Idag när jag gick hemifrån mig ner till tågstationen - vilket jag gjorde väldigt ofta istället för att åka buss förra hösten - kom jag att tänka på hur väldigt mycket som var lika men ändå totalt olikt jämfört med förra hösten. Och trots att det här inte är relaterat till varken blogg eller böcker känner jag ett behov av att sammanfatta.

Så, för ett år sedan:
- hade Victor precis kommit hem - precis som nu.
- hade vi en inneboende (som flyttade ut i slutet av november tror jag?) som jag hade Misfits-dater med på kvällarna tillsammans med popcorn och Marabou Premium med kaffesmak (för på vårt Ica hade de erbjudande på den hela hösten, 10kr/st och vi köpte båda på oss minst tio var).
- gnällde jag väldigt mycket över att behöva läsa en första-kurs, men var nog egentligen rätt så nöjd med tillvaron.
- var jag inte master-student.
- hade jag ännu inte hört The Bronx (den första spellistan med The Bronx i är från 10 november), Death From Above, Royal Blood, Turbowolf, Suicide File eller The Growlers, vilka alla nu antingen är favoritband eller sådana jag sett live under året (Turbowolf två gånger till och med!).
- hade jag inte besökt något annat land än Sverige på mer än tre år. I år har jag hunnit med både Tyskland (längtar så innerligt innerligt efter Berlin atm), Danmark (över kvällen bara visserligen) och Spanien.
- trodde jag att jag ville bo i Stockholm i hela mitt liv.
- var jag inte kär i Malmö.
- hade jag redan plockat fram den varma ulljackan. Idag svettas jag i fodrad jeansjacka och ett tidningslöp utlovar 20 grader i helgen.
- jobbade jag inte på SF-bokhandeln.
- bodde jag i svarta creepers. Nu: bruna martens. Fast klumpiga skor som klumpiga skor. Det är same same tänker jag.
- var jag fortfarande öm inombords efter en galet ångestfylld vår. Det är jag inte nu, trots att våren/sommaren kändes 110 gånger värre. Antar att det betyder att jag får verktyg att hantera allt och att det betyder att jag blir friskare. What doesn't kill you makes you stronger osv.
- kände jag - liksom nu - stress över att behöva bevisa mig själv i nya relationer. Fast dessa relationer nu känns på sätt och vis inte alls lika viktiga.
- trodde jag att hardcore var olyssnbart oljud. Det tror jag fortfarande om metal det är ju lite mer än en månad kvar till det gått ett är sedan jag börja tycka hardcore var vettigt. Och en ny musikgenre om året kan vi väl hålla oss till? Ok, fint!
- hade jag 30 följare mindre på bloglovin' än vad jag har idag. Alltså gillar er alla som läser min blogg så himla mycket. Vet ni det?