När jag var liten hade jag en bok som hette Oel å faffa som var en bilderbok modell tjockare. Därför räckte boken ganska många kvällar på raken. Uppenbarligen måste det också ha varit något av en favoritbok för mig, eftersom vi måste ha läst den rätt många gånger.

Så en dag, fyra år gammal, kommer jag ut till min mamma - jag tänker att hon sitter i soffan i vardagsrummet och jag tänker att den var i antingen guldbeige eller vinröd plysch, men eftersom jag var fyra kan jag egentligen inte komma ihåg vilken färg soffan hade. Jag håller Oel å faffa i handen och frågar helt sonika: "Mamma, ska jag läsa lite för dig?" Min mamma skrattar inombords och tänker "jaja, det lär väl vara någe hittepå", och säger "visst, gör du det!". Så öppnar jag boken och läser precis vad som står, eftersom jag när jag legat bredvid och tittat när mamma läst den för mig tydligen knäckt läskoden.

Och som vanligt så är det ju David som tagit initiativ till Throwback Thursdays-inläggen!