Okej, så jag ska erkänna att det tog ett tag för mig att läsa den här på grund av att jag helt enkelt var livrädd. Anledning: Skittrevlig författare (sluta inte vara det!). Det blir alltid lite svårare att recensera en bok när det verkligen märks att författaren läst ens blogg och sånt. Det blir ju så sjukt jobbigt om en liksom inte gillar boken då. Men det gjorde jag ju, så oron var totalt obefogad.

Tobbe är 13 år och nörd. Vilket alltså inte är så jävla lätt när en är 13 år. Han har precis bytt skola och folk är inte så himla schyssta mot honom. Han är kompis med Lina som är cool, men de går inte på samma skola. Och Linas föräldrar håller på att skiljas - vilket göra att Lina festar rätt mycket och börjar hänga rätt mycket med Carro och andra killar. Sen är det ju det här lilla problemet att Tobbe liksom är kär i Lina, och hemskt gärna vill att det ska vara något mer mellan dem. Han inser ju att han inte är Linas typ och måste ändra på sig om hon ska kunna gilla honom.

Eftersom den här boken presenteras med att den innehåller en twist räknade jag ut redan innan jag börjat läsa boken vad det egentligen är som pågår. I beskrivningen på bokens hemsida rekommenderas det att läsa boken ytterligare en gång efter att en fått reda på twisten, och det tycker jag helt klart. Att veta vad hela grejen är gör boken betydligt mer intressant - även om det förstås inte är helt ointressant innan en kommer till slutet heller.

Jag skrev för ett tag sedan att jag kommer på mig med att välja bort realistiska ungdomsböcker som inte innehåller någon extra krydda eller ett tydligt koncept. Och det har ju verkligen den här boken, även om jag nog tycker att en kunde dra på det ännu lite till. Jag känner också att jag hellre hade sett att hela den här (SPOILER ALERT, markera för att läsa) [trans-grejen inte var en lek för dem. Det hade gett berättelsen betydligt mer tyngd tycker jag. Jag hade nog hellre sett att någon kommentar fällts om när Tobbe ska komma ut som transperson för sina föräldrar eller liknande för att avslöja Tobbes egentligen könstillhörighet. Att det är en "lek" gör att det känns som att det är något som skämtas bort - att om det blir för jobbigt att vara ett kön kan en bara gå tillbaka och sluta med det. Samtidigt finns det väl i och för sig en vits med att visa att det är okej att pröva vilken könstillhörighet en är, och att en inte heller måste begränsa sig till en]. Men jag tycker att idén är god, och gör berättelsen otroligt tankeväckande. Och det är ju inget som helst fel på värderingarna här i alla fall!

Åh, det låter som att jag inte gillade boken alls, men det gjorde jag! Himla mycket till och med. Det ÄR en väldigt fin skildring av just den där perioden när en börjar bli medveten om att en inte är så jävla cool, utan kanske måste lägga av med grejer för att kunna passera på det sätt en vill. När en inser att en måste börja forma och liksom vårda sina image på något sätt. Det tycker jag att Lingmark sätter fingret rakt på, och bara det gör egentligen boken väldigt läsvärd. Utöver twisten.