Okej, så Sveket är ändå en rätt så nedtonad och lite kylig dystopi (inte bara för att världen är på väg ut ur en evig vinter). Ria är rankad som nummer sju på sin akademi, som också råkar vara den finaste i hela sfärförbundet. Tillsammans med fem andra - också relativt högt rankade - blir hon anklagad för att ha bildat en sammansvärjning för att största sfärförbundet. När sfärförbundet försöker döda dem hamnar de istället ute i vildmarken - där det är svårt att hitta mat på grund av att världen (som sagt) är på väg ut ur den här eviga vintern. Snart så upptäcker hon och hennes vänner att typ allt de trott om sfärförbundet är lögn, och de måste fortsätta hålla sig undan för att inte bli dödade. Men någon i gruppen är en förrädare - vem?

Som sagt en otroligt lågmäld dystopi som inte alls är lika actionstyrd som YA-dystopier i allmänhet är. Dock är ju sammansättningen av en grupp huvudkaraktärer rätt lyckad, med tanke på att alla är bra på olika saker och har olika specifika egenskaper. Det finns någon för alla, med andra ord. Kanske inte helt oväntat får Ria mig att tänka på June i Legend - uppvuxen inom sfären och fått utbilda och förfina sig på akademin. Blind för allt det dåliga med samhällena de lever i. Båda rätt så självständiga. Eller tja, skillnaden är väl att June är betydligt mer bad ass och handlingskraftig än vad Ria är. Men jag gillar Ria ändå! Hennes förmåga är att läsa av människor, och därmed också att kontrollera sig själv och anpassa tonfall, ansiktsuttryck osv efter hur hon vill att andra ska uppfatta henne. Bra superkraft ändå!

Men jag måste nog ändå säga att jag saknar lite handling. Konceptet är bra, men det tar lite för lång tid innan det faktiskt kommer fram till att de ger sig av från akademin (nästan halva boken om jag inte är helt ute och cyklar). Innan det är det mest en jävla massa ältande och gnagande om att någon anklagar dem för sammansvärjningen och att de skulle kunna bli dödade när som helst. Det är också alldeles för uppenbart att Poznanski har bäddat för en kärlekstriangel i Sammansvärjningen, även om det är snyggt att kärleksrelationen får ta väldigt litet utrymme i den här boken (så pass att det liksom bara antyds att det är en kärleksrelation ganska länge innan de faktiskt kysser varandra i slutet av boken).

Så överlag är det långt ifrån den bästa dystopi för ungdomar jag läst, men om en är trött på de amerikanska actionspäckade, swooniga dystopierna bidrar Sveket med ett rätt så välkommet avbrott måste jag ändå säga!

« Sveket | Ursula Poznanski | 430 s. | Opal | 2014 | Goodreads »