Om detta talar man endast med kaniner var en av mina bästa böcker förra året (eh, okänt varför den blev bortplockad från den slutgiltiga hjärtlistan. Idag hade lätt Beijer eller Wegelius kunnat ryka till förmån för Höglund...) och därför blev jag väldigt glad när jag i våras fick höra att Anna Höglund skulle släppa en till bilderbok för ungdomar. Även om ämnena är något olika känns det här temat precis lika viktigt som temat i Kaniner.

Det handlar alltså om 13-åriga Rosa. Hon undrar varför killar får göra och vara som de vill, medan tjejer måste oroa sig hela tiden för om de är snygga eller inte. Hon är trött på att låta andra definiera vad hon är för typ av person. Hon är trött på att vara snygg. Hon är trött på att bli tittad på och granskad. Hon vill helt enkelt vara 13 år på helt sina egna villkor. Så hon bestämmer sig för att ta reda på varför det är såhär. Är det henne det är fel på eller är det alla andra?

Precis som i Kaniner varvas då den kortfattade texten med bilder. Eftersom Rosa ritar sin egen serie om patriarkat-historia blir det också lite sådana inslag. Jag gillar verkligen den här idén, och tycker att den ligger helt rätt i tiden. Jag uppfattar det i alla fall som att feminism kryper längre ner i åldrarna, och det känns som att fler föräldrar uppfostrar sina barn in i genusmedvetenhet. Det som är så bra med Att vara jag är att den liksom fungerar bra för alla trettonåringar - oavsett om de är lite intresserade av feminism, aldrig har tänkt i liknande banor innan eller har större insikt i varför saker fungerar som de gör.


Något som jag också tycker är bra med den här boken är att den inte svarar på alla frågor. Jag tänker att den skulle passa superbra som diskussionsunderlag just för att den sätter igång tankeprocesser - snarare än kommer med svar på varför det ser ut som det gör. Att det är lite text och mycket bilder gör den ju också lätt att ta till sig - även för att lite mindre van läsare tänker jag.

Utöver jämställdhet och genus tas även andra saker som trettonåringar tänker på upp. Till exempel hur det blir när ens kompisar växer ifrån en, när den en är kär i inte är kär tillbaka, vad sm händer med kroppen när en kommer in i puberteten. Sådana saker.

Gillar jag den lika mycket som Kaniner dårå? Nja, nej, det kan jag inte påstå. Även om jag tycker att det är en bra och viktig bok tycker jag också att den är lite för snabb. Jag hade velat ha mer tyngd, och fått mer begrepp om vem den här personen är. Fast tänker att det kanske inte riktigt är meningen heller - utan snarare att hon är lite vilken trettonåring som helst. Hursom gör det att jag inte bli berörd på samma sätt, men som sagt: Bra diskussionsunderlag är den definitivt.

Att vara jag
Anna Höglund
80 s.
Lilla Piratförlaget
2015
Goodreads