst / Glömmer lätt både titlar och författare (Åh, vad jag faktiskt gillar att jag har det minnet)
Skriver upp det jag läser / Skriver inte upp det jag läser (Skriver ju här ju!) 
Läser varje dag / Läser mer sällan
Tycker läsning är avslappnande / Tycker läsning är ansträngande

För ett tag sen stötte jag på H:ström förlag, som jag aldrig hört talas om tidigare. Det visade sig att de hade flera böcker jag var intresserad av, och idag hämtade jag ut ett paket med fyra recensionsexemplar!

Uppifrån:
Edgar Allan Poe - Samlade noveller volym 1
H.P. Lovecraft - Om övernaturlig skräck i litteraturen
Edgar Allan Poe - Samlade noveller volym 2
Anna Höglund - Vampyrer

Ser verkligen fram emot att läsa dessa!

Titel: Här ligger jag och blöder 
Författare: Jenny Jägerfeld
Antal Sidor: 251
Bokförlag: Gilla Böcker 
Köp den här: Adlibris | Bokus

Maja råkar under en lektion såga av sig tummen. Alla verkar tro att hon har gjort det med flit. Alla förutom Majas mamma, som inte ens VET att hon sågat av sig tummen, eftersom det inte går att få tag på henne. När Maja kommer till henne fredag eftermiddag är det ingen som möter henne vid tåget, ingen som svarar hemma när hon ringer, och när hon kommer hem är huset tyst och kallt.
På en fest träffar hon Justin som hjälper henne att glömma att mamma är försvunnen, men när också han och hans värme är borta gör mammas försvinnande fortfarande lika ont.

Om det inte hade varit för att jag var tvungen att sova och gå på lektioner hade jag sträckläst den här boken. Så. Himla. Bra. Och Maja och jag, jag och Maja, vi är liksom samma på något sätt. Förutom att Maja är lite rappare i replikerna än vad jag är:

"- Vad kollar du på?
- Det kallas för tv. Det är som ett slags tvådimensionellt akvarium för små, små människor. Minus vatten."

Replikerna är verkligen otroligt rappa ibland, och Jenny Jägerfelds språk är fantastiskt. Samtidigt som boken är sorglig är den också otroligt rolig. Har redan hunnit börja läsa hennes Hål i huvudet, och den är precis lika rolig, och språket är precis lika klockrent.

En relaterad bikt: Jag har varit så inne i den här boken idag att jag ibland slutat använda min vänsterhand - eftersom jag har gjort illa mig där. Så kommer jag på att det har jag ju inte alls gjort...

Extra plus för att den är så himla S N Y G G också!





Läs också: Nick & Norahs oändliga låtlista

 Titel: Den unge Werthers lidanden
Författare: Johann Wolfgang von Goehte
Antal Sidor: 193

Den unge Werther är berättelsen som under 1700-talet blev förbjuden i flera länder - bland annat Danmark - pga att många unga män begick självmord efter att ha läst den. Boken handlar om Werther som blir förälskad i Lotte. Problemet är att Lotte redan är förlovad med någon annan, men Werther är helt fast. Han kan inte tänka sig att träffa någon annan kvinna, och inte heller att göra något annat än att vara i Lottes närhet. Hans lidelse är så stor att han tar livet av sig.


Oj, tja, vad finns det att säga om den här boken egentligen? Berättelsen är uppbyggd i brev som Werther skickar till sin vän Wilhelm, där han berättar om Lotte och sin känslor på henne. Det är egentligen inte speciellt mycket handling/saker som händer, utan hela berättelsen bygger på Werthers känsloliv, i sann romantisk anda.

"Åh, det löper som en eld genom mina ådror, om min hand av en händelse snuddar vid hennes, om våra fötter vidrör varandra under bordet! Jag ryggar tillbaka som om jag svett mig på eld och en hemlig kraft drar mig åter mot henne - jag bli så yr av det. - och åh, hennes oskuldsfulla sinne, hennes oberörda själ känner inte hur mycket dessa små förtroligheter pinar mig. /.../ Hon är mig helig. Varje begär tystnar i hennes närvaro. Jag vet aldrig vad som går åt mig när jag är hos henne, det är som om själen vändes i mig, i varje nervfiber. /.../ Och hur hon vet att välja rätt tidpunkt, ofta när jag helst ville skjuta mig en kula för pannan."

Ungefär så ser språket ut, och är jättejättejobbigt i början. Efter ett tag lossnar det, dock, och då går det på som ett rinnande vatten (nåja, jag läser ändå denna bok långsammare än andra böcker). Men språket är vackert, och beskrivningarna är fantastiska.

Om man är intresserad av litteraturhistoria är det här en intressant bok. Om inte så finns det faktiskt inte jättestor mening med att läsa den.

Något som jag ibland kan sakna är någon i min egen ålder som jag kan prata om böcker med. När jag tittar runt på bokbloggar så är det flesta yngre, eller precis snäppet över (runt 25/26) mig. Mina kompisar är inte speciellt intresserade av böcker, så till en början var väl den här bloggen inte bara ett sätt att komma ihåg böcker - utan också att ventilera åsikter om böcker. Men fortfarande kan jag sakna någon i min egen ålder att prata om böcker med. Så tja, var finns ni?

Nu börjar julen komma närmare och närmare. På söndag är det dessutom första advent, vilket betyder att det är knappt fyra veckor kvar till julafton! Det betyder att jag börjar skicka min önskelista till familj och släkt, och hoppas på hårda, platta och fyrkantiga paket under granen. På vinst och förlust, som jag skrev om förra gången, har jag fått av Månpocket (tack!), men annars är det den enda som har försvunnit från listan sen sist.


Sen sist har det tillkommit rätt mycket titlar på engelska, och varför vet jag inte riktigt. Men såhär ser i alla fall månadens lista ut: 

1. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children Ransom Riggs
   Åh, det är två väldigt enkla saker som fått mig att falla för den här boken: Omslaget och ordet peculiar. Och för att jag har en grej för barnhem, på samma sätt som jag har en grej för mentalsjukhus.
2. The Tattoo Chronicles Kat von D
   Ett utav mina andra stora intressen är tatueringar, och jag gillar verkligen Kat, så därför vill jag gärna läsa den här boken.
3. The Night Circus Erin Morgenstern
   Jag har läst så mycket fint om den här! I vår släpps den på svenska, men jag har hört att den ska läsas på engelska, så det är det jag är mest intresserad av. Åh, vad jag vill ha den är boken! Dessutom är omslaget så himla fint!
4. Dash och Lilys utmaningsbok Rachel Cohn & David Levithan
   För det första älskade jag Nick & Norahs oändliga låtlista, och för det andra så låter handlingen helt galen. Verkar som en sjukt rolig bok!
5. Juliet Naked Nick Hornby
   Förra gången skrev jag om Click, och nu är Juliet Naked med. Denna kommer jag nog ge i julklapp till mig själv, eftersom den ändå är på vanlig pocket på svenska och endast kostar 42 kronor. Visst borde jag få den i julklapp av mig själv? Viiiiiisst?
6. My dream of heaven - Intra Muros Rebecca Ruter Springer
   Äsch, kolla bara på omslget. Mer än så behövs inte!
7. Det händer nu Sofia Nordin
   Åh, vad ska jag säga om den här? Tja, kanske bara att det behövs fler kärlekshistorier likt denna i bokvärlden!

Den här veckan har verkligen inte varit min läsvecka. Jag kanske haft någon veckolång lässvacka bara, för att nu är jag tillbaka igen, och läser gärna. Jag läste i alla fall ut Alice i veckan, jag gav mig själv en utmaning, och jag har fortsatt traggla med Den unge Werther. Sen har jag börjat lyssna på Pojken i randig pyjamas också, varje kväll när jag ska sova. Väldigt mysigt, måste jag säga!

Antal lästa sidor:
Mån: 42 s
Tis: 57 s
Ons: 0 s
Tors: 0 s
Fre: 35 s
Lör: 24 s
Sön: 0 s


Totalt: 158 s
Genomsnitt per dag: 22 s

Veckans tematrio är vampyrer, ett ämne jag har lite svårt för faktiskt. Gillar inte riktigt den här nya vampyrtrenden, med snälla vampyrer som inte är speciellt farliga, men får ihop tre ändå!

1. En Vampyrs bekännelse
   Det är kväll i San Francisco och vampyren tar kontakt med en journalist för att berätta sitt livs historia. Historien är - såklart, det är inte alla vampyrer som väljer att berätta sitt livs historia - väldigt häpnadsväckande, och handlar om kärlek, ondska och förtvivlan.
2. Bree Tanners andra liv
   Bree Tanner är den nyfödda vampyren vars liv Cullen-klanen vill skona från Volturis vrede i bok nummer 3, Ljudet av ditt hjärta. I den här boken (novellen?) får man se förberedelserna inför kriget ur hennes synvinkel. Hur Riley omöjligt kan ha kontroll över alla nyfödda, kärleken till den andra vampyren Diego och om att göra allt för att överleva.
3. Blodssystrar
   Detta är den absolut bästa av dessa tre! Den handlar om Ellen som alltid varit väldigt svag och blek. För att vila upp sig flyttar hon till sin mormor. På vinden i mormors hus hittar hon några dagböcker, skrivna av flickan Ellen, som liknar Ellen själv. Snart inser hon att den andra flickan Ellen stött på en vampyr - och att alla hennes symtom tyder på att det finns en vampyr som livnär sig på hennes blod.

I onsdags hade den fjärde filmen i Twilight-serien premiär. Eftersom jag inte är något jättestort fan av varken böckerna eller filmerna (tycker att de är bra, men inte värda hypen) så tänkte jag att det inte gjorde så himla mycket om jag inte såg den på bio. De andra har jag sett på bio, bara för att, men efter förra filmen fick jag nog av Kristen Stewarts konstanta lidande. Den har jag sett totalt två gånger, och tycker redan att den blivit uttjatad.

Dock frågade mina systrar om jag ville följa med och se den i torsdags, så då fick det bli så i alla fall. Den enda förhoppning jag hade var att den skulle vara bättre än film nummer tre. Och tja, sedär, det var den! Robert Pattinson var INTE ful (chocken. Jag tycker att han är så himla ful i de andra Twilight-filmerna, men lite snygg på riktigt), Kristen har tydligen övat på att skådespela (hennes ansikte växlar mellan mycket lidande och lite lidande nu, tidigare var det bara något mellanläge) och de har skippat de konstiga färgerna (eller var det i förra filmen? Första filmen var blå, den andra var gul. Eller hur det nu var).

Helt klart bättre, med andra ord. Så nu förväntar jag mig ännu mer av nästa film.

Robert Pattinson, AKA Edward var myyyyycket snyggare i den här filmen

Veckans fråga: Vilken är din absoluta favoritbok av de som du har läst på ett annat språk än svenska?
Jag läser inte så himla mycket på andra språk (läs: engelska) än svenska, trots att jag nog skulle vilja. Men Harry Potter och Alice i Underlandet toppar nog!

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

 Veckans bok från mitt minne är en bok som jag faktiskt inte minns så väl (men jag kommer ändå ihåg den!). Sanningen att säga hade jag svårt att komma ihåg böcker jag läst innan Sagorna alls, men så kom jag att tänka på Trollkarlsliv. Jag minns i alla fall att den var väldigt bra!

Syskonen Gwendolen och Cat Chant är föräldralösa och bor hos en gammal trollpacka. Gwendolen är, trots sin ringa ålder, en mäktig häxa. En dag hämtas de av den store trollkarlen Chrestomanci. Bara Cat anar att han kan bli farlig.

Skaffade ett twitter-konto för att kunna hålla koll på folk, men twittrar lite om böcker själv också! Mig hittar ni här.

Titel: Alice's Adventures in Wonderland
Författare: Lewis Carrol
Antal Sidor: 150

Alla har vi någon gång hört berättelsen om Alice, som mitt i sin storasysters högläsning springer efter en kanin i kläder, som har mycket bråttom och ideligen tittar på sin klocka. När hon följer efter honom trillar hon ner i ett hål, och efter det händer det henne en massa underliga saker. 

Som bekant har ju boken filmatiserats ungefär en miljon gånger, men alla filmskapare verkar ha grova problem med att hålla isär denna och Alice i Spegellandet, vilket stör mig något. Senast ut var en utav mina favoritfilmskapare Tim Burton, som tyvärr inte gjorde ett så fantastisk jobb som jag hade hoppats (saken är den att jag gått i mer än ett år och peppat och byggt upp förväntningarna inför just DEN filmen, och sen var den inte lika bra som förväntat. Inte fantastiskt jävla stört bra, utan bara skitbra.). Jag gillar dock fortfarande Burton, trots att filmen heter Alice in Wonderland, men INTE är Alice in Wonderland, utan Through the looking glass.  

Nåja, förlåt min lilla avstickare - tillbaka till boken! 

Den här boken är del i min utmaning 3 århundranden före 1900-talet! Jag hade egentligen tänkt läsa Through the Looking Glass direkt, eftersom jag har en bok med båda berättelserna i, men valde att ta en liten paus. Att läsa på engelska är inte alls vad jag är sugen på just nu, och jag vill inte förstöra det fantastiska genom att vara opepp. 


För fantastisk är vad denna bok är. Berättelsen är helt flippad. Tillslut slutar man förvånas, eftersom hela berättelsen är så absurd. Carrol skriver med ett barns fantasi, där fjärilarna blir smörgåsar och tiden har blivit sur, och stannat på tea-time. Att alla djur rör sig som människor och pratar och har kläder är det minst konstiga i denna berättelse.


Att läsa denna bok på något annat språk än engelska vore en skam, eftersom denna bok omöjlig kan översättas. Överallt leks det med orden. Hur ska man på svenska kunna förklara att lessons heter som det gör, eftersom "they lessen from day to day". Och hur ska Alice kunna missta en tale för en tail på svenska? Nä, engelska är helt klart språket den måste läsas på för att man ska få ut alla poänger. Nu när jag läst den på engelska skulle det dock vara spännande att läsa den på svenska, bara för att se hur det fungerar.


Den lilla naiva och ganska bråkiga och oförståndiga Alice är nästan omöjlig att inte tycka om. I alla situationer har hon något att säga - och har dessutom en tendens att säga heeeeelt fel saker. 


En sak är säker: Det här är en berättelse jag med nöje kommer berätta för mina barn. Så fort de kan hjälplig engelska ska jag läsa den för dem på orginalspråket. Ur lärosynpunkt är boken superb. Den innehåller massor av ord som jag verkligen älskar, och som jag kommer bli en frekvent användare av från och med nu. Jag har fått slå upp en del ord, långa och gamla ord. Men det är bara roligt - jag älskar att lära mig nya ord!

Som jag tidigare nämnt lite snabbt var jag igår på Damm förlag för en bloggbokcirkelträff runt Bländverk (blev det rätt nu?) som de ordnat tillsammans med enbokcirkelföralla och Thomas Erikson själv. Det var jätteroligt och jättetrevligt, och framför allt var Thomas själv, sjukt trevlig. Jag är i alla fall nöjd och glad!

Själva träffen livestreamades igår, men går fortfarande att titta på idag, om ni går in här!

Det här har jag tänkt på länge. Jag utmanar härmed mig själv att läsa tre böcker som är skrivna tidigare än 1900-talet, och alla tre måste vara från olika århundranden! En tredjedel är redan vunnet, med Alice's Adventures in Wonderland, som jag läste ut i tisdags, och som kommer upp senare idag. Bok nummer två i ordningen bli Goethes Den unge Werthers lidanden från 1700-talet

Bok nummer tre får vi se vad jag känner för när jag är klar med Goethe, men just nu lutar det åt Boccacios Decamerone, ett verk från 1300-talet. Den enda fullständiga svenska översättningen är uppdelad i två volymer på 900 sidor totalt. Det är den längsta bok (eller nåja, det är ju faktiskt två böcker) jag läst sen Harry Potter och Fenixorden...

Igår när jag kom hem låg ett paket i brevlådan. En lapp på paketet talade om att Modernista var avsändaren. "Modernista?" tänkte jag "därifrån har jag inte beställt några böcker på senaste tiden!".
Jag öppnade och i låg denna:

Världskrig Z av Max Brooks. Och ett brev:

"Kära bokbloggare!

Vi tänkte att du kanske skulle kunna tycka att den här boken var intressant och spännande även om du inte aktivt har frågat efter den, så vi tar oss friheten att helt fräckt skicka ett recensionsexemplar. Hoppas det går för sig"

 Det går alldeles UTMÄRKT, och jag blev jätteglad, då det faktiskt ÄR en bok jag är intresserad av!

Den här gången handlar tematrion om pappor. Eftersom Lyrans noblesser redan skrivit om Mig äger ingen (en bok som fick en tvåa när jag precis läst den, men som växt lite i efterhand) känner jag mig tvungen att utelämna den, trots att jag tänkte på den redan när jag såg rubriken! (Eller tja, nu har ju den fått sin uppmärksamhet utan att vara en av de tre)

1. Människohamn - John Ajvide Lindqvist
   Boken handlar om Anders som förlorat sin dotter Maja. Maja försvann spårlöst på ett ställe där ingen kunde försvinna. Snart inser han att Maja inte är borta för alltid, det går att få tillbaka henne, men han kan inte se henne.
2. Slam - Nick Hornby
   16-årige Sam är tillsammans med underbara Alicia, när an plötsligt gör henne gravid. Trots deras ålder bestämmer de sig ändå för att ha kvar barnet.
3. Jävla John - Eva Dozzi
   Det här är en påhittad historia om hur det kunde ha gått till när the Beatles kom till Sverige. Katja jobbar på ett hotell och blir tvungen att ta hand om en dyngrak John Lennon. De inleder ett passionerat förhållande, och Katja blir gravid.

Det här med romantik, var det ja. Jag är dålig på att läsa romantiska böcker, trots att jag i grund och botten själv kan bli löjligt romantisk (en sida som jag inte riktigt vet om jag gillar eller tycker illa om). På film klarar jag inte av romantik. Romantik a la Harlequin går också fetbort. Därför har jag lite svårt för att kora den bästa romantiska boken. För antingen är den inte tillräckligt bra, eller så är den inte tillräckligt romantisk.

Men jag kanske får säga En dag? Den gillade jag ju. Och den var väl allt lite romantisk?

Förra veckan blev det inte av att jag publicerade något sammandrag, tyvärr, eftersom jag blev magsjuk. Eftersom jag varit sjuk den här veckan har det inte heller blivit mycket läsning av (inte när jag måste kräkas var 20e minut och mår kasst däremellan), men jag har ändå hunnit läsa ut två stycken böcker. Du vet var jag finns och Cathys bok, som jag inte var överförtjust i någon utav dom. Nu har jag börjat läsa Den unge Werthers lidanden - alltså gått från två ungdomsböcker till en väldigt allvarlig 1700-talsroman.


Antal lästa sidor:
Mån: 18 s
Tis: 77 s
Ons: 20 s
Tors: 114 s
Fre: 29 s
Lör: 49 s
Sön: 0 s

Totalt: 307 s
Genomsnitt per dag: 44 s

Veckans fråga: Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna? 

Låt oss börja med de karaktärer jag tycker har passat mest till min bild! Här passar Severus Snape i Harry Potter väldigt bra in. Dock hade jag nog tänkt mig honom något smalare, men Alan Rickman gör en faaaaantastisk insats. Även Harry Potter själv (förutom de i filmerna uteblivna gröna ögonen, MORR) stämmer väldigt väl överens med min bild.

Bland de sämre måste jag säga Johnny Depp som Willy Wonka. Absolut inte för att mr Depp gör ett dåligt jobb - utan bara för att jag inte har den bilden av Wonka. Wonka för mig är en förvirrad farbror som har barnasinnet och glimten i ögat kvar. Men såklart gör ju Tim Burton saker på sitt sätt, och trots att Charlie and the Chocolate Factory inte alls är vad jag föreställer mig när jag läser boken är det på alla sätt en fruktansvärt bra film.
Någon annan hade också nämnt Edward Cullen i Twilight. Robert Pattinson är INTE snygg, och framförallt är han inte speciellt vacker (ärligt talat så tycker jag att han är riktigt ful), och jag tycker inte alls att han passar i den rollen.
En film där jag tycker att alla roller är helt fel är Liftarens guide till galaxen. Älskar boken, men filmen känns... B (förutom att jag älskar Zooey Deschanel. Fast hon är inte Trillian)

Angående de två senaste filmatiseringar jag såg - En dag och Niceville - är jag ganska nöjd med skådespelarvalet i båda. Celia Foote och Skeeter Phelan i Niceville var inte vad jag hade föreställt, men det fungerade väldigt bra ändå. Inte heller Anne Hathaway som Emma Morley i En dag stämde riktigt överens med min bild (dels är hon lite för snygg, och dels lite för... vuxen kanske). Däremot några som jag är ytterst nöjd med är Minny och Aibileen i Niceville och Dexter Mayhew i En dag (men så är jag hemligt förälskad i Tim Sturgess också).
 

Har du en bokblogg och tycker det här verkar roligt? Klicka då här!

Exakt just nu har jag sånt himla sug efter att läsa riktigt bokbloggar. Vilka bokbloggar jag läser listade jag här. Sen dess har Lyrans Noblesser och Eli läser och skriver tillkommit.

Sååå, vilka är DINA favoritbloggar?

Titel: Cathys bok
Författare: Cathy Brigg, Jordan Weisman & Sean Stewart
Antal Sidor: 143

Cathy blir dumpad av sin pojkvän Victor, men vägrar acceptera att han gjort slut utan anledning. Dessutom tror hon att han drogat henne, och för att få svar på sina frågor åker hon hem till honom - trots kompisen Emmas protester. Väl där bryter hon sig in i hans hus och upptäcker att hon inte är den enda som bestämt sig för att göra det just den här kvällen. 

Cathys bok är egentligen mer än bara en bok. Om du prövar att ringa numret på sidan kommer du mötas av ett meddelande från Zack, där du uppmanas att tala in ett meddelande efter pipet om du hittade hans kompis Cathys bok. Både Zack och Cathy har egna sidor på myspace. Cathys bok är alltså ett helt mysterium där du själv kan vara delaktig. 

När jag plockade med mig den här boken hem från biblioteket hade jag inte läst baksidan på boken. Det enda jag gått på var fickan på insidan av främre pärmen. Däri ligger nämligen bland annat en servett med ett meddelande om att vi ses på tisdag, ett foto av en man, en kvinna och ett barn, några tidningsurklipp, ett brev plus lite teckningar och annat tjafs. Denna lilla ficka med roliga grejer i var alltså det som charmade mig. 

Alltså har det här konceptet full potential att bli något fantastiskt. Och det ser ju ut att vara fantastiskt fram tills man börjar läsa boken. Eftersom jag i förväg inte hade en aning om vad boken handlade om hade jag väntat mig en vanliga tonårsdagbok om kärlek, skolan och kompisar. Istället fick jag en rörig mysteriebok som jag bara fattar hälften av. 

Att den är så pass rörig och konstig är väldigt synd, för själva grundberättelsen är inte dålig. Om den inte hade berättats i dagboksform av en förvirrad tonårstjej hade den kunnat vara långt mer begriplig. Dock hade konceptet runt boken då dött, vilket hade varit ännu mer synd. Om man skippat de skruvade och osammanhängande händelserna hade boken kanske till och med känts trovärdig (så trovärdig som en bok av detta slag kan bli.Men jag tycker att även fantasy och scifi kan berättas på trovärdiga och icke trovärdiga sätt. När det absurda blir logik och när berättaren är skicklig kan det gå att tro på vilken berättelse som helst. På samma sätt kan den enklaste, mest realistiska kärlekshistoria kännas icke trovärdig för att den berättas fel). 

Nä, jag kan nog inte rekommendera andra att läsa denna bok. Den fallerar på för många punkter. Jag VILL verkligen gilla den, pga det fantastiska konceptet, men kan inte. Ändå valde jag att läsa klart boken, och ändå överväger jag att läsa del två. Det är något med den här boken som får mig att inte kunna låta bli att läsa den. Men tack och lov så är det en bok på lite drygt 100 sidor, samtidigt som den är lättläst, så det går fort. Jag behövde bara lägga ner en dag på den här boken, och mer hade jag nog inte velat lägga heller.

 

Är det någon som minns filmen Tjenare Kungen?


Tja, jag gör det i varje fall, eftersom det var en utav mina favoritfilmer när jag var yngre.

Om ni minns filmen: Är det någon som vet att boken är baserad på boken Lucia i svart av Britta Svensson? En till bok som jag inte minns omständigheterna runt, men jag kommer ihåg att jag tyckte att den var så bra att jag läste den två gånger.

Dock överensstämmer knappt någonting i filmen med boken. Det känns som att det enda som är taget från boken är namnen och att det finns ett band med. Resten är heeeelt annorlunda. Men bra film, bra bok, men inte samma.

Abra Lucia Colletti är 18 år, förortsunge, fabriksarbetare, svartskalle.
Dickan (kompisen från förorten), Per och katten Ojama är Abras familj i lägenheten på Linnégatan.
Abras andra "familj" är bandet: Lucia.
Millan på trummor är bästisen som surnar när Abra lär känna Gloria.
Gloria skriver låtar, och hon är snygg, svartklädd och ouppnåelig.
Bill är rikemansbarn som spelar piano som en gud och som har turnerat med ett band i England och har ett rätt trassligt förhållande med Freddie.
Och Staffan på bas. En strulig kille med drogproblem.
Så är det Jonny som jobbar på Rockstället. Allas bästis. Och Abras ankare.
I bilden finns även Ida Jansson, skolkurator som hjälper Abra läsa in nian på Komvux och sen samhällsvetenskaplig linje, Lennart, gårdsfarsan i förorten och så tanterna på korvfabriken.

Detta är Abras värld. En rätt vanlig tjej i storstan som lever för musiken.

En rakt-på-sak-berättelse om hur det är att vara ung och kär och vilsen, i starkt behov av självständighet och närhet. Om tiden mellan barn och vuxen.

Min svensklärare. Jag vet ingen som får mig att bli lika sugen på att plöja igenom gamla klassiker som Den unge Werthers lidande, Frankensteins monster och Don Quijote. Hon får mig att tänka att Byron, Shelley (alltså inte bara Mary, utan även hennes man), Dante, Chaucer och Boccacio kanske inte ligger utanför min karta. Och framför allt har hon fått mig att för hundrade gången den här hösten skälla på mig själv för att jag läser så lite Edgar Allan Poe. Och Lovecraft! Lovecraft är också en sån där som jag faktiskt skulle kunna gilla. (även om han kanske inte riktigt passar in i sammanhanget... Hans böcker är ju i alla fall skrivna på 1900-talet)

Idag har vi pratat om gotik och skräckromantik på lektionen, och det jag allra helst vill göra är att åka hem för att skriva en gotisk roman, och bara vältra mig i mörk surrealism hela vintern.

Vem eller vad får dig att vilja läsa och upptäcka nya författare och genrer?

Har precis ätit min sämsta Max-hamburgare någonsin, och sitter och läser Cathys bok i väntan på att det ska bli tid att bege sig upp till Sergel. Idag ska vi se En dag!

Titel: Du vet var jag finns
Författare: Rachel Cohn
Antal Sidor: 170

Laura och Miles är biologiska kusiner men har växt upp som systrar. När de var små lekte de tillsammans jämt, och var bästa vänner, men ju äldre de blev, desto mer olika blev de. Laura är ljus och omtyckt av alla, medan Miles jämt är svartklädd, och använder sin egen kropp som sopptunna. Laura verkade ha allt.

  "Allt Jamal sa där i bokhandeln var: "Laura..." Och jag visste, jag bara visste när jag kände hugget i hjärtat och den klösande paniken i bröstet. Jag visste, för Laura gjorde alltid det jag önskade jag vågade göra. Mamma måste ha skickat Jamal för att berätta det budskap hon fått för andra gången, hon själv orkade inte med det ännu en gång.
  Karaktärer i en bok kan ändra skepnad, vara illojala, vrida tillbaka tiden och uppstå från de döda under författarens regi. Jag kunde inte göra något av det där för Laura.
  Det var en gång en Törnrosa som bestämde sig för att ta en tupplur som hon aldrig skulle vakna ifrån"

Den här boken borde vara fruktansvärd att läsa. Berättelsen om när den redan deprimerande Miles måste ta sig tillbaka efter att det fruktansvärda - hennes systers självmord - har skett. Tyvärr så är den inte det. Tyvärr så berör inte den här boken mig över huvud taget. Vilket jag tycker är väldigt tråkigt, för jag hade förväntat mig rätt mycket av den här boken (eftersom jag gillade Nick & Norahs oändliga låtlista så mycket). Det är inget som helst fel på språket - snarare tvärtom så känns språket verkligen personligt, och jag gillar verkligen hur Rachel Cohn skriver. MEN. Det är något som saknas. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men istället för att vara berörande sorglig är den här boken mest tråkig.

Något som jag faktiskt KAN sätta fingret på som är dåligt är utsvävningarna om DC's politik. Det intresserar mig faktiskt inte alls, utan blir bara transportsträckor, eller sidutfyllning i boken. TROTS att jag känner igen mig mycket i Miles så går berättelsen inte alls hem hos mig.