Första gången jag läste den här boken var jag 12 år och inne i den där perioden då allt gjorde ont i hela tiden och känslorna överväldigade mig så jag inte kunde andas. Jag trodde aldrig för ett ögonblick att jag var som Nancy Spungen, men det var ändå på ett sätt skönt att läsa berättelsen om henne. Och att liksom inse att alla inte var så himla behärskade hela tiden.

Med min tonårssmärta i minne klickade jag hem den här boken. Det är Deborah Spungen som berättar om sin dotter Nancy - ena halvan av rockvärldens mesta kända kärlekspar - Sid & Nancy. Det började redan när hon var liten. Nancy bara grät och grät och grät, och alla runtomkring gick från att säga att det var normalt till att Deborah och hennes man gjorde fel saker. Istället för att det blev bättre förvärrades allt när Nancy blev äldre. Hon fick utbrott - ibland helt oprovocerat - och blev farlig både för sig själv och sin omgivning.

Även om jag verkligen vill tro att saker är annorlunda idag, så tycker jag att den här boken är fruktansvärt tänkvärd. Till att börja med tycker jag att det är intressant att det är en bok skriven ur en närståendes perspektiv. Den berättar hur det egentligen är att leva med någon som är psykiskt sjuk, även om jag vill tro och hoppas att Nancy är ett extremfall och att de flesta får bättre hjälp idag.

Något som jag reflekterade över när jag läste den här boken var att den verkligen ger förståelse för hur de familjer som utsätts för den här typen av mediebevakning. Jag vet själv att det är så lätt att dras med av sensationsnyheter, men hur ofta tänker en EGENTLIGEN på de som utsätts?

Jag har alltid känt ett oförklarligt band till Nancy. Jag tror att det har väldigt mycket med min tonår att göra, även om jag aldrig hade det ens i närheten av lika jobbigt som hon. Jag är dessutom mycket väl medveten om att jag lägger mer och mer av Nancy bakom mig hela tiden. Det kändes extra mycket när jag fyllde år i år. Den födelsedagen var min tjugoförsta - en födelsedag som Nancy aldrig fick uppleva.


__________________________________________________________________________________

Nu är det jättemånga veckor sedan jag såg den här filmen. Jag har bara skjutit upp och skjutit upp att skriva om den för att jag haft så himla mycket att göra. Men någon gång måste det ju bli dags - idag tydligen.

När jag såg trailern för den här filmen var jag lite orolig att de skulle ha plockat bort Döden som berättare. För er som fortfarande inte sett filmen kan jag meddela att ni kan vara lugna - han är definitivt kvar, även om han inte är lika närvarande som han är i boken.

Över lag är jag väldigt nöjd med hela filmatiseringen av den här boken. Men jag måste ändå säga att det är något som jag inte riktigt kan sätta fingret på, som gör att den här filmen inte stannar kvar på samma sätt som boken gjorde hos mig. Jag vet inte om det handlar om att jag höll ett tal om den här boken innan jag ens hade läst den eller om det var för att jag sträckläste den på väg hem från Bokmässan. Jag vet inte vad det var, men den har liksom tagit en ganska speciell plats hos mig. Filmen väckte över huvud taget inte samma känslor som boken gjorde. Visst, det var en bra film. Men ärligt talat kommer jag inte ihåg så himla mycket av den såhär fyra veckor senare. Jag har boken i mycket tydligare minne, trots att det var ett och ett halvt år sedan jag läste den.

Jag vet inte, egentligen är jag inte besviken. Jag tror inte att jag hade så höga förväntningar på filmen ens från början så det känns som att det inte gjorde så mycket att den inte var lika bra som boken (och kom igen, vilken film är egentligen lika bra som boken? De som finns är undantag). Jag tänker också att det är en väldigt svår bok att göra film av, för mycket av den här boken finns liksom i det implicita. Det handlar lika mycket om stämning som om berättelse, och stämningen tycker jag inte att det till 100 % lyckades fånga på film.

__________________________________________________________________________________

Jag har precis avslutat Panic när jag skriver det här (fredag), och är väl vad jag skulle kalla för på avtändning. Jag vet inte om ni känner igen känslan, men det känns som att hela kroppen är utbränd. Det känns som att alla nerver gått av. Som att jag gått på högvarv i flera timmar, fastän jag "bara" läst.

Jag sitter med Champion bredvid mig - plötsligt inte alls lika sugen på att ta tag i den som jag var innan. Jag känner mig allt för snurrig för att påbörja en ny bok just nu.

Känner ni igen er?


__________________________________________________________________________________

Veckans fråga hos Annika handlar om citat från böcker som tatueringar.

Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

__________________________________________________________________________________

Eftersom jag prokrastinerar hemtenta och inte gör något annat vettigt kommer här ännu ett sånt här oplanerat och halvt meningslöst inlägg.

Jag tror att ingen av er missat att LitteraturMagazinet köpt upp internetbokhandeln Fritz Ståhl. Vad ni däremot kanske inte sett är att jag tipsar om mina allraallra bästaste ungdomsböcker på Fritz Ståhl. Kolla in här och (förslagsvis) klicka hem några! Kan ju avslöja att det är en fruktansvärt bra lista (givetvis, eftersom jag har fruktansvärt bra smak).

Är det någon bok på listan ni är sugna på att läsa?
__________________________________________________________________________________

Är orimligt pepp på allt jag ska göra efter hemtentan alltså! Bokade just biljetter till smygpremiären av Divergent den 3e april och imorgon ska jag på Sandra Beijers releasefest. Det gäller bara att greja den här hemtentan först!

Men Divergent! Är så pepp att jag typ sprängs av pepp! Jag har gjort det till en sport att undvika alla recensioner. Råkade ändå läsa en på facebook igår...

Var det någon av er som lyckades få biljetter till förhandsvisningen? Jag är dessvärre inte guldmedlem, menmen. Jag få ju se den nästa vecka i alla fall!

__________________________________________________________________________________

Okej, nu är jag mitt i en sån där stressvecka igen med hemtentaskrivande. Så det blir inga enormt genomtänkta inlägg den här veckan, pga stressar sönder. Tyckte jag hade ungefär världens bästa lärare fram till jag fick hemtentan...

__________________________________________________________________________________

Den här veckans Top Ten Tuesday handlar om ens bucket list med bokiga grejer. Jag kommer faktiskt inte på så många grejer som jag vill göra. Jag är ärligt talat inte typen som drömmer om att träffa författare eller andra kändisar (även om det känts fantastiskt att få träffa t ex Marie Lu och Ransom Riggs). Svåra böcker struntar jag väl i. Och läsa x antal böcker på ett år? Jag kan inte se hur jag skulle kunna läsa fler än så många jag läser nu, och har inte direkt något sånt mål. Så min lista blir på ynka fem grejer. Dock fem grejer som är allt annat än små.

1. Besöka Warner Bros Studios London
Jag vill gå Harry Potter-turen så klart! Har diskuterat det här med en kompis, och om jag får ett sommarjobb kan det här bli verklighet i höst!

2. Ge ut en bok
Någon gång i mitt liv vill jag göra något av alla de där texterna som ligger och skräpar och göra dem till en helhet. Kanske skriva en hel bok.

3. Skriva om böcker i en papperstidning
Okej, det här vill jag göra någon gång. Även om jag typ skulle gnaga av mig naglarna av nervositet (och jag biter inte ens på naglarna...) hade det varit kul.

4. Ha ett bibliotek i mitt hus
Med ett datorsystem och allt. Och hyllor upp till taket, och en öppen spis och storafåtöljer!

5. Jobba med böcker
Det här tänker jag definitivt att jag kommer göra - på ett eller annat sätt. Just nu funderar jag oerhört mycket över min framtid, och alla andra säger att jag verkar ha bestämt mig för vad jag vill. Nämligen:

6. Doktorera i Litteraturvetenskap
Den här drömmen är så himla ny för mig. Och svindlande. Jag blir helt yr av tanken på att jag kanske skulle kunna göra det. Och jag tror att jag verkligen, verkligen vill.

__________________________________________________________________________________

Nyligen släpptes Prodigy på svenska, del två i Legendtrilogin. Trilogins författare Marie Lu kom en vända till Sverige och jag fick chansen att träffa henne för att prata om könsroller, klassklyftor och dystopiska samhällen.

Hur känns det att vara i Sverige?
Det känns fantastiskt! Jag har aldrig varit i Sverige förut, så jag är väldigt exalterad! Jag blev väldigt upphetsad över att det snöade igår.

Varför tycker du att folk ska läsa dina böcker?
Jag hoppas att de blir underhållna av dem. Jag ville skriva en berättelse som var berättad från två olika håll, men där folk kunde identifiera sig med båda karaktärerna. Mitt huvudmål är att se till så att folk blir underhållna av mina berättelser. Jag tror att det är alla författares mål att underhålla och förhoppningsvis får folk ut något av att läsa böckerna också.

När jag läste böckerna tänkte jag mycket på könsrollerna. Var det något du reflekterade över när du skrev böckerna?
Ja, det gjorde jag. Jag ville skildra ett samhälle som även om det kan ses som dystopiskt på många sätt också på vissa sätt var mer utopiskt än vårat egna. Jag ville skapa ett land där allt är fel - förutom vissa saker som faktiskt är riktigt bra. Det finns ingen könsdiskriminering i Republiken, och ingen bryr sig om att June och kommendör Jameson är kvinnor på topp-positioner inom militären. Det har aldrig slagit någon att det är konstigt. Jag ville inte heller att det skulle finnas någon diskriminering baserad på sexualitet. Det finns två karaktärer som är gay i berättelsen och jag ville framställa dem så att deras sexualitet inte definierade vilka de var. De är bara personer och samhället bryr sig inte alls om vem du älskar eller varför. Grejen med Republiken är klassklyftorna. Det är deras största problem. Jag tror att det är en sorts kommentar på hur USA är nu, även om många saker är bättre än i Republiken. I USA finns det fortfarande diskriminering baserad på kön och sexualitet, och jag ville visa att även i samhällen vi tycker är okej finns det fortfarande inslag som är väldigt dystopiska. Jag ville skriva en berättelse där kvinnor var varierade. Jag ville varken visa att kvinnor var svaga eller motsatsen - som är den stereotypiska krigsprinsess-typen. Vi kan vara allt däremellan. Svagare som Tess, elak som kommendör Jameson eller stark eller feminin eller vad som helst. Det ville jag visa med serien.

I början trodde jag faktiskt att Day var en tjej.
Ja, jag ville inte att Day skulle vara den konventionella pojken. Han är väldigt styrd av sina känslor. Jag upplever att det oftast är tjejen som tenderar att vara den emotionella, ologiska. I det här fallet ville jag att Day skulle vara den personen. Han kan fortfarande vara en stark pojke, men också styrd av sina känslor. Det är okej för honom att gråta och att vara arg. Han är irrationell och ologisk, men jag ville att han skulle vara som en riktig pojke.

Om vi går tillbaka till klassklyftorna: Tror du att klassklyftorna kommer öka på riktigt?
I USA är det ett jättestort problem. Jag tror att det är ett ännu större problem än vad det har varit tidigare. Till exempel var inte klyftan så stor mellan de allra mest förmögna och medelklassen i 1950-talets USA. Vi hade en mycket mer välbärgad medelklass som kunde ta hand om sina familjer och leva ett stabilt liv. Medelklassen var mycket starkare. Nu, speciellt efter lågkonjunkturen, har de mest förmögna dragit iväg. De har ALL förmögenhet. Det förs mycket diskussioner i USA om problemet att de fattiga blir fattiga och de rika blir rikare medan medelklassen tynar bort. Medelklassen får betala nästan all skatt i USA medan de rika hela tiden hittar sätt att ta sig runt att betala skatt. Det märks extra tydligt i städer som LA. Du kan åka till Beverly Hills där de rika och kända bor, och precis bredvid ligger Skid Row där de hemlösa bor på gatan. Det finns knappt något mellanting.

Vad skulle vara din värsta framtid?
Jag tror att många av de värsta saker jag kan föreställa mig redan har hänt och händer idag. Som till exempel platser som Kongo eller Darfur där det händer hemska saker och folk dör. Jag tycker att det är läskigt och kan inte föreställa mig att bo i en sån miljö. Jag försöker föreställa mig det i USA och det gör mig rädd att tänka på att det skulle kunna vara ens vardagliga liv. Eller Nordkorea antar jag är ett ganska bra exempel på hur dåligt saker skulle kunna vara. Där du inte har någon frihet och lever i skräck hela tiden. Jag tror att det är det värsta som kan hända med ett samhälle. Att bli fråntagen allt som gör dig till människa. Och det absolut värsta är dessa saker händer på riktigt. Allt som författare skriver i dystopier är på riktigt. Allt har hänt, och de är inte så överdrivna i böckerna. Tänk på förintelsen och andra världskriget och hur hemskt det var och vad som faktiskt hände. Vad människor gjorde mot varandra. Jag tror att det skrämmer mig mest. De är alla potentiellt dystopiska samhällen.

Hur skulle du säga att ditt tidigare jobb på tv-spelsföretag påverkat ditt skrivande?
Jag tänker väldigt visuellt. Innan jag börjar skriva en bok måste jag bokstavligt talat rita mina karaktärer för hand för att förstå vilka de är. Jag tror att det kommer från att ha jobbat inom spelindustrin. Jag har också en tendens att stoppa in spellika element i berättelsen. Till exempel finns det en scen i Legend där June slåss mot Kaede. Hela den sekvensen är inspirerad av gatuslagsmål som jag föreställt mig i mitt huvud.

Jag tycker att Legend kan bli lite kliché-artad ibland, men att Prodigy är väldigt oförutsägbar hela tiden. Var det något du tänkte på när du skrev?
När jag skrev Legend tänkte jag över huvud taget inte på vilken genre det var eller vad för trender som styrde marknaden. Jag reflekterade aldrig över vad Legend skulle bli jämförd med. Så nej, jag tänkte aldrig på det. Jag var jättenervös över att skriva en andra bok. Många författare varnade mig för andra boken i en serie och att det är mycket svårare att skriva en andra bok. Nu har du läsare och vissa förväntningar på dig. Du har ett kontrakt och en deadline med ditt förlag. Jag var rädd för att skriva en bok som bara var en övergång där inget egentligen hände och att folk skulle tappa intresset.

Visste du vad som skulle hända när du började skriva? (SPOILERVARNING för Legend i svaret på den här frågan)
Jag planerar inte så mycket i förväg. Jag bara börjar skriva och sen fortsätter berättelsen. Jag visste inte vad som skulle hända i bok två, och jag hoppas att det gör det mindre förutsägbart för läsaren också. När jag skrev Legend dör Days mamma halvvägs in i berättelsen, och jag visste inte om det förrän i det ögonblick jag skrev det. Det förstörde helt min idé för den andra halvan av boken och jag var tvungen att gå tillbaka och ändra allt. Men det är typ så jag upptäcker berättelsen.

Nu är du författare på heltid. Skriver du några nya böcker just nu?
Ja, det gör jag! Eftersom Legendtrilogin är klar i USA nu kommer jag ut med en ny serie nu i höst. Den första boken heter The Young Elites och är en YA fantasy-bok. Den utspelar sig i en alternativ fantasyversion av renässansens Italien. Motsvarigheten till digerdöden drar över världen och de som överlever den får superkrafter. Ingen vet vad de ska göra av de här personerna med superkrafter, så de bränner dem levande för att de tror att de är demoner. För att skydda sig själva går de här personerna med superkrafter ihop. Berättelsen är väldigt X-men möter Assassin's Creed. Berättelsen handlar om en tjej som heter Adelina och som är en tonårig tjej-version av Magneto från X-men. Adelina börjar som god men blir så småningom en skurk. Jag ville skriva en berättelse där huvudkaraktärerna blir en ond person. Så det är ungefär det berättelsen handlar om.

Tack Marie Lu och Kult PR som kontaktade mig!
__________________________________________________________________________________

Jag har insett under diskussioner i skolan hur fruktansvärt SÅLD jag är på dystopier (och apokalyptiska böcker. NEJ det är INTE samma sak. Får lust att skälla på folk varje gång de använder dystopi felaktigt). Det började med 1984. Och sen slutade det liksom aldrig riktigt.

Jag började reflektera över det här när någon i en kommentar frågade mig vilken min favoritdystopi var. Jag satte igång att tänka. Och tänka. Och tänka. Och insåg efter en stunds tänkande att det liksom är supersvårt att välja en favortidystopi, för de är liksom alla mina favoriter. De flesta av mina favoritböcker ÄR helt enkelt dystopier. Ärligt talat blir jag lite ledsen när folk säger att alla dessa dystopier är en trend som snart kommer gå över. Det är ju dystopier jag vill läsa. Det är ju de som är det bästa av allt liksom. Tack och lov har jag ju inte läst alla än - tvärtom har jag ganska många kvar att beta av.

Jag har funderat lite på vad det är med dystopier som tilltalar mig. Och jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tror att det kanske handlar om att det är verkligheter som är så väldigt olika min egen, vilket också är det jag gillar med fantasy rent generellt. Varför mitt hjärta bultar lite extra för dystopier och apokalyps kan jag faktiskt inte svara på.

Däremot kan jag svara på frågan om min favoritdystopi! 1984 svarade jag. Jag tror att det var den första dystopiska bok jag läste. Det tog tre försök innan jag tog mig igenom den, men jag gillar den hemskt mycket fortfarande (omläsning snart kanske?).

Har ni någon speciell genre eller ett speciellt inslag i böcker som ni känner lite extra för?

__________________________________________________________________________________

Det här är en sån där bok som jag var rätt pepp på att läsa när jag fick den, men som sen har blivit stående i bokhyllan ett tag. Dessutom recenserade jag heller aldrig del nummer ett, Skuggan. Men ni får stå ut ändå.

I Skuggan träffar Ruben Skuggan och Miranda. Ruben och Miranda blir så småningom tillsammans. Skuggan är kär i Ruben, men måste åka tillbaka hem till Afrika för att utkämpa ett uråldrigt voodoo-krig.

Det är alltså det här kriget som är det röda tråden i den här berättelsen. När Skuggan lämnar Ruben och Miranda i Stockholm tror de att de aldrig kommer träffas mer. Ruben blir därför både glad och förvånad när Skuggan - som befinner sig i Frankrike - hör av sig till honom för att be om hjälp. Skuggan ber nämligen bara om hjälp om hon befinner sig i en knipa så svår att hon definitivt inte kan lösa det själv. Något mycket allvarligt måste ha hänt. På stört tar Ruben pengarna som hans mamma gett honom för att åka till kusinen i Finland och köper istället en biljett till Frankrike.

Jag har helt klart skjutit upp läsandet av den här boken delvis på grund av sidantalet. Skuggan var visserligen ungefär lika lång, men det kommer jag knappt ens ihåg såhär i efterhand. För att vara ärlig kommer jag knappt ens ihåg att Samlingen var så lång som den faktiskt var. Sidorna bläddrade iväg lekande lätt, och jag hann aldrig tröttna - något som jag tror att jag alltid är rädd för att jag ska göra när jag läser tjocka böcker.

Jag tycker att det var roligt att den bild jag fått av karaktärerna i första boken delvis luckrades upp i den här. Till exempel gillar jag inte Ruben speciellt mycket i den här boken, men gillar desto mer både Miranda och Skuggan - vilka jag inte var överförtjust i när jag läste första boken.

Och ärligt talat, alltid när jag börjar läsa böcker som är skrivna av män (speciellt lite äldre) har jag som grundantagande att genusrollerna ska vara rätt kassa. Det är något som jag behöver jobba på hos mig själv - verkligen. Jag tror att det är anledningen till att jag oftast väljer att läsa böcker skrivna av kvinnor (exempelvis är femton av de arton böcker jag läst i år skrivna av kvinnor. 72 av 107 förra året). Det gör ju förstås också ibland att jag blivit väldigt glad och positivt överraskad. Ett exempel är när jag läste Min mormor hälsar och säger förlåt. Och även här. Över lag gillar jag karaktärerna himla mycket i den här. Visserligen är ju både Miranda och Ruben väldigt stereotypa på vissa sätt - Miranda gillar rosa, skor, att shoppa, medan Ruben gillar äventyr och drömmer om att resa - men tar sig på vissa sätt även utanför de här stereotypa bilderna.

__________________________________________________________________________________

Veckans fråga hos Annika handlar egentligen inte om böcker, utan om pjäser:

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?
Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se.

Jag kan faktiskt inte komma ihåg att det hänt mig att jag blivit tvungen att se en pjäs som jag inte ville se. Jag tycker allt som oftast att det är väldigt roligt att gå på teater, och har nog alltid sett fram emot det även om det inte varit en pjäs jag själv skulle valt.

På en pjäs som alla måste se... Hm, den var klurig, eftersom det ändå måste vara en som ni har chans att se! Jag säger Sweeney Todd som går på Stadsteatern just nu. Den var grym!

__________________________________________________________________________________

Okej, nu har det gått typ tusen år sedan jag postade dag 4, men här kommer i alla fall dag 5! Jag tyckte att den här var jättesvår att svara på. Liksom vad då "gör mig glad". Jag blir glad av BÖCKER. Jag blir ju förstås mindre glad av böcker som förmedlar åsikter jag ogillar eller reproducerar stereotyper. Men här går det alltså ut på att välja EN bok som gör mig GLAD.

Jag tror ändå att jag måste välja Engelsforstrilogin. Egentligen är det inte bara själva böckerna som gör mig glad, utan kanske ännu mer hela grejen som bildats runt dem. Jag tycker de är så himla bra och vettiga ur genusvinkel att jag blir glad över att ungdomar verkligen tagit till sig dem. Plus att jag tycker att Mats och Sara är så himla trevliga och vettiga.

__________________________________________________________________________________

En sommar jobbade jag på ett bibliotek. Det här är nog mitt bästa sommarjobb av alla jag haft, för jag trivdes dödsbra där (så klart). Tre veckor långt var jobbet, och när dessa tre veckor var till ända hade jag en att läsa-lista som hade över 100 titlar.

Listan fortsatte fyllas på under hösten, under vinter, under våren. Nästa sommar var listan på säkert en bra bit över 200 böcker - och varenda en av de ursprungliga böckerna fanns kvar. Jag hade alltså inte strukit en endaste en. En vacker dag högerklickade jag på filen i datorn, valde "ta bort" och tömde sedan papperskorgen. Jag har inte saknat den här listan en enda dag efter det. Jag har inte heller saknat den STRESS som den här listan gav mig.

Inför varje säsong sätter jag mig tillsammans med katalogen från Svensk Bokhandel och gör upp listor. Listor över ungdomsböcker jag vill läsa, pocketar jag vill köpa. Jag skriver upp recensionsdatum, deadlines. Jag planerar så att det inte blir för mycket läsning en månad och för lite en annan. Jag tittar på listan och tänker "det här kommer jag nog hinna med". Ändå slutar varje månad med att jag inte hunnit läsa allt jag från början ville - eller att jag faktiskt inte är intresserad av att läsa allt som jag ville.

Och tja, nu har jag bytt dator och har varit för lat för att lägga över filer från den gamla datorn till den nya. Med andra ord är den där himlarns listan borttappad. Och visst känner jag lite panik över att jag inte VET VAD JAG SKA LÄSA. Jag har ju ingen himla aning om vad som ges ut?! Hur ska jag kunna ha koll? Jag kommer ju missa allt!

Men ärligt talat är det mest skönt, för nu plockar jag ut böcker ur bokhyllan för att jag vill läsa dem. Inte för att jag måste. Och inte för att den har recensionsdatum om en vecka.
__________________________________________________________________________________

Okej, jag skrev ett inlägg om tyyyyyp det här - fast inte riktigt - för en liten stund sen (alltså söndag, eftersom jag alltid skriver mina inlägg några dagar i förväg) och det kommer postas imorgon. Så visade det sig att veckans Top Ten Tuesday handlar om vårens TBR-lista*. Fast det andra inlägget visar inte upp vad som finns på min TBR-lista, utan talar om varför det inte finns något på min TBR-lista. Eller varför det inte finns någon TBR-lista över huvud taget. *TBR = To be read

Men nåja, jag får väl peta ihop en lista då, fastän jag skrev om det här i lördags också. Och alla är inte nödvändigtvis nya, men det här är ju det jag tänkt läsa liksom.

1. Champion - Marie Lu
Har jag sagt att jag ska skriva min kandidatuppsats om den här trilogin? Jag ska skriva min kandidatuppsats om Legend-trilogin! Så lär ju ha hunnit läsa den här både två och tre gånger innan våren är slut.

Okej, jag tar och svarar på en lista som jag hittade hos Böcker med Johanna (som för övrigt är en mycket fin blogg jag tycker ni ska kolla in)!

1. Vilka är de fem författare du har flest böcker av i bokhyllan? 
Om en räknar dubletter: J.K. Rowling (20), Lemony Snicket (13), Stephen King (9), Carolyn Keene (7), Joyce Carol Oates (7). Bubblare: Lauren Oliver. Känner på mig att hon kan komma att ta över hela min bokhylla om jag inte passar mig.

2. Vilka fem författare av de du har i bokhyllan uppskattar du mest?
Lauren Oliver, Stephen King, J.K. Rowling, Joyce Carol Oates. Är dessutom helt inne i Legend och stört såld på Marie Lu.

3. Senast köpta inbundna bok? 
Relaterad bikt: Var tvungen att bläddra tillbaka i bloggen för att kolla vilken det var. Inte som andra döttrar var det!

4. Senast köpta pocketbok?
Alltså pocket som i riktigt pocket-format eller som i mjukband bara? Mjukband: ALLEGIANT!!! Pocket: Precious. 

5. Favoritgenre?
En gång i tiden trodde jag att jag hade extremt bred smak och att jag kunde gilla alla böcker bara jag tvingade mig. Har insett på senare tid att det är fel och att jag faktiskt har en rätt så snäv smak. Men fantasy/sci-fi/skräck/dystopier (ja, dystopier är en egen genre. Jag bestämmer det nu). Vissa ungdomsböcker utan fantastiska inslag fungerar också, men då ska det vara himla bra alltså. GENERELLT sett alltså. Det klart det finns undantag. Typ Pappersstäder eller Var är Alaska?

6. Ultimata längden på en bok? Hmm, jag gillar nog rätt korta böcker, typ 250 sidor? Tycker att Legend är rätt så perfekt, och den är på 300, ca. 

7. Köpa eller låna böcker? 

Cecilia är vinnaren av ett ex av Sofia Nordins Spring så fort du kan, ett bokmärke plus en extra liten överraskning jag tänkte skicka med. Jag kommer kontakta henne inom kort!

...För övrigt måste jag säga att hon ger mig prestationsångest. Här sitter jag med ynka 18 lästa böcker i år, medan hon redan hunnit läsa 49. Sanslöst. Hur lyckas hon?!

__________________________________________________________________________________

Sista chansen att vara med i tävlingen! Stänger ikväll klockan 24:00!

__________________________________________________________________________________

Okej. Okej. Okej. Visst är Legend himlarns bra även andra gången, men jag börjar bli lite, lite trött på att konstant analysera. Hade gärna velat slappa lite med en annan bok mellan varven, men orkar inte riktigt. Och jag bara sneglar och sneglar och sneglar på min fantastiska hög med att läsa-böcker och vet inte vad jag ska ta mig till riktigt.

Så jag tänker dela med mig av lite otålighet till er (är så himla snäll!). Dessa två böcker ligger överst i min hög just nu:

Dessutom borde Champion landa på mitt hallgolv på måndag, senast (beställde Legend och Prodigy i en beställning. Kom på några timmar senare att jag nog i alla fall ska ha med Champion i min uppsats och beställde den med. Legend och Prodigy dök upp i veckan, men inte Champion?! Hallå vill ha mitt paket!) och jag sitter med klickfingret över köpknappen på Allegiant efter att ha superhypat Insurgent med en klasskompis.

För mycket böcker, för lite tid! Okej, återgår till Legend (okej, 70 sidor kvar! Kan jag klämma dem ikväll?) nu så jag kan läsa Kulla-Gulla så jag kan skumma Robinson Crusoe så jag kanske kanske kanske kan hinna klämma in lite sekundärlitteratur innan seminariet på tisdag så att jag kan läsa till torsdagslektionen så att jag kan läsa Panic. Eeeh, ja, så lång tid kommer det dröja innan jag kan hugga in på Panic.

Vad läser ni?

__________________________________________________________________________________

Veckans fråga lyder såhär:

Måste läsare vara samlare?

Tycker att den här frågan var typ urlätt. Svar: NEJ. Fast jag älskar att samla på böcker, eftersom det liksom är halva grejen. Jag tror inte det finns något jag tar i med så mycket vördnad som böcker. Jag tar gärna och ofta på mina böcker, känner lite på dem, luktar på dem. Ni får gärna kalla mig galen om ni tycker det, men alltså böcker = queen.


Övrig uppdatering av ej jerka-relaterade saker: PRODIGY!!! Marie Lu, why are you doing this to meeeeee?!?!?!?!?! Läser om Legend nu, och den är typ bättre den här gången än förra gången! Har dessutom en så himla AWESOME TBR-pile just nu att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Och Champion borde komma vilken dag som helst. Är inte supersugen på Kulla-Gulla i jämförelse liksom.

__________________________________________________________________________________

Alltså den här veckan har jag sååå, så, så mycket att göra och på min att-göra-lista står bloggande tyvärr väldigt långt ner. Egentligen hade jag tänkt recensera både Samlingen och Inte som andra döttrar, plus skriva lite om vad jag tyckte om filmatiseringen av Boktjuven. MEN det finns helt enkelt inte tid just nu - mitt i intervjuplanering, skolläsning och ämnesval till kandidatuppsats (ungefär den prioritetsordningen). Jag står i grejer upp till halsen och måste rensa lite. Gråter inombords av stress.

Så länge kan ni ju vara med i tävlingen där ni kan vinna Spring så fort du kan av Sofia Nordin, eller ställa en fråga till Marie Lu. Vi hörs snart igen (förmodligen hinner jag klämma in en bokbloggsjerka åtminstone NÅGON gång i helgen) och pusshej fram till dess!

(när jag skrev det här inlägget skulle jag egentligen skicka ett mejl till min handledare och sen sträckläsa Prodigy... Tja, det gick ju bra.)

__________________________________________________________________________________

Sincerely Johanna har redan hunnit tipsa, men jag tänker också göra det! Och väldigt sent tipsar jag också...

Ikväll klockan 18.00 pratas det om gamla böcker och förlegade ideal på ABF i Stockholm. Där tänkte jag infinna mig, eftersom det pratas barnböcker och ämnet är otroligt intressant (eftersom jag ändå läser barn- och ungdomslitteratur och kanske eventuellt vill jobba med utgivning i framtiden). Gratis är det dessutom, så varför inte liksom?! Här står det mer om det på ABFs hemsida.

På fredag morgon tänkte jag hänga på bokprovning på Svenska Barnboksinstitutet. Då presenterar de trender i 2013 års utgivning. Jag tycker att även det är superintressant, så jag tar med mig några klasskompisar och åker dit! Här kan du läsa mer om vad som står på programmet.

__________________________________________________________________________________

Nu är jag i en sån där period igen - jag tror jag blir det när jag blir stressad. MÅSTE ha hunnit läsa klart Prodigy plus läst om Legend till på tisdag, och då låser det sig. Förstås. SJÄLVKLART gör det det. Jag känner liksom inte att jag har någon ro att sätta mig att läsa, utan har skjutit upp städningen allt för länge här hemma. Det behöver dammsugas, diskas, sorteras tvätt, plockas och så vidare. Men just nu är det lite viktigare att jag får klart det här, eftersom det faktiskt har en DEADLINE.

Snälla ge mig era bästa tips! Behöver komma ut ur den här lässvackan lite akut. Tror jag ska försöka sätta mig på ett kafé HELA DAGEN någon dag och bara hänga där och läsa läsa läsa. Hoppas på att det är bästa medicinen just nu.
__________________________________________________________________________________

I den här veckan Top Ten Tuesday ska en berätta om sina tio favoritböcker i en viss genre. Eftersom jag mest läser fantasy tänkte jag att det måste väl bli det, men tänker smalna av ännu mer och lista tio dystopiska/postapokalyptiska/pågående apokalyps-böcker.

Utan inbördes ordning:

1. 1984 - George Orwell
   Den här är väl superklyschig, men det finns faktiskt en anledning till att det här har blivit en klassiker. Visserligen tog det mig tre gånger innan jag kunde ta mig igenom den, men när jag väl gjorde det älskad jag den.
2. Delirium - Lauren Oliver (Pandemonium och Requiem)Jag vet inte hur många gånger jag tjatat om den här, men ja. Jag gillar den supermycket, eftersom jag tycker att den är så himla hemskt.
   
3. Legend - Marie Lu
   Trots att den här berättelsen är otroligt klyschig blev det snabbt en favorit hos mig. I skrivande stund (lördag 8/3) håller jag på att läsa Prodigy och jag gillar även den jättemycket!
4. Hungerspelen - Susanne Collins (Fatta eld och Revolt)
   Alltså såklart går det inte att göra en sån här listan utan att ha med Hungerspelen. Det är ju liksom... nä det går bara inte.
5. Rör mig inte - Tahereh Mafi (Rädda mig inte)
   Jag gillar verkligen intensiteten i de här böckerna och kan knappt vänta på bok nummer tre som kommer nu i vår!
6. Divergent - Veronica Roth (Insurgent)
   Alltså, jag älskade Divergent redan från början, och Insurgent gjorde mig bara mer övertygad. Funderar fortfarande på om jag kanske inte måste läsa Allegiant på engelska trots allt...
7. I dödsskuggans land - Alden Bell
   Varför recenserade jag aldrig den här boken? Älskade Temple som huvudperson. Och gillade boken supermycket!
8. En tid för mirakel - Karen Thompson Walker
   Den här boken. Den här boken. Den har fått för lite uppmärksamhet. Jag tycker att allt med den är genialt, från idé till utförande.
9. Den femte vågen - Rick Yancey
   Vet inte vad jag ska säga mer om den här än att jag älskade den. Läs!
10. Legend - Richard Matheson
    Den här förstår jag inte heller varför jag inte recenserade?! Bra bok ju! För övrigt: Det enda jag tänker på när jag hör efternamnet Matheson är tv-serien Revolution, och att alla borde se den för att den är så bra.

__________________________________________________________________________________

Hej!

Alltså, det här är nog mest en kärleksförklaring mer än något annat. Varje gång efter att jag varit skolan just nu vill jag dansa hela vägen hem. Det får mig att tänka ännu mer att jag vill göra exakt det här i resten av hela mitt jäkla liv och att jag ska doktorera och stanna exakt här för alltid. Jag älskar att lärare och kursare och BÖCKER får mig att känna såhär. Det är så fantastiskt att få vara nördig, att referera till saker och att andra fattar referenserna. Att kunna diskutera utan att behöva förklara ämnet, att folk förstår vad en menar.

Alltså, min recension av den här boken var väl kanske ingen höjdare, men vill i alla fall skriva lite om filmen. Till att börja med: tja, det blev ju inte direkt någon storfilm i Sverige. Slutade gå rätt fort - när jag skulle se den hade den huxflux slutat gå.

Mitt minne av boken har delvis solkats av personen Orson Scott Card och hans åsikter. Karaktärsfördelningen i filmen är fortfarande som den är - det bråkiga syskonet är en kille och det snälla syskonet är en tjej, typ enda tjejen på militärskolan blir kallad för "mamma" och den enda kvinna som jobbar på skolan är den enda som faktiskt bryr sig om hur Ender kommer må av allt spel kring honom. Att ändra på dessa roller hade inneburit stora förändringar i berättelsen. Men - och det här är egentligen så himla trist - jämfört med andra amerikanske filmer tycker jag att framställningen är rätt okej. Egentligen är det så himla sorgligt att jag köper det jag får, bara för att allting annat är sämre. Jag upplevde till exempel inte att kvinnorna sexualiserades, även om jag gärna hade sett fler kvinnor i mansroller (jag tänker: hur svårt hade det egentligen varit att byta ut några av de genom hela filmen tysta statistelever på militärskolan till tjejer?!).

Men alltså berättelsen... I efterhand kommer jag knappt ihåg filmen. Den kändes som en racersnabb genomspolning av hela filmen. Mycket missades, och jag som tittare hinner aldrig bygga upp någon relation till Ender innan filmen redan är slut. Han är inte speciellt nyanserad och jag tycker att det är jättesvårt att få grepp om vad han egentligen är för typ av person i filmen.'

Ändå tyckte jag att filmen var kul och underhållande nog för lite slappt torsdagsmys. I alla fall så länge som jag inte tänker alldeles för mycket.
__________________________________________________________________________________

Eftersom det är en sån fin högtidsdag idag tänkte jag att vi skulle fira med en liten tävling! Jag fick nämligen ett ex av Spring så fort du kan på pressfrukosten i torsdags, men den har jag ju redan! Dessutom var jag och köpte ett ugglebokmärke idag som jag ville skicka med.

Tävlingen går till såhär:

Svara i kommentarsfältet på frågan: Sofia Nordin har skrivit en bok om en tjej som blir kär i sin bästa tjejkompis. Vad heter den? (TIPS! Svaret går att hitta här på bloggen!)

Se till så att jag kan kontakta dig på något sätt, antingen via blogg eller mejladress.

För att få en extra lott delar du tävlingen antingen på din blogg, facebook, twitter eller instagram. Endast en extra lott per person! Du får alltså inte fler lotter för att dela på både twitter och blogg. Klistra in länken i kommentaren.

Tävlingen avslutas nästa söndag, den 16/3, klockan 24:00. Jag drar en vinnare och presenterar den på måndagen! Lycka till alla!
__________________________________________________________________________________

Precis som jag gjort de två senaste åren (2013, 2012) tänker jag även i år tipsa om lite böcker som ni kan passa på att läsa idag när det är kvinnodagen och allt!

Vår kamp är en novellsamling som Mix Förlag släppt inför kvinnodagen. Det är alltså ett gäng feministisk noveller skrivna av olika svenska författare. Ärligt talat har jag bara hunnit läsa Jaguar av Julia Svanberg än så länge, men jag tycker att initiativet är så himla bra att jag tipsar ändå! Det bästa av allt är att om en inte vill läsa så många noveller går de dessutom att köpa styckvis. Jag tycker att Jaguar var fullkomligt fantastisk, som om ni bara ska köpa en, köp den! Dessutom: Om ni ännu inte är övertygade feminister kan ni läsa författarnas svar på varför de är feminister här.

Under stjärnor av glas handlar om Cordelia och hennes väninna som jobbar som skådespelerskor i 1800-talets London. De inser dock att de blivit alldeles för gamla för skådespelandet och bestämmer sig för att starta ett eget företag. Det är ju givetvis otroligt kontroversiellt, men deras affärer går riktigt bra. Så bra att de till och med snart kan byta upp sig från sin lilla källarvåning till ett hus!

Min mormor hälsar och säger förlåt hoppas jag verkligen att ingen missat! Jag hypar den här inför typ alla jag träffar, för jag gillade den så himla mycket. Boken är inte klockren att ta upp på en sån här lista, men jag är så himla glad över att Backman har skapat den fina karaktären Elsa. Elsa är sju år, en besserwisser som gillar Harry Potter och som har rejält med skinn på näsan. Hon är kaxig och målmedveten och det är fullkomligt omöjligt att inte älska henne.

Vad jag själv ska göra? Jag ska fortsätta varva Vår kamp med Prodigy innan jag ska bege mig in till stan för att äta tårta med F! för att fira att det är fler än jag som vill vara medlem i detta fantastiska parti. Efter det tänker jag vandra med alla andra tårtfirare till Mariatorget och demonstrera för makten över våra liv! Alltså, feminism ger mig en varm lyckoklump i magen och att vara feminist är som att hitta hem. Det är bland det finaste jag vet i livet.

Hur firar ni internationella kvinnodagen?
__________________________________________________________________________________

Såhär lyder dagens fråga hos Annika:

Vilken bok kommer aldrig finnas i din bokhylla?

Hm, det är svårt att säga att just den och den boken kommer aldrig finnas, men jag skulle nog säga att böcker som förespråkar rasistiska/sexistiska/osv åsikter inte hör hemma hos mig. Annars vet jag inte riktigt.

__________________________________________________________________________________

Ni som redan följer mig på instagram får se allt igen. Ni som inte följer mig på instagram kan ju börja göra det (blinkblink). Jag heter svartlava!

Imorse åkte jag hemifrån tidigt, gick förbi det här:

för att komma till Rabén & Sjögren och äta det här:


samt lyssna på lite fint folk som berättade om sina böcker. Alltså, jag tycker alltid att det är så himla kul på de här pressfrukostarna, för jag blir alltid sugen på att läsa alla böcker. Så även idag.

Först ut var Sofia Nordin som berättade om Spring så fort du kan - vilken redan är utkommen och som jag redan recenserat här. Jag blev dock inte superexalterad när hon sa att tredje boken blir Ellas bok... Har lite svårt för Ella, men det kan nog bli intressant också.

Efter det var det dags för Emmy Abrahamssons Make it stort, fortsättningen på Only väg is upp och Stjäla the show. Jag gillade både första och andra boken, så jag tänker definitivt läsa Make it stort också.

Sedan berättade Sandra Dahlén om den uppdaterade nyutgåvan av Sex med mera. Jag tycker att det låter som en fantastisk sexbok och hoppas att typ alla bibliotek tar in den här! Hon visade även upp lite illustrationer ur boken, som kunde se ut till exempel såhär:


Sen var det dags för det som jag väntat på i typ ett år! SANDRA BEIJER! Åh, Gud alltså. Var så nervös inför att vara i samma lokal som henne att det tog mig minst en vecka att planera vad jag skulle ha på mig (mvh fjant). Hennes bok Det handlar om dig är definitivt höjdpunkten på den här vårens utgivning. Är så pepp!
'

Femte och sista boken var Välkommen till LA, baby av Moa Eriksson Sandberg. Den kommer inte ut förrän 3 juni, men verkar intressant!

Är det någon utav böckerna ni vill läsa?
__________________________________________________________________________________

Februaris hyllvärmarprojekt gick väldigt bra! Förutom att jag läste en av böckerna kastade jag dessutom UT en bok ur bokhyllan. Heja!
Såhär såg listan ut förra månaden:
1. Den skräckfyllda skolan - Lemony Snicket
2. Apelsinflickan - Lena Kallenberg
3. Här - Kristín Ómarsdóttir

Den jag läst var Apelsinflickan och den jag kastade ut var Här.

Nu är det ju dags att plocka fram tre stycken nya hyllvärmare! Mars hyllvärmare blir följande:

1. Du glömde säga hej då - Sarah Dessen
Tror det snart är två år sedan jag fick den här hemskickad från Rabén&Sjögren. Känns ju i alla fall lite bättre att det inte var ett efterfrågat recex, utan de bara skickade ut. Men någon gång måste jag väl läsa Sarah Dessen, eller hur?

2. Sovay - Celia Rees
Den här har jag faktiskt köpt på bokrean en gång i tiden! När jag var yngre var Celia Rees min absoluta favoritförfattare. Trots det har den här blivit stående oläst i bokhyllan.

3. När jag letar efter Max - Sanna Wallin
I förra månadens hyllvärmarinlägg berättade jag historien om den här boken. Tänkte det var passande att plocka fram den igen.

__________________________________________________________________________________

Temat för den här veckans Top Ten Tuesday är tio författare som är populära men som jag inte läst. Alltså, till att börja med så är jag en sån där som gärna undviker saker som blir hypade. Jag hyser fortfarande en väldigt stark motvilja till bland annat Twilight (förutom att jag inte tyckte de var så bra heller...). Så populära författare som jag inte läst finns det gott om.

Däremot tyckte jag att det var supersvårt att komma på sådana som var liksom i "min genre". Det är ju en sak att jag inte läst till exempel Håkan Nesser eller Dan Brown - det är ju faktiskt inte min typ av böcker. Sådana författare skulle jag kunna rabbla hur många som helst. Camilla Läckberg, Jo Nesbø, Leif GW Persson, Kristina Olsson, Mari Jungstedt och så vidare i alla oändlighet. Ni fattar grejen. Däremot: författare i min genre. Svårt, men jag försöker som vanligt.

1. J.R.R. Tolkien
   Alltså, den största klyschan bland fantasyälskare? En gång började jag läsa Sagan om ringen, men slutade efter ett tag. Tyckte inte att den var så himla bra alltså. När jag pratar med andra känns det dock som att lika många hatar honom som älskar. Så är ju inte ensam om att känna som jag gör angående Tolkien i alla fall!
2. Nina Björk
   Ja, jag är feminist och har fortfarande inte läst Björk. Eller Gemzöe för den delen. Eller Thorvall. Spark i baken på mig på dessa alltså.
3. Sarah Dessen
   Tänkte ju att jag skulle få tummen ur förra sommaren, men det blev aldrig av... Mina Dessen-böcker står fortfarande olästa i bokhyllan. Peppa mig någon?
4. Caitlin Moran
   Egentligen vet jag inte så mycket om Moran, men det känns som att jag skulle kunna gilla henne om jag läste hennes böcker. Ni som läst hennes böcker och vet vad jag gillar: tror ni jag skulle gilla henne?
5. Jonathan Tropper
   Det här är väl förstås inte riktigt min genre egentligen, men jag gillar ju typ... Nick Hornby sjukt, sjukt, sjuuuukt mycket. Har alltid tänkt att Tropper är Hornby-ish. Fast det kanske han inte är...
6. Nene Ormes
   Har länge velat läsa hennes böcker, men kommer aldrig riktigt till skott. Det är ju faktiskt superdåligt.
7. Michelle Paver
   Alltså åh, under mitt år som bloggambassadör för bokmässan bjöd vi in till träff för ungdomsbokbloggare. På väg till ett seminarium tittade Michelle Paver in och jag bara: "Vem ÄR det här ens?!" medan alla andra bloggare var överlyckliga och höll på att dö av hjärtattacker allihopa.
8. Kerstin Gier
   Lånade faktiskt Rubinröd av min lillasyster för några veckor sedan, men det går så himla långsamt för mig att läsa just nu. Vill verkligen läsa den, men vet inte nääääär.
9. Cornelia Funke
   När jag var yngre var det Tjuvarnas herre som hypades, nu är det Bläckhjärta. Har aldrig varit megasugen på hennes böcker, men råkade snubbla över en bild på Tjuvarnas herre på internet häromdagen och blev lite nostalgisk.
10. Jenny Valentine
    Okej, den här punkten är definitivt fusk, för jag HAR läst Jenny Valentine - dock bara novellen Tio stationer. Den gillade jag i alla fall jättemycket. Varför jag inte tagit tag i Hitta Violet Park som står i bokhyllan och väntar är egentligen ett mysterium.

__________________________________________________________________________________

Okej, februari blev det superskralt på läsfronten. Jag tror att det var hemtentan som fick mig ur fas, plus att jag inte har så mycket lust att läsa just nu. Vill typ hellre ligga i soffan och titta på Weeds istället... Men några böcker hann jag med i alla fall:

11. Inte som andra döttrar - Deborah Spungen (omläsning)
10. Samlingen - Petrus Dahlin & Lars Johansson
9. Kvinnan i svart - Susan Hill *
8. Apelsinflickan - Lena Kallenberg (omläsning)
7. Hollow City - Ransom Riggs

Totalt: 5 böcker.
Bästa bok: Inte som andra döttrar
Sämsta bok: Samlingen. Inte för att den var dålig, men den var varje fall inte lika bra som de andra.
Största överraskning: Apelsinflickan. Trots att jag hade läst den förut var den bättre än jag hade väntat mig faktiskt!
Största besvikelse: Kvinnan i svart - vilket var den enda besvikelsen den här månaden. Inte för att den var dålig, utan för att den bara inte var lika läskig som jag trodde att den skulle vara. Alltså, jag gillade den ju supermycket, men hade velat ha MER!

__________________________________________________________________________________

Igår visade jag upp en gammelgammal läsdagbok som jag använde från det att jag var nio fram till jag var tretton. Idag tänkte jag visa upp två böcker som inte alls är lika roliga, men så får ni alla fall se lite hur jag håller koll på det jag läst.

__________________________________________________________________________________

Hörni, noterade just det här när jag var in en sväng för att kolla när Panic släpps. "3 days to go"! Peppen! Alltså vill skriva det igen med versaler och tusen utropstecken: PEPPEN!!!!!!!

PS. Såg Ender's game häromdagen och ska se Boktjuven idag. Är pepp! Kommer utlåtande i veckan! Har dock så himla mycket att skriva om just nu, så vet inte hur jag ska kunna ha bara ett inlägg om dagen, haha. Dagens i-lands. DS.

__________________________________________________________________________________

Hela poängen med varför jag startade en blogg var för att använda den som läsdagbok. I början skrev jag inte speciellt ingående om böckerna, utan bara väldigt kort vad jag tyckte var bra och dåligt. En utav de första "recensioner" jag skrev var den om jPod, där jag helt enkelt listade vad jag tyckte var bra och dåligt och sedan kom fram till en slutsats.

Såhär fem (!) år senare hoppas jag att mina recensioner blivit bättre både i språk och... insikt, kanske en ska säga. Med tanke på att jag skrivit ca 250 recensioner här, på Litteraturmagazinet och på Swedish Zombie så vore det liksom konstigt om jag INTE blivit bättre.

Nåja, egentligen var det inte ALLS det jag hade tänkt skriva om. För några veckor sedan lovade jag att visa upp en gammal läsdagbok som jag hittade. Någon kommenterade att det skulle vara kul att se min nuvarande läsdagbok också. Därför hade jag helt enkelt visa upp en gammal läsdagbok, en mellangammal läsdagbok och en alldeles färsk som jag fortfarande använder. Dock insåg jag att inlägget kommer bli superlångt om jag gör det, så det kommer bli i tre delar.

Vi börjar helt enkelt med den gamla läsdagboken!

__________________________________________________________________________________