Okej, jag tycker att dagens Top Ten Tuesday är tråkig och har planerat en dubbelrecension till imorgon, Så vad säger ni om att göra det här till en recensionvecka? En recension varje dag (förutom söndag)! Ni verkade ju gilla det senast jag hade det. Dåså, då rivstartar vi väl juni med en recensionsvecka.

Gatukatten Bob står på schemat idag dårå. Jag hade flera personer som kommenterade min blogg om den här gatukatten under ett par dagar och som tyckte att jag skulle läsa den, så då gjorde jag väl det dårå (utmärkt exempel på läsarmakt i den här bloggen).

Det är nog ingen som har missat den här, men Gatukatten Bob är en verklig händelse. Författaren James Bowen blev i princip adopterad av Bob som var en gatukatt. Det visade sig att Bob var en otroligt go och charmig liten skrutt som Bowen blev tämligen förtjust i. I boken tas läsaren genom deras vardag att försöka spela in/sälja tidningar för mat, drogavvänjning och veterinärbesök och sånt.

Alltså okej, eftersom jag gillar katter kanske jag eventuellt är pinsamt såld på den här - utan att boken egentligen är något litterärt mästerverk. Men hallå - BOB! SÅ. HIMLA. GULLIG. Vill bara pussa på honom.

Men okej, ska försöka sluta obsessa över katter nu, eftersom det här är en bokblogg och inte en kattblogg (OMG EN SKULLE HA HAFT EN KATTBLOGG JAG DÖR :O ). Det känns kanske lite konstigt att säga att det här är en väldigt mysig bok, med tanke på det ändå rätt så tunga ämnet - hur de försöker tjäna pengar, Bowens drogavvänjning och sådant. Men det finns ju ändå den här relationen mellan katt och människa som gör själva berättelsen så himla fin. Och jag blir så glad över att det liksom är på riktigt. Som sagt, inget litterärt mästerverk direkt, men lågmäld och lättläst. Passar perfekt som substitut för mellanåldersfantasy (eller vad ni nu tröstläser)!

Har sett att många fått intrycket av att det här skulle vara en sådan typisk solig, amerikansk berättelse - så även jag. Men vill bara säga att det inte riktigt till 100% är så i alla fall. Det handlar ju om den här snubben på drogavvänjning som blir räddad av en katt, de har det hårt men överlever ändå. Men det är inte rakt igenom en solskenshistoria, utan det finns fortfarande en hel del svärta i. Och den är inte ens amerikansk utan brittisk!