Okej, det här kommer bli ett långt inlägg med mycket bilder och citat - vilket helt enkelt kommer sig av att det här är bland det finaste jag läst under hela min livstid.

Dagboksanteckningar från ett källarhål handlar om Linnéa, som inte mår så bra eftersom hon inte riktigt känner att hon passar in. Hon känner att hon börjar växa ifrån sina bästa kompisar och relationen till den allra närmaste kompisen börjar bli minst sagt infekterad. Linnéa är 16 år och allt hon ser fram emot är Peace & Love. Hon är också lite smått besatt av en kille som går ett par klasser över henne och åker till hans jobb för att se honom och sånt.

Alltså, det här är prick den typen av bok som jag önskar att jag kunde skriva. Det vill säga: Mycket ångest och smärta, men också rolig och knäpp, med snyggt språk och så otroligt insiktsfulla kommentarer. När jag läste den här ville jag fota typ VARJE sida för att beskrivningarna är så sjukt spot on och för att igenkänningen är så total i typ varenda jäkla mening. Jag lyckades ändå banta ner den här recensionen till att innehålla 14 bilder, och då har jag ändå sållat bort saker jag vill ha med.

Jag tänker nog faktiskt inte säga så himla mycket mer om den här, utan låta bilderna tala ganska mycket för sig själva. Måste be om ursäkt här för att jag inte klippt ihop bilder som hör ihop, men det verkar helt enkelt inte finnas någon bra app till Chrome och min stationära dator är fortfarande... well, ej användbar.

Men vi kan ju börja med det som är roligt: